Aftonbladet – 17 oktober 1848, sida 3

I SSR eg ef BOT RM ET TeRAER 1 AT RASENETSAESSSR fe förläggare såsom riksdagsman väckt. en motionlv rörande samma änmne vid denna riksdag. Efter l en kort ioledning meddelar författaren ett ut-c drag af professor Lows skrift om jordegendom It och ekonomi, afbandlande en intressant och för g sin populära framställning särdeles lämplig historiskt-statitisk redogörelse öfver kommvnika-!t tionernas utveckling och inflytande på industrien r i Storbritannien. Vi meddela detta stycke inl extenso. Derefter följer författarens förslag tilllt vägsystemets förbättring och underhåll. Härl!l kommer man in på ett fält, der den individu-it ella uppfattningen torde möta åtskilliga ickejc oväsendtliga inkast, emedan den angår detaljer, hvilkas bedömande till en del fordrar lokal-ls kännedom och praktisk vana vid dylika ämnens g behandling; emedlertid torde författarens åsigt, lr såsom projekt, förtjena att tagas i betraktande,ls hvarföre vi äfven skola meddela detta, så längts utrymmet medgifver. Om något af de ämnen, som höra till vårtiy lands inre administrativa förhållanden, förtjenarf allvarligen behjertas af menigheterna på lands-r bygden, så är detta händelsen med frågan omlc de svenska kommunikationernas upphjelpandel! och utvidgning. Den tidpunkt synes nu snart vara inne, då äfven Sverige bör känna sig utbildadt nog il! industrielt hänseende, för att med allvar taga i ihop med detta ämne. Det gäller här att tagal; ut stegen något raskare än vanligen plägat vara ll fallet i vårt kära fädernesland. Men industriens koltålder kan först anses upphöra med en väl och planmässigt utförd reform af det ytterst ofullständiga och illa underhållna kommunikationsväsendet. Först när ett nät af om-ll kationslinier förkortar afstånden mellan marknadsoch hamnplatserna, samt produktionsorterna, och minskar det onus, som nu medföljer transporter på de bristfälliga farvägarne, kan lt det svåraste hindret för industriens uppblom-ls strande i landsbygden anses öfvervunnet, och det !! utgör alltså en af statsekonomiens svåraste upp-, gifter, att på allt sätt bereda framgång åt denl, oändligt vigtiga reformen i denna del af vårt) lands inre administration. Det ofvannämnde utdraget ur prof. Lows arbete lyder som följer: Totala årliga underhåHet för vägarna i Stora Britannien (oberäknadt dem i Irland) är omkring, 41,590,000 Sterl., förutan räntan på de i och för vägförbättringar upplånade penningar; den jord, som vägarne upptaga, uppgår till mer än en half! million acres (omkring 434,240 svenska tunnland).; Men all denna kostnad och jordförlust, så stor den; är, kan dock icke uppvägas mot det oräkneliga ka-l; pital, som derigenom sättes i rörelse. Det är just genom denna oräkneliga mängd s. k. pulsådror, i med tillbjelp af kanaler och farbara floder, som landets råa och bearbetade produkter bringas från 5 de inre delarne af landet till deras bestämmelseort, G och spridas än vidare genom andra oräkneliga kanaler, som medlen .till oafbruten förbindelse äroj, förskaffade åt invånarne, och som all den lätta i; kommunikation åstadkommes, utom :hvilken råämnen ej kunna få sitt rätta värde i utbyte, ej eller en -stor systematisk fabriksindustri kan uppblomstra i ett land. Industriens framgång i England, blott inom er enda generations period, är ett underverk i samhällenas historia; huru mycket häraf bör ej tillskrifvas de oräkneliga, sig alltjemt utgrenade vägsträckorna, hvilka förenade farmen så väl som torpet c med landsvägen, fabriken med grufvan, staden medi, tillgränsande landskapet, inlandets marknadsplats med hamnen, hvarje by med hvarje by! Hvad skulle England vara, med alla dess flottor och kolonier, om dess medel till inre kommunikation ej vore bättre än andra länders, henne långt öfverlägsna i naturlig rikedom, men -ouppodlade och! vilda, emedan naturens alster förblifva onyttiga ochi ligga öde, i brist .på transportmedel? Nej! hurul? långt tillbaka skulle England icke ännu stått, hvad dess landtbruk, näringar och handel beträffar, voreS dess kommunikationsanstalter icke bättre än år 1767, eå de första vägbommar och bombhus för vägpenningars uppbärande uppsattes i provinserna, 0aktadt invånarnes motstånd, hvilka bestridde dem, ? såsom varande ett oerhördt förtryck ech under distrikternas kring London missnöje, derföre att del! —BR me till så billigt pris, att arrendena skulle biifva nedsatta och fatmerna i Hertford och Middlesex ruinerade ). Skottland var vid denna tid nästan öde, i brist? på vägar; nästan alla dess produkter fördes på hästk rygg till afeättningsorter, och de få publika formän, som reste frän stad till stad, behöfde så ling lid att göra en resa på 400 engelska mil (omkring e 17 svenska mil), som vi nu skulle behöfva att kom-, ma till Egyptens pyramider eller till Amerika. En diligencevagn behörde tvenne länga dagsresor melbanan kan helt beqvämt fara deremellan på 4,s! timma. En annan machin på sex hjul, förspänd med sex hästar, behöfde en hel timma för att föra stadsboarne i Edinburgh till deras hamn Leith, hvaremellan man nu far i omnibus eiler d:oska med dåliga åkarehästar på 7 minuter. Blott en!fö diligence for mellan Edinburgh och London, enjsö gång i månaden, fulländande resan på 42 å 44 dagar. På stora vagnar färdades man från London Lili de aflägsnare städerna — ej fortare, än nu lupgt lastade vagnar gå. Nu utgå dagligen 1000-:!1ö detals beqväma diligencer från denna jättestad på v ängväga resor, fortskaffade 40 å 42 engelska millljs timmen, oaktadt täta häst-ombyten vid statio-; Nerna. Mycket har i sanning blifvit gjordt i synnerhet5S sednare tiden, för att förbättra landets vägar;)k nen kanske få hafva fästat nog uppmärksamhet på lg: uru mycket bättre det redan gjorda kunde hajfö blifvit utfördt. Om vi resa långs åt landets förvämsta vägar, skola vi finna dem vara hårda, jema och underhållna med stemligen god omsorg; men komma vi in på de mindre, vida flsrtaliga kors-af ich bivägarne, på hvilka ännu mera rörelse eger I oc um med landtmannens dagliga körslor, och hvilka vägar äro tilioppskanalerna för landets rå-produker, hvad finna vi då? Mängtaliga af dem äro Issa årstider nästen ofarbara eller blott farbara! nedelst ökadt anspann och mera nötning af for-ra :on! Få af dem gå i den hästa riktning med undikande af branta backar och hålor, och större deen af dem underhålles blott föga, om något. Vi tad!a fr sa