Aftonbladet – 5 oktober 1848, sida 2

vetandet af vår ömsesidiga kärlek, så är kärlekens känsla främmande för er — och det kan bringa mig I grafven!o Ja, jag fattar det, Robert! Jag förstår er! Edra lidanden äro oerhörda — och jag her förorsakat dem.n Nej! Hvarken ni eller jag! Jag kan lika litet örebrå er som mig; men jag fordrar rättvisa af er, ch denna har ni ej låtit mig vederfaras! Ni är rättvis emot mig, emedan ni daraar för en lanke — som närer en svartsjuka, men fordrar af mig att ag skall fördraga en verklighet; — att jag skall ida hvad jag lider, att jag skall utstå hvad jag 1tsiärln Kan jag göra annorlunda? frågade hon med djup ångest, och tycktes hafva glömt hvad hon hade anmärkt, när bon läste Kärlekens Psykologin, emelan, om hon ej hade glömt det, hon skulle hafva medgifvit sig sjelf vara en gås, eller hennes man ett vidunder. Ja, ni kan göra annorlunda, om ni vill; jag uppvepar det. Til och med såsom slaf under semlsstadganden, en slaf under honom, som köpte er för ett nominslt pris, är ni sedligt fail En negeraf upprätthåller 1 sådant fall sin sedliga frihet; och ni skulle icke hafva samma styrka ? Rysligt! :ysligt! snyftade den olyckliga qvinnan; pjemföra mig med en pegerslaf — kaila mig en sjaf — behandla mig så! Nej, ni älskar mig icke! Ni har aldrig älskat mig! En obegriplig iilusion har dårat mig! ... Gud vare tack! ... detär förbi . den är försvannen! Det är bra hvad som har händil ... att det har kommit härtill! Gud vare ack! det är bra! ... Eehandla mig så? Nej, detär för kårdt! JAN skulle -icke hafva behandlat mig så; han har aldrig betedt sig så mot mig; han.har för mycken känsla att någonsin behandla mig på sådant sätt! Rysligt! — ocrhördil Robert gjorde sina studier i den högre psykolosien, lixasor en ung läkare stöderar feberparoxysmerna hos en patient, om hvars botsnde han gör sig de mest grundadg förhoppnirgär.g Hans karakters kela manliga väsende utvecklade 7 i cetta ögonblick i all sin stölthet, i det han xe det minsta förlorade sin sjelfbeherrekning, utan vgnt åbörde alla dessa bannor; men han skulle