Aftonbladet – 12 oktober 1848, sida 3

suspenderas. — Tal. yrkåde återremiss med bifogande af hans ånförande. Grundlagen vore den ende och rätte domaren. OLA MÅNSSON från Skåne: Det vore vackert att kunna instämma med dem som yrkat frågans förfall, om man alltid ville stanna på halfva vägen, om man ville med tystnad se grundlagarne öfverträdda. Saken är ingen lagfråga, då hade den kunnat hänskjutas till Lagutskottet, eller till Kongl. Moaj:t; om den varit af ekonomisk natur. Man säger att den är en privilegiifråga, som hotar med inskränkning i 444 8 Regeringsformen; -hvarpå svaras, att nämnde paragraf endast lärer röra ståndens enskilda rättigheter säsom representanter, ej deras löner, hvilka man dessutom ej velet rubba, endast uppföra på stat. Saken är en statsregleringsråga och skall behandlas efter 69 Regeringsformen. Ingen majoritet får enligt grundlagens mening undertrycka minoritetens begäran om votering; sådant har emedlertid nu skett. Ger man efter skall ett farligt prejudikat lemnas för ftamtiden. Sven Isaksson instämde med Christen Andersson. OLA PEHRSSON från Blekinge: Ehuru litet tröstande Statsutskottets nu föredragna utlåtande innehåller, och ehuru det utgår från den verkligen nedslående förutsättningen, att Borgareoch Bondestånden skulle tåligt åtnöjas med hvad Adeln och Presteståndet funnit för godt besluta, dem och grundlagarne till trots, finnes likväl i detta utlåtande en enda omständighet, vid hvilken en glädjande tanka kan fästa sig. De håda privilegierade stånden hafva, som man väl vet, till stöd för sin vägran att antaga voteringspropositionerna, anfört, att saken vore en lagfråga, hvilken borde förfalla, när två stånd stannat mot två. Men om den vore en lagfråga, hvad behörde väl Statsutskottet då åberopa dess oafgjorda skick, såsom skäl att inkomma med ett förslag till de indelta räntornas och tiondespannemålens beräkning efter den ena eller andra grunden? Det har sålunda erkänt, att frågan rörde statsregleringen; att den följaktligen icke var en lagfråga; och att således de båda stånd, hvilka vägrat att deröfver votera i förstärkt statsutskott, handfat grundlagsvidrigt. Efter detta erkännande innebär det då en temmeligen stark inkonseqvens, att utskottet icke desto mindre uppmanar de andra stånden att fördraga detta handlingssätt och att deråt gifva egenskapen af laglighet, då de till följd deraf fastställa statsregleringen.: Det skulle blifva ett prejudikat, ländande till framtida -efterrättelse, och de båda stånden skulle alltid sedan kunna anföra denna vår medgörlighet till stöd för ett likadant förfarande. Hvarje ärende, som icke behagade dem, der de ej funno för godt att efterlefva grundlagarna, der de: trodde att deras fördel kunde ens en hårsmån rubbas, behöfde de blott förklara för en lagfråga, förfallen, när det så anstod dem. De skulle kunna säga till sina medständer: J stån under grundlagen, men vi stå öfver henne och eder. Vi tyda henne, j lyden henne! — Följden skulle blifva, att vi förvandlades från medstånd. till skattevoteringsmachiner, hvilka man tillät att deltaga i behandlingen af de ärender man ville hafva afgjorda, och på det sätt man ville hafva det; men när vår röst kunde komma olägligt till pass, nedtystades den med förklaringen, att frågan förföll derföre att de betraktade henne under den synpunkt, som föll dem beqvämast. Jag yrkar återremiss på memorialet och vidbållandet af ståndets äldre beslut i ämnet, det nemligen, att icke företaga statsregleringen. förr än skatteförenklingsfrågan är definitift afgjord. SAHLSTRÖM avsäg den utväg, som blifvit omtalad, ej böra släppas ur sigte. Hvad har Bondeståndet vunnit med alla sina eftergifter för de öfrige stånden? — Ju flere eftergifter, desto större bördor! Hvad rättvisan anginge, så hade utskottet ej Varit befogadt att inkomma med ett betänkande, sådant som det förevarande. Den auktoritet, som skall dömma, vore 69 R. F. — Tal. yrkade återremiss, då frågan ej kunde slutas förr än genom voteripg. Han var öfvertygad, att landet ej skulle anse kostnaden förspilld, om blott saken blefve bragt till slutligt afgörande. Erik Andersson från Skaraborgs län instämde i yrkan om återremiss, med förklaring att skattejemkningsfrågan ej ännu vore afgjord. STRINDLUND svarade, att utskottet blott fullgjort sin pligt då det jemkat meningarne och föreslagit votering. Då sådant likväl två gånger blifvit afslaget, borde man ej begära att utskottet skulle taga adel och prester i håret och draga dem upp till votering, den de i alla fall skulle undandraga sig. Han återtog ännu en gång, att riksdagen blott onyttigt förlängdes. De af Bengt Gudmundsson omtalade 4 å 5 dagar börde minst antagas till 8 eller 40, hvilket med en kostnad af 3000 rdr bko per dag förorsakade en alltför kännbar tillökning, onyttigt förspilld och emot hvilken talaren reserverade sig; hvadan han ej skulle underlåta att i sin orts tidning låta införa sitt yttrande under denna diskussion, på det man der måtte seatt han åtmiostone ej velat föröka de redan oerhörda riksdagsutgifterna. Memorialet återremitterades.. med dervid gjorda anmärkningar, samt åtföljdt af Bengt Gudmundssons den 3: Oktober afgifne och uti Aftonbladet följande dagen meddelade förslag, att förstärkta Statsutskottet enl. 69 R. F. måtte genom omröstning afgöra frågan. LITTERATUR. Din elakartade och Asiatiska choleran, af 11