Aftonbladet – 7 oktober 1848, sida 2

tidning, och, om vi ej irra oss, redan förut varit på svenska öfversatt: Denna symfoni begynner med en riturnell I ett långsamt tempo af stränginstrumenter med en uthållande bas-ton, som fortgår under trettio takter. Den målar öknens tomma vidd och enformighet, och violoncellerna, som utföra den,j imitera förundransvärdt det tunga sorlandet af ett sandha!. Efter denna målning följer en deklamation, som beskrifver inträdet i öknen; en stor och poetisk naturkänsla råder deri och förbereder den person ifierade öknens sång, som derpå följer. Öknen, på detta sätt begåfvad med ord, lofsjunger Allah i en lycke lig och klar rythm, en religiös men mahomedansk harmoni. Nu kommer på afstånd en karavan. Man hör i bör-jan ett piano, som går crescendo i den mån karavaner närmar sig. Rythmen är så egen och betydelsefull, att man tycker sig höra huru stegen fördjuna sig i den brännande sanden och att stund från stund se huru figurerna tilltaga i storlek; karavanen blir öfverrumplad af Samums-vinden, denna förfärliga, torra vind, som förflyttar sandreflarne, nedböjer palmträden, fyller källorna, omkullslår kam velerna, utplånar spår af vägen, bortför de resande och Jlåter sanden höja sig i vågor likt ett vildt stormande haf. — Enligt allas utsago, är den musikaliska målningen af denna naturscen utförd på ett sätt, att den af ingen blifvit öfverträffad. Ett töcken af aska höjer sig, den brännande s0olen vidgar sig i en rödfärgad skymning, luft fattas, bröstet häfver sig och förskräckelsens rop blandar: sig med stormvindens rytande; stormen lägger sig, lugpet födes på nytt, karavanen återbörjar sin vandring. — Med mycken fullkomlighet uttrycker OT kestern dessa bilder. Här slutar första afdelningen. -Den andra bee gynner med en deklamation till Morgonstjernan; med orkester ackompanjemang, hvarpå följer em hymn till Natten. La Fantaisie Arabe, som följer på denna hymn, är af en sann lokalfärg, med en orkesterbehandling af österländska:instrumenter: Almeernas dans är en komposition af underbart behag. En förträfflig effekt uppkommer genom: flöjten och oboen, som ömsom söka och fy hvarandra, men sedan med bebag sammansluta sig. Öknens frihet, chör med orkester. I cen stolta Arabens upprymda lynne blanda sig eldgnistor af glädje. Det är nästan omöjligt att bättre återgifva denna det manliga sinnets ädla glädje öfver att vara herre i rymden, obehindrad af alla tvångetslagar. Men sömnens tid är kommen, aftonslumren begynner; det är en egyptisk sång, hvari skymningens behag och trånad råder. Melodien, svin småningom bortdör, målar på lyckligtt sätt sömnens inträdande. Tredje afdelningen begynner med solens uppgång. Morgonrodnaden förkunnas med ett tremolo af 1:a fiolerne, försedde med sordiner, hvarpå följer ett underbart skönt crescendo, slutande med fortissimo. Derefter återbö;jar karavanen sin i sandvägen tungt framskridande färd, under en marsch, som ännu böres på afstånd, intilldess att allt tystnar. Slutligen uppstämmer öknen hymnen till Allahs lof.