Aftonbladet – 9 oktober 1848, sida 3

tionalgardet, och den allmänt älskade Lafayette sjelfmant afträdde från sin befälhafvareplats, likasom sigillbevararen Dupont tog afsked ur regeringen, enär ingendera kunde förlika sig med den väg denna nu beträdt, både i bänseende till inhemska och utländska förhållanden. Såsom arbetets ändamål ej inskränker sig till berättelsen om Frankrikes händelser endast, ehuru de, från Julirevolutionen räknadt, utgöra utgångspunkten och hufvudsak:n, så beröras ock de vigtigaste politiska tilldragelserna i det öfriga Europa, fast egen:ligen blott i förbigående. Således egnas eu kapitel åtrevolutionen i Polen, som utbrast den 29 Nov. 4830, och skildringen deraf göres temligen utförligt. Man kan bär icke utan rörelse läsa om de bedröfliga följderna af Skrzyneckis vankelmod och försenade åtgärder, hvarigenom polackarne förlorade den ena fördelen efter den sndra och slutligen, oaktadt bjeltemod och de största uppoffringar för fäderneslandets räddning, måste duka under för en makt, som ej blott var materielt vida större, utan dessutom vid de flesta kritiska tillfällen fick tid att ssmla sina krafter. Ryssarnes öfverbefälhafvare Diebitsch Zabalkanski, dog under fälttåget, men efterträddes snart af Paskiewitz, som förde ryska hären till Warschau, och började dess stormning den 6 Sept. 4834, hvilken synnerligen lyckades genom Krukowieckis förräderi. Utgången af polska revolutionen väckte mycken gäsning och retade sinvesstämningen hos den framåtblickande befolkningen i nästan hela Europa, men i synnerhet i Frankrike. Man förekastade regeripgen här att ej hafva lemnat polackarne något understöd under frihetskampen. Oroligheter uppkommo, hvartill många sndra orsaker äfven bidrogo, och följden blef slutligen en ny ministerförändring. Nu uppträdde Casimir Perier såsom konseljpresident. Genom hans fasthet och skicklighet vann Ludvig Filips styrelse mycken styrka. Men hen dog redan 1832 i Maj under koleraperioden i Paris. Arbetets första del, som bittills utkommit; slutar med berättelsen om Periers och Cuviers död. Utom den politiska hufvudtråden, som löper genom det hela, framställas äfven, på sidan, andra historiska ämnen af vigt, såsom St. Simonisternas uppträdande, gången af kolerens härjningar, Carbonarismens karakter och framsteg i Italien, Reformbillens seger i England 0. s. v. Man väntar erbetets fortsättning och slut innan någon egentlig kritik deröfver kan komma i fråga, och publiken lärer undertiden icke undgå att lemna sin välförtjenta uppmärksemhet åt det härmed öppnade medlet att öka dess politiska medvetende i den progressiva riktningen.