Aftonbladet – 18 oktober 1848, sida 1

September, hvarunder, sedan åtskilliga oraningsmål förutgått, diskussionen mot Duvergier de Haurannes amendement öppnas af HAr LAMARTINE. M. H. Jag går att beIstrida brr Duvergier de Haurannes, Roubers och I Cretons förslag; men jag gör det med djup högaktning för dessa hedervärda !damöters tänkesätt, och med fullkomligt erkännande af de motivers värde, som ledt såväl dessa herrar, Isom dem, hvilka förut understödt amendementet. Om jag bestigit denna tribun för iyra år tillbaka, vid en epok af fullkomlig: ugn och säkerhet, så skulle republiken kanhända då icke hafva synts mig vara i behof at krafternas koncentration i en enda kamere. Det Iparti, hvartill jag nu ansluter mig, hn karakteriseras med ett enda ord; som j2g häromdagen läste i Plutarch: Goda lagar äro tideIhvarfvets döttrar. Det är motstycket till Pascals uttryck: Sanningen är på denna sidan om Pyreneerna; villfarelsen på den andra. Ja, utan tvifvel: sanning eller villfarelse nemligen när frågan rör sådana sanningar, som icke angå en stadigvarande och evig ordning. Det är detta, som kommit min öfvertygelse att om-fatta enkammarsystemet. Utan tvifvel finnas faror i allting. Jag har bevittnat de olyckor, som egt rum under inflytelsen af en enda församling; wen jag harIsett samma olyckor uppkomma under maktens Itudelning. Jag bar frågat mig sjel:, såsom utgångspunkt, hvad är en konstitution? Hvad är en konstitution annat, än den ytire formen Iför ett folks lif och tillvaro? — — — Nåväl; jag har härefter frågat mig, hvarföre det finnes tvenne kamrar i England, i Amerikas förenta stater, eller i vissa a! Syde. amerikas stater. Jag har funnit skäle: uti folkens tillvarelsesätt, beskaffenhet och fördelar. Således, hvarföre har England två kamrar? J veten det. England har från börjse nästan uteslutande utgjort en aristokrati. Underhuset var der snarare en blott tolererad kammare, än en suverän kammare. När dereniot tidens framsteg utvecklade den demokratiska principen i England, har Underhuset der fått ett: ansenligt öfvertag. Huarudan är de två kamrarnes vatur i Åmerika? I sanning, det är intet förbållande emellan. ställningen: i Amerikanska utnoden etch i Frankrike. Amerikanska senaten; veten det alla, representerar rågonting preexistierande i sjelfva amerikanska folkets tillvaro. Den representerar den federativa principen, som är: unionens grundval. Dennäå princip hace behof af att representeras uti en kammare. Denna amerikanska senat uttrycker icke den demokras tiska enheten i fullkomlighet ; den x:pxesenterar tvärtom det ofullkomliga deri: den representerar nemligen den federativa principen och ingenting annat. (Bifall från flera bänkar.) Talaren förflyttar sig nu till Frankrikes ställning; och han frågar, em här ännu finnes någon klass, som representerar den aristokratiska idgen? Fins: det en aristokrati hos oss? Nej. Religionsinrättningen i Frankrike bildsr den en aristokrati? Nej. -Presterna utgöra tjenstemän, som staten aflönar. De hafva en befattning, men icke en makt. Militärinrättningen, fortfar talaren, är den aristokratisk? Icke mera. Hela verlden bar hos oss rättigheten att taga till vapen i farans stund, och -skyldigheten att vedlägga dem, då farsn upphört. Med ett ord, i alla institutioner ser jag samma slags flygtighet, samma slags individualism, samma ombytlighet; förlåten mig uttrycket. Det är då klart för hvar och en, som något begrundat historien, att dessa slags aristokratiska inrättniogar — hvilka i grunden j lika litet önsken som vi, jag erkänner det, men hvilkäs former j gerna viljen antaga — dessa insttitutioner äro omöjliga i vårt land. De utgöra en dröm, från hvilken man måste lösBÖra sig. Dessutom är det icke endast en dröm, utan skulle komma att utgöra den farligaste verkigbet. Det skulle medföra en ständig fara för republiken: en fara, dold under klokhetens larv: en konservativ fera (man ler). Ty glömmen cke inför hvem j skullen gå att grunda denna nya aristokrati. J skullen införa den midt i isynen af en demokrati, som under seklers opp utvecklat sig långsamt, gradvis, omärkigt; men som icke desto mindre nu framstår om en helt och hållet ny makt, och på denna rund är åfundsjuk och misstänksam såsom Illa nya makter; och j skullen införa den blott ju månader efter den sista regimens pärskams nare, aderton år efter restaurationens ärfiliga ärskammare, och ungefär trettio år efter kejardömets qvasi-feodala senat. Tron ;j väl, it demokratien utan misstankar skulle blicka å en dylik inrättnings grundläggande? Man måste, vidtog talaren, se ställningen såan den är. Jag, för min del, vill hvarken fverdrifva eller förminska den. Sanning äro i alle skyldige hvarann, församlingen och lanet; och denna sanning böra vi inlägga i konlitutionen. Hvad! det är i samma ögonblick, å hela Europa befinner sig i rörelse för dessa er, hvilka alla här och der verka förfärliga brott; det är midt i skötet af politiska far, brist på tro, och orena opinioner, som litiske tänkare bland oss komina för att ur ia studentkabinetter säga oss: Pnär man noga verväger, så hafva tvenne kamrar företräde emför en! -Skrifved!i konstitutionen att der all vara tvenne kamrar, så skola vi ingen18 äfvemtyra.,. .. Jag; jag säger eder, att j ullen derisgenöm äfventyra allt. (Rörelse af