Aftonbladet – 5 oktober 1848, sida 3

pressade saften småningom förbytes till vin och detta åter till ätticka; att trä, som brinner i e! kakelugn, eller olja, som brinner i en lampa, för svinner; att ämnen ur djuroch vextriket med ti den skämmas, falla sönder och slutligen jemväl för svinna. Slagg och rost äro förändradt jern: jernet ä hårdt, segt, till färgen gråhvitt och glänsande, Iglödgningshetta blir det svart och matt, i fuktjj luft brungult och pulverformigt. Vin är förändrar drufsaft: den söta smak, som den sednare egde finnes icke mera hos vinet, som smakar af spri och besitter en värmande och rusgifvande, kraft som icke fanns hos den färska drufsaften. Attick är förändradt vin: den smakar och luktar sur, stället för spritaktig, och, om den förtäres, verka den icke mera berusande, utan framkallar snarear kyla och nedslegenhet. Det vid förbränning för svunna träet eller oljan måste vi söka reda på lluften, ty beggedera förvandlas genom förbrännin gen i luftformiga kroppar, och denna förvandling är åtföljd tillika af värme och ljus, eller, såsom de TIheter pä det kemiska språket, den sker under ut veckling af eldfenomen. Af dylik beskaffenhet är de förändringar, som vextoch djurämnen underg; Jvid långvarig förvaring, de förvandlas, i det at de multna eller förruttna, småningom i luftarter af hvilka somliga hafva en ganska oangenäm lukt Då kroppar sälunda under uppvärmning elle eldfenomen förändras till vigt, form, fasthet, färg smak, lukt och verkningssätt, så att af dem upp stå nya kroppar med alldeles nya egenskaper, kal lar man allt hvad som dervid föregår med ett ge mensamt namn kemisk process eller kemiskt förlopp Kemiska processers alimänna förekommande. 2. Hvarhelst vi äfven kasta blicken på vår jord varseblifva vi öfverallt kemiska processer, såväl på fasta landet och i luften, som i hafvets djup. Dei hårda basalten, den glasartade lavan, de blifva små ningom lösare till sitt sammanhang, de:as mök färg ljusnar, de sönderfalla i allt smärre och smärrt bitar, tills att de slutligen förvandlas till en pul verformig jord. En potatis, som nedlägges i sådar jord, blir mjuk, hans förut mjölkaktiga smak bli söt och slutligen skämd. Groddämnet, som utskju ter derur på ett mörkt ställe blott till ett fint sjukligt, blekt skott, fortvexer i ljuset till en kraf tig och fast, grönskande planta. Denna insugei sin näring ur den fuktiga jorden och ur luften och sammansätter af dennes beståndsdelar nya kroppar som förut funnos hvarken i jorden, vattnet ellej luften. Ett fint nätverk af celler och rör genom drar hela vexten och skänker benne fasthet; dess: celler kalla vi vexttråd eller trådämne. I saften som kringföres i cellerna, finna vi fröhvita och an dra slemmiga ämnen, i bladen och stjelken et grönt färgämne, kalladt bladgrönt, och i den mogn: rotknölen stärkelse. Alla dessa ämnen äro oskad: liga för helsan; vexer deremot potatis i mörkei och utan jord, t. ex. i en källare, så frambringa: i dess långa bleka rottrådar en mycket giftig kropp kallad solanin. Potatisvextens rotknölar utgöra et af våra vigtigaste födoämnen. Det i dem inne hållna stärkelsemjölet upplöses ej af vatten, men menniskans eller djurens mage undergår det skynd:samt en sådan förändring, aw det af kroppens vät: skor lätt upplöses och sedan i flytande tillstånd ut: föres i blodmassan. Blodet sammanträffar i lungorna med den inandade luften, dervid förändra! blodet sin färg, dervid förändrar luften sin beskar fenhet, dervid utvecklar sig den värma, som vi känna i vår kropp: vi måste således äfven bär slute till kemiska processer. Lifskraft och kemiska processer. 3. Så länge en vext eller ett djur fortfar att lefva, stå de kemiska processerna under inflytandet af en högre hemlighetsfull kraft, som mean kallar lifskraft, och tvingas af denna att bidraga till vexteller djutrkroppens utveckling efter en bestämd plan. Lifskraften är likasom byggmästaren, hvilken gör ritningen till byggnaden och tillser, att densamma noga följes, under det att sjelfva byggnaden verkställes af de kemiska processerna. Härvid uppkomma otaliga nya kroppar, som vi icke äro i stånd att eftergöra, t. ex. Vedämne, socker, stärkelse, fett, bråsk, kött m. m. Man kallar dem organiska föreningar eller vextoch djurämnen, i motsatts till oorganiska eller mineralkroppar, hvilka vi kunna sammarsätta af deras beståndsdelar, således med konst eftergöra. Men sedan lifvet upphört i en vext eller hos ett djur, så erhålla de kemiska processerna öfverband, och då är det allenast de, hvilka bringa till fullbordan den gamla sanningen: Hvad af jord är kommet, skall åter till jord varda. Bladen på potatisens örtstånd blifva gula, slutligen bruna, de affalla och förvandlas småningom till en mörk, pulverformig massa (humus), ja under tidens !opp försvinner äfven denna nära helt och hållet, blott med lemning af en liten återstod, som icke kunde försättas i flygtigt tillstånd. Hvad som här sker först efter åratal, inträffar på några minuter, om vi kasta de torra bladen i elden. Det kemiska förloppet är i båda fallen enahanda, endast tiden, hvarpå det fulländas, är olika, det sker nemligen hastigt vid förbränning i stark värme, deremot långsamt genom förmultning vid en låg värmegrad. Men det som bär synes oss som en tillintetgörelse, är endast en förvandling. De genom förbränningen eller förmultningen förstörda ämnena återfinnas nemligen, fastän i en annan form, i luften till precist samma vigt, som de förut hade; och ur luften neddragss de åter till jorden genom de i de lefvande vexterna ständigt fortgående kemiska processerna. Vigten af kemisk kunskap. 4. Om vi icke kunna undgå awvt häraf finna buru en outgrundlig gudomlig allmakt skapade de kemiska processerna: till tjenare, för att medelst dem frambringa den eviga omvexling, som vi alldagligen skåda omkring oss i naturen, och att genom dem ur döden ständigt åter framkalla nytt lif, så måste äfven af sig sjelft inses, huru vigtig och nödvändig för hvarje tänkande menniska den vetenskap är, som erbjuder henne förklaring öfver denna omvexling och en noggrannare insigt i skapelsens under. En sådan djupare insigt egnar sig ej blott att föra menniskans själ till högre utbildning och fulländning, den måste jemväl fylla henne med större beundran och innerligare vördnad för den, som i dessa under uppenbarade för oss sin outsägliga allmakt och vishet. Men intresset för kemiska kunskaper erhåller en mäktig väckelse äfven från en annan cida nemli