Aftonbladet – 17 oktober 1848, sida 3

Utskottet hade föreslagit, att i händelse ståndet icke bifölle föregående i i frågan afgifne utlåtande, detsamma måtto uppgöra och till medstånden afgifvå förslag till andra grunder för bevillningens utgående. Förre talmannen Anders Eriksson tillstyrkte bi-fall till det förenämnda utlåtandet, ty man hade föga förhoppning om någon ändring, i synnerhet som den af ståndet gjorda inbjudning blifvit afslagen. Föriusten hlefve ej större om man beslöt sig att genast betala i stället för att få något litet uppskof. — Flere ledamöter instämde. Christen Andersson från Skåne yttrade att, då under ständernes sammanvaro visat sig att kredi-: tivet ej till fullo behöfts, Bondeståndet borde, utan att dervid kunna skylas för något fel emot grundlagen, såsom grund för medlens ugående förklara, att sedan Statsutskottets utlåtande JM 184 blifvit bifallet, ståndet ansåge sig böra vidhålla sitt den 6 dennes fattade beslut, och i följd deraf yrkande om sakens slutliga afgörande i Förstärkt Statsutskott. Erik Persson yrkade bifall till utskottets förslag, hvilket endast tillkommit såsom en laglig följd af ståndens bifall till Statsutskottets utlåtande 4 184. Ola Månsson såg med ledsnad utgången af denna fråga och det sårande för kommittenterne att blifva ålagde en ny utgifts utgörande redan innan riksdagens slut. Rikets Ständer ha begått en grundlagsvidrighet i det de, emot 61 Regeringsform.,beviljat 300,000 att utgå innevarande år. Man ger på sådant sätt grundlagarne den ena stöten efter den andra, till dess ingen lag mer blir möjlig att tillämpa. Bondeständet kunde dock ej frång sitt beslut i utlåtandet Az 184, och måste derföre låta det närvarande bero. Förre talmannen bestred den omtalade grundlagsvidrigheten; bevillningen hade genom grundlagen blott blifvit försäkrad så, att den icke kan upphöra förr än den nya träder i stället; men att undertiden öka den vid trängande behof vore icke förbudet. Bevillningsutskottet kan ej ändra hvad Statsutskottet och Rikets Ständer beslutat: endast uppgöra sättet för utförandet. Bondeståndet borde akta sig att ej så häftigt åberopa fel emot grundlagen, på samma gång som det sjelf synes vilja trassla in sig deri. Bengt Gudmundsson ansåg ståndet böra vidblifva sitt den 6 dennes fattade beslut, och förenade sig med Christen Andersson. Sven Isaksson yttrave: när man biföll utlåtandet M 484, kunde man redan inse utgången. Att uppgöra några nya grunder vore omöjligt, alitså borde man ej taga sina ord tillbaka, lika litet som utskottet kunde frångå Rikets Ständers beslut. Datta vore tillika svaret på Bengt Gudmundssons motion. När majoriteten beslutat bevillning, hvad kunde man vidare företaga? Man kunde ogilla den utgång saken tagit, men miste bifalla, till tidens vianande. Sahlström kunde ej instämma m.d förre talmannen. Man hade inom ståndet en gång varit öfverens de:om, att bevillnipgen borde utgå först från och med den nya bevillningsförordningens inträde. Då lagen dessutom stadgar sådant med tydliga ord, kunde tal. ej annat än tillstyrka dess efterföljd. Han hemställde alltså såsom förändrad grund: att bevillning efter första artikeln borde uteslutas, äfvensom i noggrann efterföljd af lagen förhöjningen icke ifrägakomma förr än nästa år. Hans Persson kunde ej annat än kala denna riksdag en den besynnerligsste han upplefvat, der man endast varit tillstädes för att bevilja. Hvad angår den nu ifrågavarande bevillningen af 2 millioner, yttrade talaren, så skyddar oss grundlagen från att blifva debiterade förr än en ny bervillningsförordning inträdt; detta skydd har man nu borttagit. Jag vidhåller beslutet af den 6 dennes och önskar återremiss till utskottet, med protest emot bevillning för innevarande år. Man har redan insett det misstag man begått, och bör nu vidbålla det bättre. — Han anhöll slutligen, att riksdagens snara afslutande ej mätte så ofta nämnas; det blir ett bjernspöke, som drifver till än flere misstag än de redan begångne, — Med Bengt Gudmundsson och Hans Persson instämde Wenander m. fl.; Sven Isaksson och Sahlström replikerade hvarandra angående uteslutande af bsvillning å 4 artikeln; förre talmannen och vice talm. yrkade hvar för sig bifall till utlåtandet. Efter ytterligare en stunds diskussion utom protokollet, hvarvid talmannen och sekreteraren framställde omöjligheten att kunna få en antaglig kontraproposition i händelse af votering, afstodo Christen Andersson, Sahlström och Bengt Gudmundsson, och man beslöt att låta bero vid utlåtandet. -.2 mm rt DF oo AKNE AK RA OR vt rs