Aftonbladet – 4 oktober 1848, sida 2

man skall sig vända bort från den som bär det; och hvar som helst en Britt sig smyger undan från bilan eller skottet, skola Britter försigtigt stänga sina dörrar till för den förföljde, fint beräknande, att sjelfva slippa så ifrån kans öde. Fördömd till sjelfviskhet och nedrighet skall Britten sjelf förbanna sig, förtviflad, och likarom Britannien, i sin blindhet, begår ett sjelfmord på sitt arma folk, en Casilereagh skall! efter annsn skrifva Britanniens slut i verldshistorien, med eget blod, af hkopplösheten spildt, och Storbritannien ej finnas mera. Kring verlden spridda, liksom Judarne, skall detta folk då drifva scheckerhandel med kronjuvelerna och purpurmanteln af landets sista kung; Britanniens spira skall bringas under kiubban, utomlands, som gammait silfver. Här beskåden J Britauniens ställning nu, och den som stundar. Men Erins söner, Caledoniens, de skola stadna qvar, med häfdad rätt, befriade från Beittens gy!dne bojor. Och öfver gruset af Britanniens tron de skola sträcka broderfamnen, sluta till redligt och försonligt bjerta resten af Engelsmän, de menskliga och ädla. Ty hat och hämd försvinna från vår jord för mensklighetens ande, när vårt slägte har vaknat upp en gång. — Så var min syn af tid, som flytt och stundar, siarblicken hetens Uppenbarelse. for Memklig ! Amen., Knappt hade Celeste yttrat de sista orden r ed den inspirationens glöd, som karakteriserade hela hans tal, och stundom med en förvånande verkan hade grpit folkets bjertan, när en ynging framträdde ur en grupp al medborgere, och närmade sig den crkel, fom nu omgaf talaren. , En chör begynte, på anordning af den bestyrande kommittåen, den verldsberyktade marseillalsen, och hundratals menniskor instämde -med Väldigrröst. En stabiofficer i Celestes grannskap underrättade honom nu, satt en ung man från Rio Janeiro hade atlän t, som önskade tala med Bonom. Utmattad af talandet och ännu svsg till följd af sina sår, hade Celeste sti.it ar bästen och legt sig på gräset. Han vände sig om. som om han icke hade fättat, hvad: man bebådsde honom: vi Säger ni, att en ung man ankommit från Rio Janeiro? frågade ban:efter en pius; täkerv är det al. M ID är. Horatio, sade en: mild rösti hopen bredvid honom, och Alfonsos brofson flögi hangarmar. (Förts. följer.)