Aftonbladet – 19 oktober 1848, sida 1

0 0 ÖV AVE MALE UVI GLlSRRa vaebdigheten och den myndighet, som bör vara fästad vid hvarje församling ; och dessutom säger jag, att den är overkställbar. Jag slutar der jag började: rådfrågen denmns instinkt, som j alla käcnen, och hvilken, efter allt, utgör ert bästa omdöme; och denna instinkt skall säga er, att midt ibland dessa oändliga svårigheter, som Gud likt en förskräcklig pröfning synes hafva lagt under nationens fotsteg, är en enkammarförsamlinvg er enda räddning Man bör icke öfverdrifva dessa svårigheter; men icke heller dölja dem för sig. Alltsedan medeltiden har man aldrig sett en dylik öfversvämning vid borizonten, om icke i sakernas yttre ställniog, åtminstone i deras undre tillstånd. Nej, alltsedan Munster och Anabaplisterna, sedan Kommunisterna och alla antisociala sekter vid denna epok, som kommit ända derhän, att emot det ordnade samhället uppresa 30, 40 till 350,000 menniskor, såg man aldrig en fara, som mera uppkallade till koncentration af samhällets alla försvarsmedel. svunnit likt fruktansvärda meteorer, hvilka på långa mellantider synas på menniskoslä, tets himmel, liksom för att förskräcka det. Men efter någon tid ser man dem ånyo uppträda såsom underjordiska associationer, bearbetande icke blott de onda passionerna, utan äfven folkets ädla instinkter ; kallande till sitt biträde hungrens, eländets, förtviflans faktioner. Insen j icke nödvändigheten, alt emot dessa tygellösa sekier i ett gifvet ögonblick kunna sätta diktaturen... icke en mans diktatur, utan en församlings diktatur, i sig omfattande alla makter på en gång, såväl den lagstiftande som den verkställande makten... (Långvarig rörelse.) Jag säger, att uti en dyhk fara bör man icke tänka på att uppsätta två eller tre makter till motvärn. Hvad man måste sätta emot en sådan fara, är en omedelbar diktatur, hållande alla makter i sin hand. D.tta är icke allt. J sen en mängd andar, brinnande eller vilsefarande, sorgliga efterapare af en förfluten epok, drömma om återkom sten af tider, för alltid förkastade, och som ibland oss vilja återinföra terrorismen. Hvad kunnen j sälta emot dessa män, om icke en J omedelbar, ögonblicklig diktatur: uppkallandet af landets alla krafter? Dessa sekter... nej, de förtjena icke detta namn; dessa hopar af våldsamma eller illvilliga individer, som vilja på en gång vanära friheten, vårt tidebvarf och republiken, hvad skolen j sätta emot dem?... diktaturen! Alltid d:ktaturen! Nåväl; emedan diktaturen måste förutses såsom en nödvändighet, åt hvilken skolen j då anförtro denna diktatur? åt ivå församlingar? Men ett af två: antingen äro de i strid, eller äro de eniga. Om de äro eniga, : så måste man af församlingarne välja en, l hvaråt diktaturen skall anförtros, och den anp dra församlingen skall befinna sig förivtad, , den skall nedsjunka i den djupaste misskredit. . Viljen j anförtro den åt begge två, så blir dei icke diktatur, utan anarki. Det återstode eljest för er icke mer än en utväg; det skulle vara att anförtro diktaturen åt en person. Men denne man, skullen J just. finna honom på den sagda timman, i det ögon-; blick, då han skulle vara nödvändig? Och oml, ) icke kunden finna bonom, hvad skullen i göra? J veten väl, att vi lefva uti en tid, der man icke längre låter betala sig med inbillningar el-? ler tager fantomer för verklighet... (Afbrott.) ! Och dessutom, om j äfven skullen vara säkre på alt finna denne man, så säger jag eder, förtron er icke åt denna säkerhet. Tänken å ena sidan på Monck, å den andra på Bonaparte. ! Medborgare! Sen der orsaken hvarföre jag röstar för en kammare. i Ef:er detta tal uppskjutes sessionen 40 minuter.b Derefter sker en framställning af utrikes ministern, a hvarpå församlingen återgår till öfverläggning omln konstitutionen. Hr ODILON BARROT har ordet. a Medborgare, — säger han; — det är utmärkta andars egenskap, att icke dröja vid fråsornas yta, utan intränga i hela deras djup; och ofta möta de en sanning, som uppreser sig ;mot deras egen tanke. Detta är hvad som IM byss har händt den vältalare, som jag efter-! räder. Han har slutat med frågans sjelfva 5! rd. Ja, frågan är att veta om j genom erPi onstitution skolen organisera en diktatur; eof?! ollektif diktatur, jag medgifver det; men en)? E t I iktatur . .. ; En enda makt, förmående allt, utan motvigt. listorien lär oss hvad deraf följer. rö Hr Lamartine har gjort församlingen och fri andet en tjenst, genom att tränga till frågans Jup. Det som j gån att göra, medborgare, ärltio et största, det djerfvaste, tillåten mig säga, et oklokaste företag... (Buller inom venstern.)!kai Talrika röster: Ja! ja! ett Hr Odilon Barrot: Det farligaste företag latt ir sjelfva denna demokrati, som j viljenloc rganisera och som j utsätten för den stös sta,så r den enda fara, som hon kan löpa. s0r Utan tvifvel — och man har öäfyen sagt det! ma bar denna fråga tvenne sidor: frågan om tig. väg vid ett farligt tillfälle, och frågan om lbäs ganisalion; d. v. s. den revolutionära frågan, lurs h den konstituerande frågan. Men antingen bra undersöka ämnets ena eller andra sida, såloch mma vi genom det sunda vettets och erfadyg hetens intyg att upplösa dessa frågor på! I mma sätt, som makter på bred bas alltid gjort jag t. Makter, som hafva ett eget lif, som lefvalbrin b bålla ut, och icke försvinna utien oförutden ld katastrof (gillande från hägern) a