Aftonbladet – 13 oktober 1848, sida 2

ton ankommit från riksföreståndaren och medfört hans befallning till ministeren, i följd hvaraf i Wien, (så väl som i Berlin och Frankfurt) kommer att sammandragas en armå af 40,000 man, för att, på dessa trenne hufvudpunkter af den tyska enhetsstaten, kunna energiskt uppträda mot hvarje republikansk rörelse. Uti tisdagsbladet omnämndes att fursten i Sigmaringen utfärdat en proklamation, hvaruti han hotade att med sina ministrar lemna landet, derest ej det af folket tillsatta säkerhetsutskottet upplöste sig, emedan det vore stridande mot hans ära att regera vid sidan af en revolutionär myndighet. Denna hotelse har nu gått i fullbordan; fursten har rest sina färde med sin konselj, och säkerhetsutskottet har under folkets jubel utropat republiken. INBÖRDESKRIGET I UNGERN. De magyariskt-kroatiska angelägenheterna ådraga sig i detta ögonblick hela Tysklands spända uppmärksamhet. Uti Wien glömmer man sina egna invecklade förhållanden, i det Ungerns slaktfält, de tyska och slaviska elementernas blodiga konflikter, utgöra föremålen för det lifligaste intresse. Efter bvad man kan utleta af de temligen förvirrade, hvarandra ofta motsägande underrättelserna från skådeplatsen för det stora slaviska korståget mot den europeiska civilisationens förpostländer, synes striden blifva fruktansvärd mellan dessa ömsesidig! fanatiserade horder. Banen Jellachich, en man som med djerfhet och mod förenar ett oinskränkt välde öfver de slaviska stammar, för bvilka han ställt sig i spetsen, besoldar sina talrika skaror af kroater, slavoner och servier med österrikiskt guld. Slavfanatismen, genom österrikiska kamarillans cmissarier och Jellachichs handtlangare uppjagad till brännpunkten, samlar stora horder korsfärdande slaver under den kroatiske banens fanor. Ett kejserligt österrikiskt manifest till ungrarne (se gårdagsbladet) utnämner banen till civiloch militärguvernör öfver Ungern, upplöser detta lands riksdag, och förklarar dervarande provisoriska regerings alla beslut för ogiltiga. Alla kejserliga österrikiska linietrupper i Ungern ställas under Jellachichs befäl. Allt detta utvisar att det för ungerska folket gäller en strid på hf och död för deras politiska sjelfständighet. Kossuth och åtskilliga andra af den ungerska representantkammarens medlemmar resa omkring i landet och uppelda magyarernas stridslust. Hela Uogern är upprördt till sina innersta grundvalar; magyarernas fanatism griper omkring sig, likt en lössläppt vådeld; stränga diktatoriska lagar, utfärdade af Kossuthska revolutionsregeringen, uppbåda alla vapenföre män, från 45 till 60 år, under den magyariska landstormens fanor. Allt är i yttersta förvirrinog; oro och fruktan för den närmaste frany tiden intaga alla sinnen, En mängd familjer flykta till Wien, för att lemna det inbördes krigets fruktansvärda skådeplats. I Pesth är all rörelse afbruten; man tänker blott på anfall och försvar. De ungerska soldaterna i österrikiska liniearmeen desertera flockvis till sitt fosterland, för att kämpa för fädernejordens frihet, mot sina förra vapenbröder, hvilka ställt sig i slavhordernes leder, Det magyariska regementet, Storfurst Michaelp, i Lemberg, kunde endast genom användandet af kartescher och österrikiska grenadierernes bajonetter hindras uti sitt patriotiska förehafvande, och förmaåddes först alt stanna qvar i sitt qvarter, sedan generalen Hammarstein högtidligt Icfvat regementet att den 6 Oktober äga rätt till fritt aftåg, hvarthän det önskade, Afven uti Italien har stark jäsning uppstått bland de magyariska och kroatiska trupperna; de fordra med eftertryck att blifva hemförlofvade, för att sedan under olika fanor kämpa mot hvarandra. Beträffande krigshändelsernas gång och de fiendtliga armeernas ställning, äro uppgifterna i olika tidningar, ja, till och med olika notiser i samma hlad, till den grad olika och förvirrade, att det är svårt alt deraf göra sig någon fullkomligt redig föreställning. Hvad som bland detta kaos af stridiga uppgifter kan med någorlunda visshet utletas är, att de magyariska trupperna den 49 September angripit det i S:t Thomas förskanssde serviska lägret, men efter en 7 timmars het och blodig fäktning nödgats draga sig tillbaka med en förlust af 4300 döda och sårade samt 46 kanoner. Magyarlägret vid O-Terbass hade blifvit alldeles spränvgdt. Segervinnarne hafva dock ej kunnat draga särdeles stora fördelar af den tillkämpade segren. Magyarernas armå bar tillvext oupphörligt; krigsministern Messaros och den bekante slavhataren, öfverste Kiss, hafva gjort allt för att upptända magyarernss mod. Efter bataljen vid S:t Thomas drogo sig magyarerna något tillbaka; deras hufvudstyrka öger en artilleripark af 80 kanoner. — Den 29 September stod en hufvudfäktning mellan kroaterna, under Jellachichs eget befäl, och den ungerska hufvudstyrkan, under generalmajor Mogas ledning. Utgången af denna drabbning beskrifves något olika; efter den uppgift vi i går meddelade, skulle ungrarne blifvit nödgade att draga sig tillbaka; men enligt en annan potis hade Jellachich, efier en ytterst bäftig strid, som börjats kl. 44 förmiddagen och