Aftonbladet – 19 oktober 1848, sida 2

ria. Bildningsarkelns kör alsjöng atskuiliga stycken, hvarefter upplästes en öfversättning al er tysk folkskrift, afhandlande fordna tiders vidskepelse. Magister Hedlund höll äfven ett föredrag öfver vetenskapliga hypoteser om skapelsen, samt slutade med en berättelse om sven ska jordvallens höjning på vissa ställen och sänkning på andra, efter professor Nilssons geo logiska föredrag. Slutligen upplästes några utdrag ur hr Ridderstads Dödsrunor öfver de fallne i staget vid Dyppelberg., hvarefter sällskapet åtskiljdes. — I Degbladet för i dag läses följande rätt besynnerliga nolis: Handlanden hr J. L. Strindberg bar hos öfverståthållareembetet gjort ansökning, att i förening med den vexelrörelse samt inoch utvexling af alla möjliga sorters metalloch pappersmynt han här i staden idkar, jemväl få till inoch utlösen emottaga utländska statsoch enskilta bolags obligationer, och anonser härom i allmänna tidningar ivföra.n Hvem kan väl hafva inbillat hr Strindberg, att ban eller någon annan behöfver serskildt tillstånd, för natt till in och utlösen emottaga utländska statsoch enskilda bolags cbligationer, eller för vatt få införa annonser i tidningarne,? Skulle väl bäri ligga något syfte, att gifva inoch utlösen af kreditpapper, offentliga och enskilda, ett slags skrånatur, som skulle hindra andra att sig dermed befatta, än de, som lyckas utverka sig serskildt tillstånd? Det förefaller verkligen besynnerligt att se, huru man icke en gång tilltror sig, utan myndigheters tillåtelse att begagna den frihet i företag, som aldrig ens verit ifrågasatt under det, genom sista närings och handelsförfattningarne, för framtiden afskaffade skiåtvånget. AN —o— Karantänsanstalten i Ystad har af flera skäl ansetts vara otjenlig, och anmärkningar bafva i flera tidningar varit härom intagna. Detta bar framkallat en förklaring, som i går stod att läsa i Posttidningen, hvaraf synes att denna karantänsanstalt egentligen aldrig varit afsedd annat än tillfälligt, och att kongl. karantänskommissionen samt äfven regeringen ansett, alt i händelse koleran utbröt i norra Tyskland, ångfartygen, som gå mellan Lybeck och Stockholm samt postfartygen mellan Pomern och Skåne, borde anvlöpa Drottningskär vid Carlskrona: icke Ystad. Det var poststyrelsen och magistraten i Ystad, som. fann detta vålla svårigbeter för postgången, och den seduvare myndigheten förklarade, att lvå lokaler voro för behandling af resande från kolerasmittade orter att tillgå. Regeringen förordnade i anledniog häraf, att en särskild karantänsanstalt för emottagande af de med ångfartyg ankommande passagerare finge inrättas i Ystad. I ett den ö sist! Maj, på Kongl. kommissionens anmodan, afgifvet yttrande, förklarade magistraten, att bland de till karantänsiovrättningar föreslagna lokaler magistraten, för sin del, fann lägenheten mM 1 eller den s. k. Surbrunnen vara för ändamålet tjenligast; med anledning hvaraf kommissionen uppdrog åt magistraten, att kontrakt derom, för efsedda ändamålet, afsluta, hvilket ock den 2 Augusti undertecknades. Semma månad inspekterade kommissionens ledamot, generaldirektören m. m. Ekströmer, karantänsinrättningarne i södra delen af riket, och inberättade angående inspektionen i Ystad följande: På grund af Kongl. karantänskommissionens skrifvelse till magistraten. hade redan trenne dagar före min ankomst kontrakt om den s. k. Surbrunnens upplåtande till karantänsinrättning på ett år, blifvit afslutadt. Då cmedlertid stadens invånare voro högeligen missnöjse med detta arrangement, hvaraf de befarade de menligaste följder för stadens befolkning, i händelse kolera inom karantänsplatsen sku!le utbryta, och då egaren, grosshandlaren Wedberg, förklarade sig villig att, om så önskades, låta kontraktet återgå. blef mitt första åliggande att tillse, huruvida lokalen till sitt läge vore så otjenlig. som men ycelat påstå, och drnäst, uti sådart fall, söka erhålla en annan tjenligare lokal, än den nu förhyrda. Härvid befanns, att lägenheten Surbrunn i sjelfva verket är föga lämplig för det nu afsedda ändamålet, dels i anseende till dess belägenhet alltför längt, eller nära !s mil från strenden och omedelbart vid den allmänt begagnade till stadens östra tull gående landsvägen, dels ock genom sjelfva lokalens sumpiga läge och svärigheten att afdela densamma för beredande af separation mellan de för inrättningen erforderliga trenne afdelningar, för friske, sjuke och konvalescenter. Vid sådant förhållande hade det varit önskligt att kunna erhålla nägon annan, tjenligare 10kal, och, med biträde af stadens borgmästare, ordföranden i sundhetsnämnden ssmt t. f. karantänsbefälhafvaren, lyckades det snart att finna en sådan, nemligen de nära stranden, på omkring 4000 alnars aständ från staden belägna s. k. Refhusen, ldit ankommande passagerare, utan all beröring med någon del af staden, kunde från hamnen transporfterss, och hvilka hus med ringa kostnad skulle Jkunnat för ändamålet inhägnas och apteras; men Ideras egare, åtskilliga fiskarefamiljer, kunde på Jinsa vilkor förmås at upplåta lägenheterna till kommissionens disposition, vare sig på längre eller kortare tid. Då nu ofrannämnde auktoriteter icke kände någon annan lokal att föreslå, ansåg jag bäst att, till förekommande af allt missnöje å stadens invånares sida, begära ett sammanträde med dess sundhetsnämnd, dervid i första rummet framställdes frågan om, då Kongl. Maj:t anbefallt anläggandet af en karantänsapstalt för resande vid Ystad, men den dertill erbållna lokal vore mindre tjenlig, nämnden kunde föreslå någon lämpligare Hvilken fråga, efter öfvorläggning, enhälligt med nej besvarades. Således återstod ej annan utväg, än att så godt som möjligt aptera lokalen Surbrunn för dess bestämmelse, i hvilket afseende nödiga föreskrifter lemnades karantänsbefä:hafvaren på stället. Hvad slutligen i allmänhet vidkommer ifrågavarande karantänsinrättning för resande, så anser jag