Aftonbladet – 16 oktober 1848, sida 2

ronens exemplariska hustru. Hyilken nedrighet! Ati! kalla min man en skurk och dertill anklaga honom för mord ! Två mord! inföll Hinango, som hade föijt dem och nu ställde sig vid hr Thomsons sida. Jag känner er, hr x, y, Zz eller hvad ni i dag kan hetap, sade han nu till baronen; jag känner ganska väl, att ni legde en neger vid namn Molok, för att lönnmörda mig, aftonen före min afresa, och att hans dolk af misstag träffade er goda vän mr Closting. Ni tjenar exemplariskt den despotiska principen: högre polis, men en Nemesis, en hemlig Försynens makt råder. Jag har intet vidare att säga er.n Hvem är den der karlen? Den der utländningen, som understår sig att komma ned i vår bytt med sina mustascher, och förolämpa min m:n? skrek friherrinnan, vild som en furie. Hvem är den karlen? Hvad gör han här? Är han passagerare eller kapten här? Kom baron! Låt osstaga våre saker och gå i land? Ropa på en fiskarebåt, kapten White. Ni bar personer här ombord, med hvilka man icke kan komma i beröring, utan stt smutsas. Det är skändligt! Fy! Nedrigt! Att så förolämpa min man!... Och hvem var, när allt kommer omkring, den främmande personer, som har dödt af slag? Hvem var hon? Enäfventyrerska, som for verlden onmkriog, under alla sorters falska namn — och hade bekantskap med — Gud vet hvilka, och korresponderade både på vers och p osa med misstänkta personer — och hörde till ingen kyrka, hvarken den engelska eller katholska, och läste Lord Byron cch madame Sand och... Hill er ormtunga, ni, som olyckligtvis är min syster ! inföll hr Thomson. Tig, säger jag er, anners kastar jag er öfver bord — er först, som en katta, och sedan karlen der, som en hund! Packa nu upp ert skräp, och laga er att gå i land. Kom, kapten White, kom, hr kapten! sade han, sedan han samiat sina sinnen, till de två vittnena, gök lalla tre stego upp på akterdäck.