Aftonbladet – 19 oktober 1848, sida 1

Det finnes icke mer, M. H., än ivå möjliga former: all konstituerande makt är väsendtligen blott en; all makt, som gör en revolution, som nedrifver en gammal byggnad, måste också vara blott en. Konstituerande församlingar eller konventer utgöra allt makter, som väsendtligen måste vara blott en till sin natur. Ait göra en ny konstitution, alt göra om en antan, det är allt handlingar, som fordra enbet i makten. Men när j bilden en konstitut.ov för landet, är det tydligen för en normal och orden:Jig styvelse. Denna normala styrelse utgö: byar ken en konstituerande eller en nedrifvande myvdighet. Den är en makt, som sjelt letver på ett ordentligt sätt, och låter samhället göra detsamma. År det icke så — meven j vågot anpat — så sägen det! uppskjuten då att göra konstitutionen; men förordnen icke till styrelse för edert land ett permanent konvent. I Om den nödvändighet, som hänger öfver oss, 8lär så befallande som man säg-r, borde man Iyara konseqvent i botten. När det fordna konI ventet öfverallt fann ett motstånd som det måste Ikrossa, då det bade att med ena bavden samå manhålla det inre, och med den anvudra slå Slifrån sig utländska fiender, så begick det icke Plfelet att vid sin sida uppresa en oberoende ?lexekutiv makt (oredigt buller). Det höll exeflkutiva makten i sin egen band, för att leda loch bevaka den, ja, för att sända den ill schaflvotten, om den ingaf det misstrocyde. J, derJemot, gån att upprätta en oberoende exekutiv Imakt och gifva den en viss Suspensiv rätt i afseende på edra egna beslut; j ämnen gifva den en så till sägandes suverän makt (långt afbrott). En röst. Nej; exekutiva makien skall absorberas i oss: vi vilja det. Hr Odilon Barrot. Detta aforott visar er, M. H., huru invecklad frågan är, det intygar ull hvilken brant j blifvit förde. I befinnen er, jag säger er det, j befinnen er ;edan i fullt kovvent. Ja, det är konventet j gån att dekretera: konventet, med dess allmakt, som vid sidan icke egde någon modererande myndighet, och icke hade annat än en exekutiv mskt, som skulle absorberas, i konventet sje!t. Oh, jag förstår nog, att en del af denna tlörsamling är konseqvent inom sig; ehuru den ätlyder en logik, som är förfärlig, förstår jag att den dock icke vill annat: efter dess tanke Jönnes här nemligen ännu ssker som måste omstörtas nedrifvas (liflig rörelse). Men, för församlingens stora majoritet, denha, som genom 20 vwoteringar utvisat hvilken hofsamhetens och det goda vetteis stråt den vill följa, och hvartill älven jag, för min del, fullkomligt sällat mig; för denua, som i den yttre politiken har vetat motstå de ädelmodigaste hänförelser; som i den inte politiken vetat sönderrifva slöjorna och kommit ljuset alt stråla öfver de sociala frågor, hvilka öppnade en afgrund framför dess ögon (ganska bra! ganska bra!); för denna del af församlingen, som gjort sig reda. för samhällets önskningar, bebof och vanor; för denna par triotiska, upplysta, modiga majoritet framställer jog den frågan: gifves här verkligen ännu saker att upplösa, att nedrifva? och hafva vi icke snarare att göra den mark stsöig, hvarpå 4 vilja uppresa republikens byggnad? Känna vi oss ej alle öfvertygade, att om samhället botas, så är det genom oron och agitationen, genom tänkesättens svaghet och inbördes misstroende (ganska bra! bra!); semt att, följaktligen, det vi hafva att göra, ej måtte bestå i att skaka och förstöra, men i att stärka och skydda? (nytt bifall). Men jag lemnar nu åsido samhällets intresse i allmänhet, för att sysselsätta mig med republikens eget. Låtom oss då betänka, om, för att stärka republiken och sätta den i skydd mot omstörtningens och oordningens faror, det är nödvändigt, att äfven för framtiden instifta en diktatur, som blefve följden af en enkamrig och allsmäktig församling. Man talade nyss för er om Europas ställving. Denna är utan tvifvel betänklig, och man måste göra mycket afseende derpå. Ja, i Europa lemvar hvad som återstått af feodalstyrelse, öfverallt rum åt konstitutionella inrättningar. Öfverallt visa sig folken trötta vid alt styras, och vilja styra sig sjelfva, Men bärigenom äro koalitionerna krossade i sjelfva deras grundval; de äro för alltid omöjliga. Talaren ölvergår nu till några utvecklingar örande den äld:e och nyare politiken, och rågar slutligen, för hvad man frukiar? En röst från yllersta venstern. För reakionen. (Utrop). Od. Barrot. Sannerligen, om republiken an gifva och realisera så mycken frihet som Ut annat regeringssätt ,. (buller). . jag tror, tt hon kan reslisera mera; men kunde hon också blott realisera så mycket, och icke mera, å är det visst, att hon för publiken, för masorna skulle vara att föredraga, ty, allt samnanlagdt, utgör den demokratiens mest förnufiga form, Det är också den regeringsform som äst tillfredsställer hvar och en i och för hans rsprungliga värdighet som menniska (bravo! ravol), det, som mest hedrar uppoffringen ch hängifrenheten, som gör en pligt af alla ygder. Hvarför då denna oro, denna fruktan, hvarom 8 nyss talade, och som Personer, hvilka tillingat sin lefnad under kamp för fribeten, nu mm ovetande, låler intränga i själen? Af ett da skäl memloan eg KR pv ee -