hafva gått bort, om han ej råkat vara i sitt eget rum, hvilket patienten tycktes hafva glömt. Seende utan att se, blickade fru Closting med en förvirrad blick omkring sig, under tårar; hemtande sig derpå och stigande upp från sin stol, hastade hon på dörren. Hon kastade ännu en blick på sin vän, medan hon tillropade honom: Monstre, que vous btes!y och slog igen dörren efter sig. Robert uthärdade detta utbrott med en ung artillerists hela lugn, som skulle blygas för sig sjelf, om han, af fruktan att sprängas i luften, skulle vika ifrån en post, som han, uti det stolta medve tandet af sin manliga karakter, en gång hade emottagit. En timme derefter Jemnade han sitt rum, för att djuta aftonlufter.s svalka. Han såg då fru Closting vid sin mans arm vandra fram och tillbaka i trägården, i samspråk om husliga affärer och förbättrandet af deras beqvämlighetsanstalter, som om den unga frun aldrig bade vexlat ett ord med sin granne. . Herr. Closting helsade på honom och frågade efter hans helsa, medan frun såg på honom med en blick af köld och förakt. N . . Han oerinrade sig hennes barnsligt allvarliga bön i d:r Thorfins närvaro, att han ville förlåta henne, om hon någonsn skulle såra honom med sin passionerade häftighet. Derföre framstod hennes inre natur på intet sätt i någon mindre fördelaktig dager genom dessa afbrott, dem han betraktade som bedröfliga följder af en obotlig nerfsjukdom, hvars orsak han insåg. TOLFTE KAPITLET. HEMLIGA MÅTT OCH STEG. Herr Daily hade ställt sin resa inåt landet till den stad, hvars förtjusande omgifningar en ;ång bade så betagit herr Clostings sekreterare, och anlände till sin bestämmelseort desto säkrare, som den karavan var beordrad dit, till hvilken han hade anslutit sig i Porto dEstråla. . Sedan ban under namn af m:r Stone hade med framgång afslåtat sin affår med herr Schweinfurter, bar han Bamnet Dujour, under hvilket han, om så erfordrades, kunde legitimera sig genom några familjpapper. Vid sin ankomst till denna blomstrande stad gjorde han händelsevis bekantskap