Aftonbladet – 13 oktober 1848, sida 2

Stilla er! Var lugn! Dolores är förrådd! hviskade Bobert ifrigt. De arrestera mig för hennes skull, men i morgon skall jag åter vara fri. Jag är en engelsman, och vår ambassadör känner sin ligt. ? Under tiden hade officerarne hunnit fram till paviljongen och in:rädde i rummet. Gracia fattade sitt barn, som om hon sökte en stödjepunkt för sitt beklämda, oroliga bjerta, hvilket klappade häftigt. En oförklarlig ängslan och de förfärligaste aningar kommo öfver henne. Robert frågade offic:rarne hvem de sökte och hvad som förde dem dit. Sennor Robert Walker från Buenos Ayresn, svarade en ibland dem och framdrog ett dokument. Jag är sennor Robert Walter från Englandv, svarade han med en stadig röst. Årresteras i rättvisans nam, på grund af ett mordförsök mot senovor Louls Closting. Store Gud! skrek Graeta, och stötte ofrivilligt barnet från sig, som upptoge endast en sorg hennes äl Förfärad af modrens ångestrop, ret lillan och böll sig fast vid henne. Sennora, lugna er!v ropade Robert, och en blick af helig oskuld flög öfver bans anstgte. Allsmäktige Gud! ropade den tröstlösa på nytt, blickande omkring sig, som om hon drömde, seende derpå på Robert och sed:n mot himlen, samt vridande sina händer i förtv:flan. Jag fö!jer er, mina herrar,, bagynte Robert, vändande sig med allt lugn till officerarne; lemna mig endsst några minuter att ordna mina saker. Alitför gernal svarade en officer. Senvora Gracis, sade han härpå, fattande pin väns hand och bliickande henne i ögat, hvilket knappt Igenkände hvsd det sig; Senvora! jag frågar er i dessa vittnens närvaro, jsg frågar er inför Gud den allvetande: Anser ni mig i stånd till den gerning, för bvilken man beskyiler mig, för hvilken jag är anklagad ? Nej! Nej! Alärig! Aldrig! skrek den olyckliga qvionan och sjönk till Roberts bröst, utan fruktan att misstänkas af de närvarande, Rörd af denna scen, sågo polisbetjenterna på hvarandra med ett menskligt uttryck i sina först nade anleten. Re