Aftonbladet – 7 oktober 1848, sida 2

— Nästkommande måndag håller Folksångföreningen sin första offentliga sammankomst, på sätt i annonsafdelningen vidare antydes. Inkomsten är anslagen till hr ÅA. Juihnke, som har förtjensten att vara stiftare af denna vackra inrättning, hvilken i synnerhet inom de yngre af näringsidkande klasserna mycket bidragit till utvecklingen af känslan för ädlare nöjen och utbildandet af sångens herrliga konst. Man bör hoppas, att allmänheten så mycket heldre egnar uppmuntran åt konsertgifvaren, som hvad han för detta ändamål under en längre tid uträttat, skett utan all ersättniog af enskilde, eller; publiken, och icke utan betydliga egna uppoffringar. — Kongl. operasalongen var i förrgår besökt af en måvgtalig publik, hvilken iofunnit sig för att böra Ernaniv utföras af, det italienska operasällskapet, och som vid alla lämp: liga tillfällen äfven tillkännagaf en särdeles liflig tillfredsställelse med operans utförande. Om sjelfva verkets halt hafva vi redan tillförene utförligare yttrat vår åsigt, och ehuru denna, hvarken hvad musiken eller libretton beträffar, blifvit förändrad, så har det helas effekt likväl vunnit mycket, dels genom möjligheten att anordna sceneriet i större skala, dels genom körens flertalighet och ackompanjemanget af kongl. teaterns kapell. Sångarnes ensemble, det dramatiska lifvet i hela exekutionen är nu som förut ganska utmärkt; dock är sången, så väl som aktionen, ej alltid fri från maner — hvilket man sällan kan anmärka vid sällskapets representationer af komiska operor — och sångarnes intonation var denna afton vid åtskilliga tillfällen icke alldeles ren: en omständighet, som möjligen har sin grund i sydländarens ovana vid vårt Oktoberklimat. Signora Penco (Elvira) sjöng med musikalisk uppfattning (såvidt kompositionen tillät en sådan), med färdighet och bravur, men forcerade stundom sin röst alltför mycket. Detta är så mycket mera att afstyrka, som timbren i signora Pencos röst derigenombetydligen vanställes. Sgr Ciaffei (Ernani) gaf sitt parti med esprit och utmärkte sig jemte sgra P. isynnerhet i sista akten, både i afseende på sång och spel. — Sgr Della Santa (Carlo) framkallade med sin klara, mjuka bariton och sitt behagfulla sätt att använda den, ganska vackra effekter, och sgr Casanova gaf Silva med mycken energi och öfverhufvud med en väl genomförd karakteristik. Särskildt böra vi tillägga, att sgr Casanova denna afton jemväl utmärkte sig genom renhet i intonationen. — Kören, som sjöng italiensk text, förtjenar allt beröm och orkestern likaså, blott att messingsinstrumenternas stämning icke var fullkomligt ren. De italienska representationernas antal lärer till en början blifvit utvidgadt till 40 (neml. på kongl. teatern), och till nästa tisdag lärer man hafva Elisir damore att förvänta, hvarefefter Barberaren) troligen kommer att upptagas. — Vid det Harpfska kapellets sednaste konsert i hr Davidsons lokal hörde man, utom åtskilliga lifligt och precist utförda ouvertyrer (af Auber och Herold), dansnummer och arrangerade saker, äfven en stor sinfoni af Kalliwoda, som upptog konsertens 2:dra afdelning samt gafs fullständigt och i oafbruten följd. Man bör hålla denna i flera hänseenden förtjenstfulla orkester räkning för det den äfven söker verka i en mera artistisk riktning, och valet af nämnde sinfoni utgjorde ett vackert bevis derpå, eburu bland den mängd af goda kompositioner i denna väg något mera populärt arbete säkert utan svårighet hade kunnat finnas. För nästa konsert lärer man välja en af Beethovens äldre sinfonier, hvilken säkerligen skall blifva välkommen för mången musikvän. Kalliwodas komposition utfördes i det hela taget med precision och god nyansering, och äfven de här och der förekommande solopartierna utfördes med musikaliskt föredrag. Strängqvartetten är emedlertid något för svagt besatt för att bilda en tillräcklig motvigt till Ide mycket använda messingsinstrumenterna, — Bland denna veckans förlustelser förtjena de, som varit gifoa i Tivoli vid Norrtullsgatan, en mention honorable. Tillställarne hafva gifvit tvenne soirer derstädes, hvilka utmärkt sig genom en smakfull och rik eklärering med ett par tusen lampor och ett icke egentligen stort, men rätt vackert, fyrverkeri, med namnchiffer, bengaliska eldar och skott m. m., som, under musik af hr Schnötzingers väl ackrediterade orchester, har angenämt underhållit den talrika publiken. Sednare på aftoarne har balen i danssalongen varit ganska liflig. Vid båda dessa tillfällen har ett stort antal af manskap vid gardena varit inbjudet, hvilka med sina uniformer äfven förhöjde anblicken af den hvimlande folksamlingen, och man har med nöje anmärkt det berömvärda skick, som soldaterna dervid, utan allt disciplinärt tvång, sjelfmant iakttagit. ANNA Felicien Davids ode-symfoni Öknen, som härstädes gör sin debut i morgon Söndag på hr konsertmästaren Berwalds konsert, har i Paris gjort stort uppseende och vid sina flerfaldiga produktioner i Conservatorium derstäIdes alltid gifvit fullt bus. Såsom en måbända ej ovälkommen ledning för dem af våra läsare, som! ämna bivista br