Aftonbladet – 11 oktober 1848, sida 1

he Vv UILUEHNUU. RR RR RR RER EEE RR samlingarne, vid skolundervisningen och andra tillfällen ega de uteslutande begagna sitt eget modersmål. Den ungerske premierministern Batthyany och banen Jellachich voro vid sin sednaste sammankomst eniga om allt : .m rörde den af Kroatien och Slavonien yrkade sjelfständighet och aktnivg för nationaliteten. Då fordrade Jellachich, såsom kallad väktare öfver enhetsmonarkiens säkerhet, som ej kunde bestå utan enhetinom armåeen, fullkomligt upphäfvande af det särskilda ungerska krigsministeriet, den särskilda ungerska finansförva!tningen, d. v. s. återställande af administraif enbet; v.dare: upphäfvande af den först i April månad detta år Ungern återskänkta, genom gamla författningar tillförsäkrade egna, oafbän : giga legislation och administration; samt slutligen uppbäfvande af den ungerska statens oafhänvgighet, som at Metternich blifvit paralyserad, genom inrättandet af ett ungerskt statskansli, residerande i Wien. Allt detta kunde af den ungerska ministern icke medgifvas. Och hans vägran dertill har nu gifvit denne samme Jellachich — af hvilken det k. k. handbrelvet af den 4 Sept. väntat att ban, på den ställning, dit kejsarens och konungens förtroende upphöjt honom, rastlöst skall verka för enhetsmonarkiens väl, för upprätthållandet of kronan Ungerns integritet och för elt nyltigt utvecklande af de ungerska lydländernas förhållanden — åtminstone en skenbar anledning att börja kriget mot Ungern. Om ett enigt Tyskland verkligen existerade, så vore det bär skäl att visa att det begriper Tysklands ställving och intresse, samt civilisatonens fordringar, genow att förbindra ett inbördes krig, som den österrikiska regeringen ej har makt att förekomma; ett krig framkalladt ef kamarillan och åsyftande att på samma gång lägga Ungerns nyskapade frihet i förwryckets bojor och gifva stöd åt reaktionärerna i Wien, som hvarken bekymra sig om det blod som kommer stt flyta, eller folkets välfärd, som de trampa under fötterna, om de blott kanna vidga utsigten a!t på nytt upprätta sitt fallna välde. Ma vara att det cifves ett 132gyarparti, som vill Ungerns sjelfs ändighet, ända till dynastisk alsöndring från Österrike; att detta partis verksamhet går derpå ut, alt bredvid en stor centraliserad tysk enbetsstat, af Ungern med de siebenbörgiska, kroatiska och slavoniska lydländerna skapa en stor enhetsstat i östern, såsom vepresentant för den tyska civilisationen i dessa stater. Det är dock blott ett extremt parti. Röster från Österrike, som kolla det för ett brott mot nationens politiska socialitet, om Ungern ovilkorligt lösgör sig från dynastien, beklaga dock att dynastien bar alls inga sympae uer för Ungern, och förklara att det tysktösterrikiska folket måste åtsga sig Ungerns bekymmersamma sak, och motverka Jellachichs seger. I annat fall skulle panslavismen bringa tvenne ädla nationer under militärdespotismens ok, och den pragmatiska sanktionen upphäfves då af sig sjelf. Det framstår klart, att man i Wien känner sig kraftlös att dämpa det uppblossande inbördes kriget. Ehuru föga redighet och öfverensstämmelse än herrskar, rörande sättet och formen för upprättandet af en enhetsmonarki, visar sig dock stor farbåga för dess sönderfallande. Fullföljes kriget, och Ungern går segrande ur stridev, så är det sapnolikt att det afsöndrar sig från en enhetsmonarki. hvars regering lemnat det i sticke:, och tillåtit Jellachich att bemsöka landet med krig, i spetsen för en armå, sammanrafsad af folk med blandade monarkiska och reaktionära sympalier, fanatiserad af nationalhat och förstärkt med serviska röfvarhorder. Denna samma regering, som ännu gjort intet till industriens befrämjande, vägars och kanalers anläggande, sedernas föridling genom folkuppfostran och skolor, men som i motsats dertill, genom de mellan Ungern och de öfriga länderna upprättade tullinskränkningar, hämmat landets bandel och förlamat less industriella utveckling. Om kroaterna och se:berna segra, så skola le vidare tåga emot Wien, och i detsamma Jelachich, Windisch-Grätz ) och Radetzky-för) Denne ädling skall en gång hafva yttrat. pmenniskan börjar först med baronen. Vare detta nog sagdt om den baronen. s å han hade tagit sin plats i en kapten Hinangos åt för att hacvifva cle Armhavd till hannrm