gerat för er syster i Bota Fogo. Han sade det vara en homlighet, men aw han kände verkliga förhål-andet.n Och ni trodde då genast denna berät:elce, och tror sannolikt på den ännu? Nej ... nej, Robert! Vid allt hvad heligt är, jag tror icke au nå älskar denna varelse ... som dessutom ... står för högt ... att jag ... någonsin ... Saullo vera värd att lyfta mina ögon till henna e.. Om ni hade ansett henne för något avnat än er syster.n Hoa talade de sista orden med en viss muskelryckniag i siut ansigte och stora tårar rullade i hast ned öfver hesn2s kinder. Roert skakades på nytt och greps af det djupasto vemod, såval till föjd af dessa ord som af sj Iva f rälarioger, svm röjde för honom den olycksaliga benägenoet till svartsjuka, som rådde i djupet a hennes själ. Gsacia! Gracia! Jag begriper er icke, och hvem kaa någonsin berömma sig a, att han förstår en qvinaa? Får jag nu lägga framför er en parallel mellan kr Cosiogs och train karakter, sådana nisjelt uppdragit den? Får jog förklara skälen för min vedervilj. 2. Fala iexe om honsm! Nämn icke hans samn! ropade den stackars qvinnen hastigt och med bäftighet. Jag besvär er, tig med honom! — tig med honom! Nå3, jag vill tiga med honom; men den känsla, som ni bekräftat och helgat hos mig, villicke tiga; den vill för alltid tala högt i min själ! Kommer ni ihåg edra ord — för evigt ? Jag bar en gång stgt demn, återtog Gracias mad bestämdhet, och återkallar dem icke... änskönt jag känner, tillada hon med samma vemod som nyss och: med tårar, änskönt jag känner, att ni aldrig ... Skulle halva närmat er mig ... om icie detta olyckliga bjerta först hade uppdagat för er sina kin:or aGoda bhimlarb utropada Rabort, fattande hennes , händer, hvad är det som ailtid plågor er med tvifvel på min kärlek till ee? Ni gör mig nästan ursnnig, ju mer pi uppenbarar ert bjerta. Om tror på kärlek saknas hos er, så älskar ni icke; ty tro och kärlek äro ett. Om Pi icke är i stånd awt tänka e!ler begripa, att min verelse upplöser sig i med