Aftonbladet – 11 oktober 1848, sida 3

hö NR SVS representationsfrägan, ej kan afstanna; men den måste genomdrifvas grundlagsenligt. Man kommer att ångra om man biträder hr Norins motion. Man har sett, att i ett annat land har nationalförsamlingen fått, efter åtta dagar, återtaga ett fattadt beslut. Jag tror, att hr talmannen ej kan framställa proposition på bifall till hr Norins motion. Den är stridande emot grundlagen. Det vore en dementi emot talmannen, som alltid af ståndet omfattats med vänskap och högaktning, om man yrkade densamma. Jag anhåller, att hr talmannen måtte framställa proposition på bifall till Statsutskottets betärkande JM 331. : Hr Tauson: Ingångna förbindelser och fattade beslut hållas af röig i helgd likasåväl som af någon annan; men när man nu ej kan komma längre än som skett, och vilkoret för statsregleringens uppgörande är uppfylldt, om ock ej tillnöjaktigt resultat, så återstår intet annat än att fullborda densamma. Jag förenar mig derföre med hr Kock och yrkar bifall till betänkandet. Hr Hörnstein: Jag får först reservera mig emot godkännandet af Statsutskottets utiåtade JM 330. I afseende på samma utskotts betänkande JM 331, är kändt att, om de två första stånden hade tillåtit votering i förstärkt utskott, riksdagen redan varit slut. En votering borde enligt 69 S R. F. hafva skedt, enär skattefö;enklingsfrågan har gemenskap med statsregleringen. Moan har sagt att, om riksdagen nu afblåstes och en urtima sammankallades, detta skulle medföra flera olägenheter, såsom betydlig kostnad m. m. Men man vunne derigenom att få både denna och representationsfrågan agjorda. Denna taktik borde kanhända användas af Borgareoah Bondestånden. Om vi bifalla betänkandet, så låta vi de två första stånden tvinga oss att frånträda vårt en gång fattade beslut. Jag skulle helst vilja hafva betänkandet återremitteradt; men om denna min åsigt ej får medhåll, så instämmer jag med hr Norin Hr Norin: Hr Kock har sagt, att man önskade ett uppskof med statsregleringen; härpå får jag svara att den blott undansköts och ingenting vidare. Samme talare har vidare sagt, att frågan om skatteförenklingen vore afgjord, hvilket den icke är; utskottet har tvärtom sagt, att något beslut icke vore att förvänta i denna fråga, Samme tal. har ogillat hr Valleys reservation; jag kan icheinstämma i detta ogillande. Utskoitet borde a!diig föreslagit något så otillbörligt, som att ständerna skulle frånträda ett en gång fattadt beslut. — De två första stånden hafva en gång medgifvit, att vissa punkter i skatteförenklipgen hade sammanhang med statsregleringen, och nu påstå de, att dessa båda frågor icke bafva något sammanhang med hvarandra. Grundlagen föreskiifver icke bestämdt, att någon, statsreglering skall försiegå; den gamla kan få fortfasa. Riksdagens förlängande vore ej så farligt, som man förespeglat; den bör ej förkortas gerom öfverträdelser af grundlagen; — jag, för min del, vill ej brinvga den till slut på sådane villkor, Bifall till mitt yrkande är ej farligt för ståndet. Det är en ogruvdad fruktan, att ståndet skulle återtaga silt en gång fattade beslut. Man vet ej, om ar talman vägrar proposition på mitt yrkande. Hr Almgren: Jag är förekommen af hr Kock i afseende på hvad jag tänkte yttra i hufvudsaken. Jag önskar äfven att riksdagen må sluta på grundlagsenligt sätt och yrkar bifall 1i!l betänkandet. Hrl Wern trodde ej att en vägran, af talmannen, på proposition om bifall till br Norins förslag vore grundlagsenlig. Rikets ständer skola först hafva pröfvat frågan om de indelta räntorna, innan statsregleringen kan företagas. Denna fråga har ännu icke varit hos förstärkt sta:sutskott. Ett rikets ständers beslut skulle säledes rubhas, om man nu företoga statsreglerirgen. Statsutskottet har rätt uti, alt frågan om skatteförenklingen ännu ejär afgjord och enlgt sitt en gäng fattade beslut kunna Rikets Ständer således ej företaga statsregleringen. Talaren yrkade biall till hr Norins förslag. — Hr Lagergren instämde med hr Kock, att ingenting annat återstår, än att bifalla betänkandet. Talaren påminde, att 62 Regeringsformen ålägger Rikets Ständer att ej blott pröfva statsverkets behof, utan äfven uppgöra statsregleringen hvarje lagtima riksdag. Paragrafen är tydlig och bör ej kunna missförstås. Kongl. Maj:t har tillkännagifvit, att ban afbidar detta uppgörande för att kunna åtskilja Ständerna. Nu hafva två stånd bifallit och tvenne afslagit meranämnde skatteförerkling. Tvenne stånd hafva vägrat proposition i förstärkt utskott och derigenom afslagit saken. När kan en sak betraktas som afgjord, om icke denna är det? Det är icke troligt, att man genom några mesyrer kan få dessa två stånd att frångå sina flera gånger uttryckta åsigter. Skatteförenklingsfrågan är, enligt 75 R. F., afgjord. 409 S R. F. och 80 S R. O. kunna här ej äberopas, såsom stöd för Ständerna att undgå 62 SR. F. Af Kongl. Moj:t tunna de användas för att ej blottas på medel. Ar det grundlagsenligt att framställa en sådan proposition som br Norins? Man säger alt densamma ej strider emot bokstafven i 62 8; men proposition är i sin verkan enahanda med ett afslag. Den förutsätter aut genom ett annat slut på frågan komma till statsregleringens uppgörande. Den hvilar på en oriktig förutsättning, och åsyftar att statsregleringen ej skall uppgöras, hvilket är tydligt stridande mot grundlagen. Jag börjar blifva öfvertygad, att en sådan proposition ej skulle vinna isom detta stånd. Jag yrkar bifall till betänkandet., — Hr Thorn: Tvisten afser mindre frågan om statsregleringen än tolkningen af grundlagen. Frågan har blifvit afskuren, men är ändå så afgjord, att den icke kan vid denna riksdag vidare förekomma. Huru skall man nu kunna få den vid lif? Jag frågar statsutskottets härvarande ledamöter. De två första stånden hafva begått ett brott emot grundlagen: det vore en ännu större laglöshet af oss att lemna statsregleringen oafslutad. Man bör ej sätta en grundlagsvidrighet emot en annan. Jag vwill ej frånträda ett en gång fattsdt beslut, men beslutet har blifvit undertryckt af de två första st nden, och för att komma till statsreglering måste jag yrka bi fall till betänkandet. — Hr Brinck: 1 denna fråga äro helt och hållet olika åsigter. Man bör öppet förklara hvad man tänker. Man bar segt, att skatteförenklingsfrågan vore bragt till slut. Detta kan jag ej medgilva. Ar det vilkor uppfyldt, som Statsutskot:et i utlåtandena n:ris 37 och 538 gjort, för att afsluta skatteregleringen? 30 S R. O. och 69 SR. F. ålägga de tvenne första ståndea att låta votera i förstärkt utskott. I betänkandet M 3929 har Statsutskottet undantagit de bestridda punkterna och sedan inkommit med ett nytt förslag till skatteförenklingen, hvilken bestämdt har sammanhang med statsreglerivgen. Jag beklagar, ait majoriteten inom utskottet fallit i minoriteten vid afgifvandet af sista betänkandet. Hinder för afgörandet af skatteförenklingsfrågan hafva uppstått derigenom, att de två första stånden icke respekterat 69 8 R. F. Utskottet borde hafva inbjudit dessa två stånd att frånträda sitt beslut, för att få en Ko oo Ra mmm Ah AR ee ÅA Soo a rr LL