Aftonbladet – 12 oktober 1848, sida 2

— Det var naturligt, att ett sådant företag, till och ned under skydd af pressens frihet, skulle på henne eda auktoriteternas uppmärksamhet och göra henres tillflyktsort osäker, ehuru denna lika strängt tod under skydd af lagarne, hvilka, enligt bokstafven, erbjöda alla politiska flyktingar.en tillflyktsort och personlig säkerhet i Brasilien. Dolores hyste ingen misstanka mot hr Thomson, och änskönt hon genom dr Thorfin längesedan hade ått: veta den gamla enklingens fixa id, hvars förverkligande skulle föra henne till altaret, förekom henne likväl giftermålsplanen mera som en komisk episod i hennes landsflykt, än som ett någonting betänkligt. Hr Thomson gjorde på aftonen det tilltänkta besöket hos Robert, för att fråga om hans åtgärder till en förening med sennpo a Gracia. Ynglingen, förut blek, till följd af hans långvariga sjukdom, blef i en hast lika blek som hans gamle morbroders byita halsduk, och reste sig i sin ländstol, för att gifva ett bestämdt svar: Ni misstager er, min bästa morbroder, om mina förbålianden till ett fruntimmer, som jag älskar. Er fråga föranleder mig till denna förklaring. Just emedan jag älskar sennora Gracia så högt, som jeg gör, fordra mina känslor sjelfuppoffring å min sida. Huruledes detta fruntimmer älskar mig.I den mening, som ni supponerar, bör jag såsom en man icke yppa, till och med om jag derom vore. viss. Men jag betviflar att hon pågonsin skulle vilja slita ett samhällsband, som, så länge hennes man lefyer, skulle breda en mörk skugga öfver hennes framtid; och detta tvifvel är ett heligt skäl att, å min sida, aldrig göra henne något sådant förslag. Under dylika omständigheter tillhör detta steg qvinnan och icke msDpnen. : A Hr Thomson tycktes i högsta grad öfveftaskad af denna bekännelse af sin systerson, som framställde honom i ett ljus, hvilket bredde ett slägs magisk storhet öfver hans bjerta och karakter. : Jag förstår er, Bob, svarade han efter en: lång paus, under en hjertlig handtryckning, ooch jag måste beundra er! Jag hade hoppats i denna plan, som jag en gång framlade för er, hafva lagt hörpstenen för er framtida lycka och för er olyckliga väninnas helsa och välfärd; men jag märker, att ag irrat mig. Förlåt, om mina verldsiga planer cke öfverensstämt men edra känslor eller med ert