13 8. Har någon, genom döfvande eller annat medel, uppsåtligen försatt qvinna i yrsel, sömnlå eller: vanmakt, så att hon saknat bruket af fri vilja eller varit ur stånd att sig värja, och har han med l! henne i den belägenhet otukt öfvat; vare lag somi: i 42 stadgas. Ra BED 14 g. Har man, i uppsåt, som i 42 eller 43 omtalas, våld, hot eller list, som der sägs, mot qvinna brukat, utan att uppsåtet fullbordadt blef; varde straffad efter de grunder,som i 3 kap. stadgas. 45 S. Har någon öfvat otukt med qvinna, den der, honom veterligen, befanns i yrsel, sömn eller vanmakt, så att hon saknade bruket af fri vilja eller var ur stånd att sig värja, och hade han ej i det tillstånd henne försatt; dömes till straffarbete från fyra till och med sex år. Fick qvinnan svår kroppstada; Vare straffet straffarbete från åtta tilll. och med tio år. : 46 8. Brott, som i 42, 13, 44 eller 45 sagdt i. är, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej q innan af brottet död ljutit, eller det af henne eller hennes målsman till sådant ätal angilfvet varder. 47 S. Den, som tager och bortförer eller i sitt) väld qvarbåller qvinna, mot hennes vilja, i uppsåt l: att henne till giftermål eller otukt förmå; dömes till straffarbete från två till och med fyra år. 48 . Bortförer man omyndig qvinna, med hennes vilja, från fader eller moder eller dem, som il deras ställe äro, i sådtant uppsåt, som i 17 sägs; ! dönes, om qvinnan ej fyllt femton år, till fängelse eller straffarbete på högst två år, och om hon nd femton år, till böter eller fäsgelse. 49 8. Brott, som i 147 sägs, må ej åtalas al allmän åklagare, der ej qvinnan eller hennes målsman det till sådant åtal angifver: ej heller må brott, som i48 S sägs, åtalas af annan, än qvinnans målsman. Har i något af dessa fall den, som brottet begick eller deri delaktig var, gift sig med qvinnan; då äge ej åtal rum, der ej till återgång af giftermålet dömdåt blifvit. 20 8. Fader eller moder, som med våld eller hot tvingar dotter till giftermål, straffes med fångelse. Gör det annan giftoman; dömes till fängelse eller straffarbete på högst två år. Brott, som nu sagdt är, må ej till bestraffning åtalas, der ej för det våld eller hot, som emot qvinpan föröfvadt är, till giftermålets återgång dömdi blifvit. 214 S. Hotar man annan, muntligen eller skriftligen, med grof misshandel eller brottslig gerning, och sker det på sådant sätt eller under sådana omständigheter, att anledning är att befara, det hotet verkställas skall; dömes, der ej det bot såsom försök elier eljest med särskildt straff belagdt är, till böter eller fängelse 22 . Ej må brott, som i 21 sägs, åtalas af annan, än milsägande. 23 S. Den, som till straff efter 4, 3, 5, 42 eller 43 8 dömes; vare ock förfallen till den påföljd, som i 2 kap. 25 utsatt är. 49 Kap. Om falsk angifvelse; så ock om annan ärekränkning. 1 S. Den, som falskeligen för brott annan vid domstol titltalar, eller genom falsk engifvelse åtal vid domstol mot annan åstadkommer, dömes: 4. om det åtalade eller angifna brottet kunnat medföra dödsstraff elier straffarbete på lifstid, till straffarbete från två till och med sex år; 2. om straffarbete från två till och med tio år eller afsattning från embete å brottet fö!ja kunnat, till straffarbete på högst två år eller fängelse; och 3. i andra fall, til fångelse eller böter. 2 S. Har någon, för att ådraga annan straff, emot honom fa!skeligen förebragt besvärande omständigheter, så att åtal vid domstol derå följt, eller i afsigt att komma tilltalad person på straff emot hosom förebragt sådana omständigheter, eller updanröjt bevis för hans oskuld; varde såsom falsk angivare straffad efter 4 G. 3 S. Ble den tillta!ade till straff fälld, och straffet till fulio eller till någon del verkstäldt: dömes angifvaren. om det var dödsstraff eller straffarbeie på Jifstid, vill samma straff; om det var straffarbete på viss tid, till enahanda straff på lika tid, eller till och med två år utöfver den som för den tilltalade bestämd blifvit, dock ej öfver tio år; om det var afsättning från embete, till straffarbete från två til och med sex är; om det var mistning af embete, till straffarbete på högst fyra år: och i andra fall till fängelse eller böter. 48. Pröfvas ätal eller angifvelse hafva af obetänksamhet och utan argt uppsåt skett, eller har någon gjort angifvelse, men den återkallat innan åtal derå följde; vare straffet, för det fall som i första punkten af 18 ssgdt är, straffarbete på högst två år eller fängelse; för det, somi andra punkten sägs, fångelse eller böter: och för öfriga fall böter. 35 S. Ar någon förfallen till straff för åtal eller angifvelse, efter ty som nu sagdt är, och har åtalet eller angifvelsen förorsakat, att den tilltalade eller angifne häktad blef; då må ej i något fall straffet sältas lägre, än till fängelse. 6 . Finnes den, som ätal eller angifvelse gjorde, hafva sannolika skäl dertill haft; vare från straff fri. 7 S. Hvar som, muntligen eller i skrift, den han utsprider eller utsprida låter, bs!juger annan, i ty att han af arghet pådiktar honom bestämdt brott eller visst slag af brott; dömes, om dödsstraff, straffarbete på längre tid än två är eller afsättning från embete å det pådiktade brottet följa kunnat, till straffarbete på högst två är eller fängelse, och i annat fall. till fängelse eller böter. Lag samma vare om den, som af arghet utsprider sådan ärekränkande dikt, eller ock vid straffbar gerning tillägger sig annans namn, eller eljest, vid eller efter straffbar gerning, som af honom eller annan begås, så förfar, att den, som oskyldig är, må för skyldig hållas. 8 S. Pröfvas brott, som i 7 S sagdt är, hafva af obetänksamhet skett; vare straffet böter eller fängelse. 9 g. Pådiktar man annan, såsom i 7 sägs, gerning eller last, som ej efter lag straffbar, men eljest för hans ära, goda Bzamn och rykte, medborgerliga enseende, yrke, näring eller fortkomst menlig är, eller utsprider man af arghet sådan dikt; straffes med fängelse eller böter. 40 . Förolämpar man annan med smädligt yttrande i tal eller skiift. eller med hotelse eller annan gerning, som missfirmlig är, och sker det å — ———