Aftonbladet – 16 oktober 1848, sida 2

för bidragens utgående, foga sg efter allmänna rösten och sålunda räcka handen till ett partiernas närmande till hvarandra. Denna deras tro, utgången från den rena käusla, som i det längsta vill:se allting i ljust, stärktes 8f den omständighet, att mannen, som stålt i spetsen för skatteförenklingskommitteen, efter dess uppl: isning ingått som medlem i Konungens råd oeh sålunda borde, med hänseende till denna vitalfråga, hafva försäkrat sig om ett allvarligt understöd. Också såg man utom honom ännu en af Konungens rådgifvare kämpa för ärendet; men det förbållande, att regeringen i sin proposition redan skiljt sig från kommittbetänkandet med hänseende till de indelta räntor, som utgå till militärstaten, och att personer, hvilka hafva nära beröringspurkter med högsta ort, uppträdde mot frågan, kunde ej annat än hos de konservative väcka och underhålla den föreställning, att frågans afslående, hvartill de kände lust, icke skulle försämra deras ställning till förvaltningen — och de afslogo. Man nödgas sålunda, äfven denna gång, till icke ringa grad, lägga på regeringens beteende att folkets förhoppningar tillintetgjordes; och insigten häraf jemte fruktan att ett dylikt missöde förestår vid hvarje annan vigtig reformfråga, så länge regeringen icke med öppen panna uppträder för framåtskridandet, kommer äfven de tillitsfuile att numera böja den önskan, att regeriogen må öfvergifva en bana af villrädighet, på hvilken lika litet ett allmänt förtroende är att skörda, som ett allmännare gagn kan åstadkommas. TI en tid sådan som den närvarande, då den ena dagen icke täljer hv2d den andra bär i sitt sköte, återstår för den statsman, som vill betrygga sitt lands utveckling på fredlig väg, endast den utvägen att sätta sig i spetsen för den allmänna iderörelsen och, understödd af sitt förstånds ljusa beräkningar, leda denna rörelse till ett förståndigt mäl.n