Aftonbladet – 19 oktober 1848, sida 3

Kl. omkring 44 hade Nilsson, sedan han uppgifvit!u sitt namn och bostad, blifvit utsläppt, då han ge-G nast gått hem, utan att vidare iakttaga något. a Nilssons moder förklarade, att hon så mycket min-k dre hade anledning att i förberorde afseende miss-s tänka sonen, som denne vore af ett fromt och stilla h sinneleg, och alltid visat ett mycket beskedligt upp-Y: förande. Härefter hördes, på aktors begäran, följande vitt-li nen: ä Skoarbetaren Lindblom, hvilken varit anställd så-S som extra polisbetjent, och nu åberopades till vittneh emot skomakaren Långberg. Lindblom förklarade alt han hvarken satt Långberg eller iakttagit någotid af oroligheterna, enär vittnet hela tiden varit poG sterad uti kongl. slottet. : p Kapten Sten, hvilken förklarade, att han ickeld hade sig det minsta i saken bekant, emedan hanit: både lördagen och söndagen vistats homma i sinl1 bostad på söder. Han hade hvsrken sett eller ta-b lat med Gnospelius och Graffman och bestridde helt e och hållet den berättelse han skulle hafva gjort tilllS polisprotokollet, emedan han aldrig varit hördipo-In lisen. Kaptenen förmodade, att det möjligen varit1 hans broder, f. d. kaptenen vid Helsinge regemen-lli te, som afgifvit ifrågavarande berättelse, enär hanld vid nämnde tid vistats här i staden. Vv Uppsyningsman Julin, till en början hörd angå-P ende kakelugnsmakarlärlingen Svendberg. förklara-t de, att han sett Svendberg söndagsaftonen, omgif-hb ven af mycket folk, föras af vakten uppför Storkyrkbrinken, dervid Svendberg skrikit och fört oljudG samt stretat emot vakten. Orsaken till hans arre-!g å 0 stering kände vittnet ej. Tilltalade Svendberg bostridde vittnets uppgift, och påstod att han tyst och stilla medföljt vakten till bäktet. Julin åberopades nu äfven af aktor såsom vittneln emot skomakaren Långberg; men då denne kortle förut fått rättens tillåtelse att på en stund taga afträde och Julin i och för sin tjenstgöring i polisens icke hade tid att qvardröja, fick Julin från rättens afträda, med föreständigande, att sedermera undern förhöret äterkomma. fi Sjömannen Holmberg, hvilken varit anställd så-lf som extra polisbetjent, förklarade, efter uppläsnin-ju gen af vittnets berattelse inför öfverståthållareem-s betet, enligt hvilken tillt. Öbergsson om lördagsaf-!k tonen skolat kastat sten emot Kastenhoffshuset och li efter pa:rullen, samt jemväl deltagit i stenkastnin-!s gen emot hr Lejas fönster och sedermera fört oljud vw på Österlånggatan, — att vittnet icke hade sig detlu ringaste bekant hvarken angåenda Öbergsson, ellerv nägon af de öfrige tilltalade. Vittnet hade väl åsett!s de omnämnda uppträdena, samt om lördagsaftonend kl. 9—40 på Österlånggatan hört en lingre karl med uppdragen rockkrage sjunga och föra oväsen ibland folkhopen; men vittnet kunde så mycket min: dre säga att denne varit Öbergsson, som vittnet förr aldrig sett Öbergsson, och nu ej heller igenkände honom. På aktors fråga förklarade vittnet, att det icke heller sett till Schortz ibland folkmassorna, eller hade sig på något sätt bekant anledningen tilloro-l, ligheterna. Vittnet hade endast hört ordet: ,med-l1; borgare ofta upprepas. i Öbergsson bestridde, att han på omförmälte sätt!g skulle förgått sig på något af de uppgifna ställena, ld under förklarande, att han lördagsaftonen alls ickelc varit på Österlånggatan. Pigan Tengberg, hvilken blifvit åberopad till vittne, angående den emot målararbetaren Svensson gjorda angifvelse, ett hafva deltagit i fönster inslagningen hos fabrikören Sjöberg å Kungsholmen, hvilken fönsterinslagning skett under lördagsnatten, berättade, att hon påföljande morgon sett Svensson innevara å näringsidkerskan Hagströms näringsställe, der Tengberg då tjenat, dervid han, på fråga af Hagström om han varit med om fönsterinslagningen hos Sjöberg föregående afton, eller om han visste hvilka som varit med derom ? svarat, såsom orden fallit: Det är inte godt att säga... det är bäst att vara lugn. — Då vittnets berättelse vid polisförhöret upprepades, eniigt hvilken vittnet skulle hört Svensson oförstäldt omtala, att han natten förut varit ute och åsett fönsterinslagningen hos Sjöberg, förklarade vittnet, att samma beråtelse af domstolen blifvit oriktigt uppfattad. Svensson genmälde i anledning häraf, det ban icke kunde erinra sig hvarken att han söndagsförmiddagen innevarit ä Hagströms näringsställe, eller att han der haft det omförmälda yttrandet. Skomakarehustrun Lirdqvist, hvilken vid polisundersökniogen, enligt protokollet deröfver, berättat, att hon, som är anstäld i egenskap af portvakterska hos fabrikören Sjöberg, ifrågavarande natt lvaknat af larmet och fönstrens inslående; att då len sten blifvit inkastad genom fönstret i det ar henne bebodda rum, hade någon bland folkhopen lyttrat: låt bli: detär portvaktens rum: och hade hustru Lindqvist i denna röst tyckt sig igenkänna I Rosander,. — Vittnet gjorde häri den rättelse, att hon väl vid tillfället hört det omnämnda yttrandet ) fällas af någon bland folkbopen, men icke af Rosander; derpå vittnet vore så mycket säkrare, som lvittnet alltför väl igenkände Rosanders skorrande luttal, och nästan samtidigt dermed hört honom yttra nägra andra ord, som likväl nu mera fallit vittnet ur minnet. — Uppträdet hade börjat omkring kl. 2 lördagsnatten, och fortsatts emot fabrikören Sjöbergs egna fönster några ögonblick efter det omvittnade yttrandet; men som vittnet hvarken ltemnat sitt rum, eller sett ut genom fönstret, kände l vittnet icke hvilka som deri deltagit. Uppsyningsmannen Westman, åbe:opade sin här inför rätten den 20 sistl. Juli afgifna och i protokollet intagne berättelse och tillade, att när om lördags eft. m. kl. 6—7 en hurrande folkskara från Inorr tågat förbi vaktkontoret, tilltalade Engström -Joch Widegren gått i spetsen för densamma; Engelström synbart öfverlastad; att då vittnet, på polis3 mästaren Bergmans befallning tillika med flere af olsina kamrater gått ut för att gripa några af oro. Istiftarne, vittnet förmärkt tilltalade Meurling, stårl)ende vid porten till kongl. stallet, kasta en sten r mot fönstren i kongl. poliskammaren, ehuru den icke träffat, utan i stället fallit ner der vittnet gått fram, och dervid -snuddat emot vittnets ena ben; -Jatt vid tillfället Engström och Meurling lyckats j.Jundkomma, men att Widegren deremot blivit grielpen och införd på vaktkontoret; samt slutligen att, hvad betjenten Larsson anginge, vittnet väl söndagsaftonen sett Larsson på Prestgatan samt hört honom der stoja och föra oljud bland några på 1stället församlade slussarbetare; men att vittnet likväl icke kunde bestämdt taga på sin ed att Larsson fällt yttrandet: Vi ska gå efter flere slussarbetare; hvadan vittnet nu återkallade sin uppgift härom inför Ö. S. E:t. — I öfrigt upplyste vittnet, på serskild fråga, att vittnet icke någon af de oroliga dagarne sett tilltalade Öbergsson deltaga i uppträdena, eller våldföra sig å den vid Norrbro posterade vakten. ; FR Meurling och Larsson bestredo vittnesmålet i hvad detsamma dem angick; Meurliog under förmälan, s 2 mm —— Nr Oc 1 Åv