Aftonbladet – 3 oktober 1848, sida 1

den 42, 43 och 44 September, ANSPRÅK PÅ ARBETSTILLFÄLLEN, GENOM STATENS FÖRSORG. (Slut fr. gårdagsbl.) Mr Dufaure. Vi anhålla derföre, att J icke måtten uti konstitutionen inskrifva denna grundsats om rättighet till arbete. Men,, — säger msn, Ihär är icke fråga för ögonblicket om mer, än att inskrifva denna grundsats; här är icke frålga om att organisera den till lag., T M. H. När en rättighet är erkänd genom Igrundlagen, så kan den omedelbart verkställas. (Riktigt! Ganska riktigt!) Jeg anser er icke Ikunna uppskjuta det formliga utfärdandet såsom lagbud af en rättighet, som blifvit inskrifven i konstitutionen. I När jag märkte, att man så ihärdigt lade Il vigt på, att endast få den ifrågavarande rätUtigheten nämnd i konstitutionen, så har jag Isökt göra mig reda för skälen till denna en lträgenbet ; och jag tror mig hafva upptäckt den li hvad brr Ledru Rollin och Billault bär ytItrat. Begge hafva sagt, om än med någon lolikhet i uttryck: J förgäten, att hvad som Istörtat den föregåenie styrelsen, detär att den T vägrat åt folket slutföljderna af Julirevolutioven.n : De begge hedervärda ledamöterna synas mig hafva misstagit sig om tiden, eller begått hvad Iman kallar en anakronism, då de yttrade sig Iså. Hvad var det väl, som oppositionens mest Ifrarmstående medlemmar, och i synnerbet hrr Ledra Rollin och Garnier Pages, yrkade företrädesvis, till folkets förmån, under Julistyrel sens sednare år? Hvad, om icke politiska rättigheter — representationsrätt? Och hvad svarade väl deras motståndare, Julistyrelsens re presentanter? Jo, hvad som är af vigt för folket, det är icke politiska rättigheter, utan förbättringen af dess ekonomiska ställning; det eftersträfvar icke annat än personligt välstånd, och frågar icke efter någon representationsrätt, några politiska rättigheter., — På detta gensvarade hrr Garnier Pagås och Ledru Rollin: Vi känna, att folket önskar personligt välstånd; men det kommer icke att få det utan politiska rättigheter. Nåväl, hvad händer? Februarirevolutionen förverkligar hvad hrr ULedru Rollin och Garnier Pagås begärt; Februarirevolutionen har förskaffat folket politiska rättigheter, och dessa il! ännu vidsträcktare mått, än sjelfva dess för-l! svarare hoppades... (Afbrott från venstra sidan.) ! Hvars och ens medborgarerätt har blifvit er-l! känd; allmän valrätt och rösträtt har blifvitl! förkunnad: och utöfvad. Hvad måste blifval: följden häraf? Utan tvifvel, att vi hädanefterl! komma att få en styrelse, hvilken, vald genom folkets allmänna röst, måste på det in-l! nerligaste känna folkets behof. Dessutom kom-l! merfdenna styrelse att förnyas så ofta folkets ! valmän genom sin pluralitet så önska. Menlis kan man befara att en sådan styrelse, och enc styrelse med ett sådant ursprung, någonsin skulle f förgäta folkets interessen eller dess lidanden?ls (Ganska bra! Ganska bra!) r För 48 månader sedan sade jag åt den af-!t satta styrelsen: Ni fäster icke tillräcklig upp-!t märksamhet på arbetsklasserna, Ni inskrän-c ker er för mycket inom kretsen af er sniknals aristokrati bland valmansklassen; men akta erc att icke den låter er fallal — Detta yttradeld jag till den nu afsatta styrelsen, och jag be-lg grep ganska väl hvilka skäl hrr Garnier Pagösls och Ledru Rollin hade till sina hemliga ellers öppet uttalade misstankar mot en sådan sty-lh relse. Men hvilka skäl de hafva att misstänka! den närvarande styrelsen, — en styrelse tillsatt af!k folkets egen pluralitet genom allmänna val, d det förstår jag icke; och det var bärpå jag)A syftade, när jag anmärkte, att de syntes mig el bafva begått en anakronism, eller misstagit sigv om tiden. (Bral Ganska bra!) nÅsidosättom ij alla våra misstankar mot denna styrelse. Den jer ir blott tillsatt för en tid; den är helt och!h hållet återkallelig; och den allmänna omröst-r? ningen skulle snart kommit till rätta med den,e om den icke gjort sin skyldighet. (Nytt bi-st all. fa Vac lagar, som vi komma att stifta, skalllbe let efteråt blifva ganska lätt att skaffa bjelp-b nedel emot de lidanden, som blifvit påpekade, ch till hvilkas afbjelpande man fordrat ett: rd iofördt i grundlagen. Vi få icke varalm rättvisa emot den förtlutua tiden; en del af let ifrågavarande onda har rddan blifvit un-lta lersökt; undersökningen deraf bar länge ståtth vå dagordningen. Mot en del deraf hafvalvi jerksamma lindringsmedel redan blifvit använ-eg la, medan man efterforskade sådana för detlte friga. Om inrikesministern viHe göra sig mö-laf la att taga kännedom om de talrika undersökingshandlingarne öfver detta ämne i bans de-gr artements arkiver, så skulle hen blifva öfverygad härom. Hvad åter beträffar sådana li-hs landen , som ända tills nu blifvit vårdslösade, i å skola de äfven blifva undersökta, och medlen kä tt lindra dem vidtagna. bj Jog upprepar att detta kan ske utan svårigko et. Det är nog att vilja det på fullt allvar ;rä ch tillåten mig att i anledning af detta ut-El ryck, som jag kom att begagna, sluta med enjlimc anka af Voltaire, hvilken oaktadt sina 60 årslrai Ider, icke förlorat något af sin rättvisa ochifat n sanning: Det behöfs icke mer än att viljan sade han — menniskorna vilja icke till-gr ickligt, och de små betänkligheterna äro delde ora före!agens graf. — (Ganska bra! Gan-l!ofå a bra!) l 4 j ÅL 1 eg: På grundlagskommitteens vägnar, yrkar jag cl behållandet af dess redaktion., — (Lifliga och De