Aftonbladet – 13 oktober 1848, sida 1

MID belbe UPPE reenRsnadE MeA 7.:AelL. TIS r FRANSKA NATIONAL-FÖRSAMLINGENS ÖFVERLÄGGNING OM REPRESENTATIONENS BILDANDE AF EN ELLER TVÅ KAMRAR. Frågan om nationvalvepresentstionen hör bildas på en eller två kamrar äger en så stor vigt i alla länder, hvarest reformer i det representativa statsskicket återstå alt göra, och således älven för Sverige, att vi ansett oss böra egna en större utförlighet åt ämnets afhandlande i franska nationalförsamlingen, der det, under diskussionen öfver konstitutionsförslagets 20 art., blifvit från olika sidor betraktadt af personer med de största talanger. Vi begynna denna expos i dag med Duvergier de Haurannes tal, som yttrat sig i allmärbket för ctt tvåkammarsystem, utan att likväl närmare definiera, huru han ville hafva den öfre kammaren, annorlunda, än ett båda borde väljas af samma valmän och båda sammaniräda till gemensam öfverläggning vid uppkommen skiljakhet. Det kan icke sakna sin märkvärcdighet att sålunda se, huru äfven en man af eljest så konservativa tänkesätt som Hauranne, men upp;iktig anhängare af det representativa systemet, genom nyssnämnda vilkor i sjelfva verket frånträdt läran om en öfre kammare betraktad såsom särskild statsmakt, och således med sitt tvåkammarsystem ej menar detsamma som de konservative i andra länder. I öfriga fall synås någte at denne talares skäl mycket svaga, oaktadt uttryckets nättbet, hvarföre de ock blifvit apptagne och vederlagde af andra talare. Vi öfvergå pu till berättelsen. Försemlingen — öfvergår — till konstitutionens 4:e kapitel: Om lagstiftande makten. cArt. 20: Franska folket öfver!åter lagstiftande makten åt en församling bestående af en kammare (assemblee unique)., — För denna artikel, säger presidenten, hafva talrika amendementer blifvit inlemnade; trettiotvå talare äro anmälde; och dessutom hafva anmälanden äfven skett att tala öfver amendementerna. DUVERGIER DE HAURANNE har ordet, för att bestrida Art. 20, och försvara tvåkammarsystemet. M. H.,, säger denna hedervärda led2mot, njag har af 14:de byrån fått uppdrag att inför er försvara den tanke jag i detta ögonblick skall utveckla. Denna tanke njuter således bifall af en del af församlingen. Jag vet icke om, såsom man behagar säga, frågan redan är afgjord, icke genom skäl, men genom känslan, och genom den nya demokratiens oöfvervinliga instinkt. I allt fall snser jag er skyldige att visa någön uppmärksamhet, någon välvilja emot dem, som uppriktigt och med djup öfvertygelse bekämpa denna känsla, strida mot denna instinkt. Hvad mig angår, då jag söker i konstitutioven införa ett element, hvarförutan, efter min tanke, det icke gifves en fri, stark, ordentlig styrelse, tror jag mig med detsamma, så mycket på mig ankommer, bidraga till republikens grundläggande. Jag ber er följaktligen öfverväga mina skål. När omröstningen sker, ären j alltid i tillfälle att bevisa mig, det jag icke öfvertygat er. Jag skall tillåta mig en förberedande anmärkning, som har sin vigt. Under de år, som föregingo Februarirevolutionen, syntes delningen af den lagstiftande makten utgöra en sanning, afgjordt eröfrad åt den politiska vetenskapen: ett axiom, hvilket man ej vidare behöfde sätta i fråga. Jeg talar ej endast om den konstitutionella nonarkiens anhängare, som i detta afseende voro enstämmige; utan om det republikanska partiets utmärktaste män, När jag samtalade ned dem härom, sade de: frukta icke, om vi grundlägga en sepublik, att vi skola ;slömma erfarenbetens lärdomar, eller att vi blifva narraktige nog, att ånyo börja begå det örflutnas felsteg. Hvad vi vilja, det är ej konventets republik, utan en republik med en