Aftonbladet – 4 oktober 1848, sida 2

ndor förekommer det fenomenet. — För att rätt förstå pointen i detta yttrande, bör man erinra sig, att snögubben, enligt silt eget föregående yttrande vid ett tillfälle, hörer till dem, ;som se längre än näsan räcker,; en tanke, hvilken man bär finner ytterligare upprepad, genom ett yttrande i den nu ifrågavarande artikeln, om de liberales handlingssätt efter de stora europeiska bändelserna, der det heter: Ett krig begyntes mot alla, som vågade se de vansinniga experimenterna och principerna i deras räita dager. — Af allt detta finner man, alt snögubben icke bör till de kortsyntasten, och således, eoligt sin egen logik, icke lärer kunna komma i fråga till någon panförareplatsn. Men hvart hör då egentligen vår gamla, hederliga kollega sjelf? Se häri ligger knuten, som är svår att lösa, såvida man icke helt enkelt vill stadna vid det antagande, att han blott och bart hör till de misslynta. Ty för öfrigt innehåller artikeln åtskilliga både ganska förnuftiga och rätt väl uttryckta betraktelser, hvilka så belt och hållet öfverensstämma med de åsigter, som t. ex. blifvit framställda i Aftopbladet, att vi sannerligen icke kunna fatta hvad som ugjort anledningen till utbrottet af missnöjet åt den sidan. Måhända erbåller publiken en förklaring bäröfver i en lufvad fortskttnivg af artikeln. Emedlertid anse vi för en skyldighetatt anteckna, alt den nyans af liberalismen, på hvars linea Aftonbladet blifvit ställd, ebållit sin serskilda karakteristik på hufvudets vägnar, såsom bestående dels af pen bop heta och torra hufvunn, dels ock af plika torra och klena, men svala hufvwn. (Se 2:a sidan, 4:a spalten, raderna 48 och 49.) — I anledning häraf bör billigt erkännas, att vi icke anse oss hafva den styrka i hufvudet, som Vinterbladsmannen, isynnerhet hvad nacken beträffar ; för öfrigt är det icke allom gifvet, att kunna vara så våt och kylig om bufvudet heller, som en snögubbe. Emedlertid är det på den demokratiska sidan icke endast Aftonbladet som får påskrifvet; hondeståndet är i samma fördömelse. Det ståndet, heter det, spelar sin egentliga roll som motstånd och hyser i grunden mera klass-s;mpathier, än man vanligen föreställt sig; vilkoret är blott, att dess egen klass kan räkna ut ett gifvet öfvertag. Och att man icke nöjer sig med litet i den vägen, ses af beteendet med den kongl. propositionen om en ny grundlag. Denna vill åt bonde-elementet inrymma lång: mera, än 1844 års utskotts förslag ville; och dock antogs detta med ack!amation, och den konpgliga propositionen nu förkastades med ännu häftigare sop. Men detta få vi se längre fram. Bondeståndet har varit synnerligen lärorikt att betrakta vid denna riksdagp. Det kan vara ganska sannt, att bondeståndet vid denna riksdag begått åtskilliga misstag; det är också förlåtligare om det ståndets leidamöter emellanåt skulle förfslla i ensidiga omdömen när de öfverlägga inom ett rum för sig Isjelfva utan att kunna profitera af de upplysI ningar, som mera stucerade och vetenskapligt bildade män i en gemensam representantkammare skulle Jemna i en representation, der alla ombuden sutto tillsammans; men hvad det beträffar, att det nu: hvilande representationsförslaget skulle åt bonde-elementet inrymma långt mera än 4844 års förslag, så kan det väl intressera Aftonposten att framställa saken så, men man känver fullkomligt att bondeståndet är sf helt annan tanka. — Vi begagna äfven detta tillfälle att lemna några ord till svar på ett yttrande i Aftonposten för den 29 September, der man läser följande: Aftonpbladet fortfar att ombulda Aftonposten med sin uppmärksamhet. I går skedde detta af en mycket kurjös anledning. Sedan nemligen Aftonposten tycktes hafva gifvit sin kollega anvisning på en särdeles intressant debatt i franska kammaren om socialismen — åtminstone började A. P. meddelandet af denna debatt före A. B. — och hvarvid de båda redaktionerna tänkt så fullkomligt lika, att de uteslutit precist samma delar af Ledru-Rolling frasmakerier, men deremot i främsta rummet meddelat Tocquevilles och Duvergier de Haurannes förträffliga tal, har A: B. skyndat att, i sammanhang med Tiden, apostrofera A. P. med det yttrande, attt. o. m. Å. P. nu förklarat, att franska nationalförsamlingen icke begrep hvad republik vill psäga?, Ar det kanske meningen, att A. B:s läsare skola påbördas den tankan, att A.P. klandrat franska nationaiforsamlingen äfven för denna debatt? — — — . Vi få i anledning af detta yttrande förklara vår fögnad åt den tillfredsställelse, som Aftonposten kan hemta af. sin förmodan att hafva gilvit oss anvisniog på den ifrågavarande debatten. Hvem vet, omicke blindheten hade varit så stor hos oss, som ,icke se längre än näsan räcker, att vi alldeles icke hade observerat någon af alla de franska tidningsnumror, som upptlogo debatten, så framt icke Aftonpösten gilvit oss en sådan anvisning, i samma stund, —— AA xxsmems———s—r2----mm-—— Gl Rör, TE RR RK