Aftonbladet – 13 oktober 1848, sida 1

laglig undersökning, i fall man lyckades komma mördaren på spåren. Sennora Gracia försattes genom den tilltagande faran för sin man, och tanken på Roberts afresa i ett sinnestillstånd, som vi så mycket mindre kunna beskrifva, som hon slöt hvarje rörelse inom sig, och mindre än någonsin förut öppnade för sin vän ett hjerta, som tycktes lida ohjelpligt. Robert bad henne gifva honom några rader i hans album, då han gjorde sig redo till att skiljas från -henne. Han fann en dag följande skrifvet med darrande hand på sista bladet i den praktfullt bundna bok, som han för sådant ändamål hade lemnat benne: Le coeur de homme est un abime de souffrance, dont la profondeur na jamais t sondås et ne le sera jamais ). G. Dessa fem månader, dem hon hade tillbragt i bjertiig förtroligbet med sin vän, stodo nu framför kenne som ett fö flutet, som en ljuf dröm. Hon gaf ofta akt på Robert, medan han var sysselsatt med de obetydliga anordningarne för sin afresa; mena utan att rumera nalkas honom; likasom vore åsynen af honom ingen verklighet, som måste hon vidröra honom med sin hand, för att öfvertyga sig, att han var en lefvånde varelse — verkligen Robert. Hon såg henom gå ut och in, för att föranstalta om ett och annat för sin resa, och såg efterhand en del af hans saker hemtas från paviljongen; de förexommo henn2 som ramar kring bilderna af det förflutna; eller som tillbehör till dan bild, hon bar inom sitt: bjerta. — Bortförandet af dessa småsaker framställde likväl för hennes inbilln!ngskraft dep stund, då han sjelf skulle för sista gången passera genom trädgården ,: och porten tillslutas bakom honom. Den tilltagande fera, i hvilken hennes man befann ;s!g, ökade den ångest, .som tryckte hennes hjerta. — Försänkt t drömmerfer, satt hon timmar igenom vid sin mans sjukel!er Gödstäng, blickande med orörliga ögon ned i sia framtids afgrund, och vaknande till besinniog med ett hämmadt ångestrop, mör modersnamnet af en händelse ljöd i bernes öron från den Hilag mun.