Aftonbladet – 10 oktober 1848, sida 1

jUuetlelet al Narvarande itabrikanter återvända från Leipzigermessan med glada ansigten; de Ihafva gjort goda affärer öfver all förväntan. Efterfrågan af Berliner-fabrikater, i synnerhet ylleoch halfyllevaror, var så betydlig. att nästan alla lager blifvit tömda. Endast egentliga lyxartiklar och fina kläden eftefiågades föga. De hufvudsakligaste köparne bestodo af detaljörer från Nordtyskland. Från Bayern, Wurtemberg och Baden såg man få; Nordamerikanerne funno föga som ville passa för dem; köpmän från östern visade sig sparsamt. Våra industriidkare bafva genom messans lyckliga resultater hemtat nytt mod, och gå med friska krafter till arbetet, i hopp att affärerna, baserade på goda grundvalar, skola utveckla sig allt bättre och bättre. Närvarande minister har i detta afseende ännu gjort ingenting; vi veta ej en gång om hr Eichmann är vän af skyddstullar, eller mer för den fria handeln; men ett företräde besitter dock den nuvarande konseljen framför den äldre: den har ingen handelsminister. Sedan några dagar berrskar i Berlin ett ganska märkligt lugn; den reaktionära Jika väl som den demokratiska gatlitteraturen tager ej publiken i uppmärksamket så som förr; papper och tryck kosta penningar, och men synes hafva fallit på den tanken, alt plakater äro ovyttiga. I allmänhet är man nedstämd, och känner sina förboppningar svikna af cen nya (v. Pfuelska) ministeren. Men man är tillika obestämd i afseende på hvad nya uppslag affärerna kunna och böra taga. Knappt hafva i nationallörsamlingen interpellationerna rörande Kölns försättande i belägringstillstånd slutat, förrän hr v. Pfuel oroas af nya angående Posens fortfarande ställning under martial-lagen. I koleran hade i Berlin till den 2 Oktober 1765 personer insjuknat, hvaraf 4063 dött, 348 tillfrisknat och 382 ännu sjukbehandlas. Riksförsamlingen i Frankfurt. Köln d. 30 Sept. Såsom det förljudes skall belägringstillståndet upphöra den 4 Oktober, Lugnet synes allt mera stadga sig. Den bekante kämpen för polska nationaliteten d:r Liebelt har blifvit utsedd till folkrepresentant för kretsarne Samter. och Bucker uti. storhertigdömet Posen, vid riksförsamlingen i Frankfurt: : Till stor förvåning, isynnerhet: för högra sidan af nationalförsamlingen, återcköm den 28 Sept. representanten Zitz, som lemnade Frankfort omedelbart efter barrikadstriden, sedan ban hållit flera uppretande tal vid det stora folkmötet. Ruge har afrest till Berlin och det tros att han kommer att utträda ur riksförsamlingen, för att:i Berlin kunna :vara verksammare för det demokratiska intresset. Simon har till riksförsamlingen ingifvit i en protest emot de rykten, som blifvit satta i omlopp ait ban tagit verksam del i gattumultet. Han hade, såsom det sades, blifvit funnen bakom en barriked; detta medgifves af Simon, men det var med parlamentärstecken som han besteg barrikaden, för att underrätta insurgenterna om våpevhvilan och söka förmå dem att nedlägga vapen. Venstern triumferade mnatu.ligtvis öfver att en af deras främsta kämpar kunnat aftvå den skymfliga misstanken: att han deltagit i upploppet. : Struveska upploppet, fullkomligt bekämpadt. Angående Struves arresterande berättar Karlsruher Zeitung följande: pFrån:Staufen drog sig Sträve tillbaka sedan den sista barrikaden blifvit tagen och begaf sig skyndsamt med de sina till Todtnau. Här rådplägade han med Doll, Mögling och Liegel, hufvudanförarne för insurgenterna, om hvad som vore att göra. Man beslöt att ännu en gång kasta sig på Lörrach och derifrån böja anfallsoperationerna. Men. på vägen dit blef han underrättad om att Schopfheims borgarbeväpning var fiendtligt sinnad emot honom. På ett värdskus ville värden erbjuda honom tillflykt uti. en aflagsen kammare, men Struve afslog detta tillbud; och qvardröjde i det allmänna gästrummet. Oförmodadt omringades buset af bLorga:garde och borgmästaren med 8 man inträdde och förkunnade att Struve och hans följeslagare voro arresterade. Struves svåger satte sig till motvärn med orden Hvem är häktad! Menskapet studsade och drog sig något tillbaka, men Struve affordrade sin svåger vapnet, och gaf sig jemte sina följeslagare. De fängne fördes till Schopfheim, ställdes under förhör, och fortskaffades under stark betäckning uti en omnibus, fängslade till händer och fötter. Struve visade aktningsvärdt lugn och resignation. Stödt på honom satt ett svartklädt fruntimmer, bredvid honom hans svåger. I Binzen sväfvade de fångne insurgenterna i lifsfara för det ursinniga folket, som störtade sig öfver vagnen, i afsigt att rycka Struve derutur för att på honom utöfva folkjustice. Efter en kort rastning i Eimeldingen fördes fångarne vid fackelbelysning in uti Schliogens rådhus. Arfven bär. mötte dem förbannelser och skandaler just från d:m, som blott för tre dagar sedan buro Siruve på Sina armar.n : Uti ett annat bled nämnes att, jemte Struve och hans svåger, Pedro Huzar, äfven insursentcheferna Karl Blind, Karl Bauer, Trautmann och Löwenfels blifvit arresterade. I Miillheim bevakas Struve med swviävghet på slottet. Man här belagt honom med kedjor; han synes mycket nedslagen, hvaremot hans hustru, som delar hans fängelse, visar fasthet och mod; hon skall hafva skrifvit fölende bref till sina färäldrar: Schop!iheim d. 25 Sept. Här blefvo vi tre Struve, hans hustru och hennes broder P, Duser) jemte Karl Blind (en af Struves generalern) bäktede. Varen. icke bekymrade för oss, jag och Gustaf. vänta af eder fssthet och lugn. J kunven icke vilja bedröfva oss genom au öfverlemna eder åt cmärten. Vi hafva ett rent samvete, ty min Gustef har blott efter