Aftonbladet – 17 oktober 1848, sida 3

slag finge bero, i hvilket afseende talaren föreslog och begärde proposition på följande beslut: Borgareståndet anser ridd. och adelns samt presteståndets vägran att deltaga uti de på grund af de båda andra ståndens beslut, af statsutskottet föreslagne omröstningar i förstärkt statsutskott, il frågan om beskattningsväsendets förenkling, utgöra en afvikelse från gruovdlagarnes rätta tillämpning, samt ett förnärmande af svenska folkets rättmätiga anspråk och sannskyldiga väl; men oaktadt borgareståndet sålunda finner den fråga, som föranledt rikets ständer att besluta uppskof med de indelta räntornss uppörande i riksstaten, icke vara på ett med grundlagarne eller det allmänna bästa öfverensstämmande sätt afgjord, vil stårdet, sedan dess afsigt! att upprätthålla sistberörde af rikets ständer fettade beslut, genom talmannens af konstitutionsutskottet godkända vägran att framställa en i denna syftning äskad proposition icke kunnat göra sig gällande, — låta bero vid det af statsutskottet i utlåtaniet MM 331 afgifna förslag. Hr Ekholm bade ett längre anförande, som gick ut på varna regeringen för ett byråkratiskt element, som sträfvar efter öfvervägande makt. Han röstade för återremiss Hr Lagergren ville, att man ej skulle fästa afseende inom riksstånden på de straffvärda olaglig-l. heter, som egt rum efter de af hr Schartau refereli rade händelserna 48414. Hr Schartaus förslag tilll, beslut ej blott klandrade, utan rentaf fördömde de li begge högre ståndens handlingssätt, det innefattade en anklagelse (för öfverträdelse af grundlagen), hvars like hr L. icke trodde kunna uppletas i något annat lands representation med flera kamrar. Hr L. ansåg det för en egen förblindelse att man ej kunde inse, det de öfre stånden gått till väga efter bästa öfvertygelse. Derefter förklarade hr L., att den föregående talaren (hr Ekholm) yttrat sig om allt med en öfverdrift, som man annars blott finner i tryck, nemligen i tidningar, men aldrig förr hört på detta rum, och som vederlägger sig sjelf. Hr Kock respekterade andras öfvertygelse och ville hafva sin respekterad; han hade efter bästa förstånd verkat för skattejemkningens framgång, men då hvart stånd för sig är suveränt och två stånd icke vilja votera samt de ej kunna tvingas dertill, hade han inom statsutskottet satt sig emot I förslaget om utfärdande af anslag till votering i förstärkt utskott. Första vilkoret för en sådan är, att I voteringspropositionerna äro godkända af stånden, loch när de nu tvärtom blifvit ogillade, kunde ingen votering blifva giltig, äfven om dertill nödigt antal utskottsledamöter infunne sig. Talaren åbeIropade det prejudikatet för sakens förfallande, att när två stånd vid denna riksdag beslutat, att meIdlen för försålda kasserade effekter från kronans förråder skulle ingå till statsverket, men de tvenne öfre stånden beslutat annorlunda och statsutskottet ingått till dem med voteringspropositioner, som blifvit ogillade, hade utskottet endast lagt protokoilsuidragen härom till handlingarne. Utskottet borde i hans tanka ej göra en sådan donquixotiad, som 1841 års statsutskott, och gatuuppträdena då vore ännu en anlednirg att icke vidare påyrka eti förstärkt utskotts sammankallande, som i alla fall ej kunde komma att ske, så länge de begge högre ståndens ledamöter i statsutskottet vidblefve sin öfvertygelse och talaren äfven vore ledamot. Hr Hörnstein yttrade sig för återremiss emedan man borde göra hvad man kunde för att få utgång på saken, men ville instämma med hr Schartau, om återremiss vägrades. Likaså hr Gråå och hr Wedberg, hvilken sednare beklagade att regeringen ej följt denna vigtiga sak med mera uppmärksamhet, hvilket hade varit enda medlet att hindra de högre stånden från grundlagsöfverträdelse. Hr Schartau förklarade att han ej velat angripa de högre ståndens motiver, utan endast deras ätgärder. Det vore fruktlöst att säga, det inga sådana anklegelser i andra länder utgåttfrån en kammare mot en annan, ty ingenstädes finnes en så abderitisk representation, ingenstädes vore kamrarne i ett så spändt förhållande till hvarandra. Om ständerna låtit en så obetydlig sak som den af hr Kock nämnda, falla, så voro de likväl ej nog fromma att låta det gå På samma sätt med en så vigtig fråga som den förevarande. Tal. värderade den öppenhet, hyvarmed hr Kock yppat, att han vore den som bekände de högre Ständens ledamöters i Statsutskoltet åsigt; br K. hade derigenom befriat de öfriga Utskottsledsmöterna af Borgarståndet från behofvet att sopa rent för sig. Borgarståndet hade nu gått i frågan nästan så långt vägen räckte; ett stycke återstode visserligen (nemligen återremiss), men det ledde till ingenting. I anledning af flere talares yttrade tvifvel att br Schartaus förslag skulle kunna blifva föremål för proposition, förklarade hr talmanpen nu, att han ansäg detta icke möta något hinder. Hr Brinck anförde huru de högre ståndens ledamöter i Statsutskottet är 1841 hade tolkat grundlagen efter omständighe erna. En gång bade de försvarat, att votering kunde ske iförstärkt Utskott, om än detta icke vore fulltaligt; nägra veckor derefter att votering icke kunde ske vid sågant förbållande. Af de högre Ståndens ovilja mot skatteförenklingen, hvilken de visat genom sitt förkastande af 5 frib. Palmstjernas förmedlingsförslag, och af deras bebandlingssätt af frägan, kunde äfven den somly hittills verit blind se vår representations oduglig-s: bet. Tal. röstade för br Schartaus förslag, eme-.. dan han efter hr Kocks lemnade upplysning fann si ett återremiss icke skulle leda till något resultat;p men han ansåg skattejemkningsfrågan ännu oafd ;jord och reserverade sig mot sättet hyvarå den bi olifvit behandiad. m Hr Berg rkade återremiss emedan han ansågr, tatsutsk. ej bafva handlat efter 69 R.F. och 301, y B. O.; det hade bort utnämna deputerade för att. öka förmå de tredskande stärden ändra sina betu. He Wern ansåg det vara en skyldighet för vorgarståndet att anse saken förfallen sedan konsliutionsutskottet afgilvit silt utlåtande, och att nöja ig med en protest, hvarföre han instämde i hr ;chartaus förslag; men han trodde det hafva varit egeringens skyldighet att skaffa sig majoritet hos jet stånd, der den sjelf är representerad, och att inderlätenheten deraf bevisar stor svaghet; ty man kall komma ihåg att detta stånd endast rep:esenerar Kongl. Mej:ts nåd och kan förstärkas af ovungen; äfvensom regeringen bör kunna hålla icm närvarande, hvilka äro af dess tanka. I anat fall borde ministören icke bibehållas. Hr Bolnstcd! talade för bifall. He E, G. Lindsu tröm delade lifligt det missnöje, som de två högre Låndens förferande väckt, men kände mildring deri RR 0 e sta be sel id tanken att deita förfarande skulle påskynda en eform i representatiorssättet. r Schertau. Likaså hrr Winge och Valley, ehuru Han instämde med! X 27 . vi en sednare ansåg det rättaste behandlingssättet må ara alt förelägga statsutskottet att sammankalla 46 irstärkt utskott. ä Vid anställd votering om kontrapioposition, rö-!9xz ade 33 för hr Schartaus förslag och 40 för återomed 47 miss. ww hkifa ll Voteringen i hufvudsaken utföli fill utolkaÄaftefa kh oo LL An en rä!