Aftonbladet – 10 oktober 1848, sida 2

DETALJER ANGÅENDE MORDET PÅ FURST LICHNOWSKY OCH GENERAL AUERSWALD. Följande närmare beskrifning på detta obyggliga dåd läses i Allgemeine Zeitung: Det var nära kl. ö e, m., då furst Lichnowsky och general Auerswald, hvilka begge haft för afsigt att inom några dar afresa från Frankfurt och blott genom de oförmodade uppträdena förmåddes qvardröja, redo ut till Bockenbeim för att förmå riksföreståndaren, som vistas der i sin landtligt fredliga villa, att icke låta förskräcka sig genom yttranden från den yttersta vensterns radikala deputation, och ej förhindra truppers inmarsch, P det att staden ej måtte falla i de värsta riksfien ders händer. Under ridtsn hade de träffat och talat med flere deputerade; och en af dessa, som bor utanför staden och af illamående hölls hemma på sina rum, försäkrar, att man varseblifvit demagogen Metternichs gestalt i stadsallen, och märkt honom genast befalla åtskilliga af sitt .anhang förfölja de begge ridande, hvilka på denna dag syntes utkorade till de tyska jakobinernas offer. Snart funno sig Auerswald och Lichnowsky förföljda af en svärm vagabunder; men de frågade icke härefter, utan redo mellan trädgårdarne ända till ett ställe, hvarest tre vägar skiljas åt, af hvilka de valde en, såsom närmast förande till målet. Då de kommo i grannskapet af Bethmannska trädgården, trängde Turnerskaran inpå dem. Ornringade på .venne sidor blef för de begge ridande intet annat öfrigt, än att spränga in genom den öppna trädgårdsporten, hvilket också general Auerswald, som tydligt insåg faran, genast gjorde. Lichnowsky lät, med sin vanliga bebjertenhet, den beväpnade fienden först komma närmare för att se honom i ögat, steg derpå af, och förde sin häst efter sig in i trädgården. Imedlertiid hade trädgårdsmästaren, vid namn Schmid, med sina drängars tillhjelp, nedbrutit ett plank och rådde generalen att med sim häst sätta öfver här, och begifva sig på flykten utåt rältet. Men Auerswald ville ej lemna sin krigskamrat i sticket, utan steg af och trädde in i trädgårdshuset: hästen förde man genast i stallet. Nu kommer Lichnowsky: äfven honom står utvägen genom planket öppen; man håller redan i stegbygeln för att bjelpa honom ånyo stiga till häst; men Auerswald fattas, och det syntes vara för sent för båda att nu komma till häst. Således binder mark Lichnowskys springare vid en häck; sjelf flyktar han in i huset och beger sig ner i källaren; men: Auerswald skyndar upp på en vind. I detta ör ;onblick intränga Turnarne. De se hästarne och ropa: hyarest äro männen? de begge. generalerne, som gömt sig här? ut med dem! Vi veta att deiro här. Trädgärdsmästarhustrun stretar emot; on låtsar ej igepfinna nyckeln för att låsa upp; nen man: rycker Dyckelknippan från henne och börjar hålla husvisitation. Sökandet synes förgäfves; nära en halftimme förlöper; ingen menniska kommer till bjelp; redan vilja de femtio draga sin väg och begifva sig till staden; äfven utlänningar, man säger en polack och en italienare, voro ibland