Aftonbladet – 2 oktober 1848, sida 3

m penningar — nastan alla Kalla OETydfeiSseEnN f detta ord. Vid sådana tillfällen, då oro inräder i bandelsförbållanden, äro kapitalisterna ätt böjde att heldre uppsäga sina medel och skrinlägga dem, än äfventyra deras utlånande. Det blir då en vinst för det hela, om rättigheten att taga högre ränta och-det hopp om större vinst, som står i förening dermed, kan vålla sådana kapitaler ute i rörelsen; mångens uin kan derigenom förekommas. Men en hvar inner, alt just ett sådant förhållande ännu : ättare och oftare kan inträffa i ett land med emförelsevis mindre pennivgetillgång, såsom hos oss, än i andra med ymnigare kapitaler. Det är, så vidt vi förstå saken, skada, at utskottet icke funnit det löna mödan att, i tället för den sålunda flyktigt gjorda jemfö:elsen mellan vårt land och andra länder, anställa en anvan jemförelse medelst ex undersökning, hvad den mindre köpmannen och inlustrien i det hela hos oss uppoffrar genom ! utt nödgas sälja antingen på långa krediter ller mot en oerbörd diskont för kontant bealning, jemfördt med den ökade utgift, som let möj!igen kunde förorsaka, om han nödgales tillfälligtvis betala en högre ränta för lån på kortare tider. En sådan undersökning skulle ostridigt ådagalägga, att den fria räntan vore fullt ut lika mycket och mera i dens intresse, som hehöfver begagna penningar, somi! långifvarens, ehuru många nu föreställa sig notsatsen, emedan de icke tänkt sig närmare) in i saken, Det är väl möjligt, alt opinionen innu behölver någon liten tid, innan den saken hinner blifva allmänt insedd; men det; hade utan tvifvel varit en förtjenst af utskotet, om det sökt bidraga derull. I BREF FKAN FÖRENTA STATERNA. Örebro tidning meddelar ett genucm siu naiva stil rätt intressant bief från en ung svensk bonde, 27 år gammal, vid namn Johan Magnusson, hvilken genom egen flit och ansträngning hade förvärfvat sig någon förmögenhet och sistl. år reste till Newyork. Brefsvet är adresseradt till hans bror, som lär vara smäidesbardlare i Nerike. Det hufvadsakliga meddelas här i utdrsg: Newyork, September den 8, 1848. Min älskade broder Petter, och vår moder samt syskon och min lilla dotter Stina Cajsa, jag önskar eder alla Guds nåd och frid i Christo Jesu. Härmed får jag låta eder veta att sjöresan har gått lyckligen och jag har haft god helsa under hela tiden allt intill nu; vi gingo från Götheborg den 4 Juni och kom hit till Newyork den 8 Augusti. Det var en lång sjöresa, i anseende vi hadel motvind nära hela tiden. Också lågo vi i Eogland nära en vecka under reparation af fartyget; under den tiden hade jag det nöjet att bese Eogland, som jag förr har värderat ganska mycket. Fördet första vill jag låta eder veta buru jag befinner mig, här i denna nya verld, så är det ganska bra; jag tror ej jag skall ångra den dag, jag beslutade at: resa till Amerika. Jag har endast varit här en mänad, men jag bar mer lärt på denna månad än på ett helt: år i Sverges: bästa skolor. Jag har mest varit i sällskap med amerikanarne, de äro det bästa fo!k jag har funnit i all min tid, i anseende till deras goda moral och rena evangeliska religionsutöfning. .. Jog har nu förenat mig med dem, och är intagen i deras kyrka, samt står redan i förbindelse med flera millioner menniskor i Förenta Staterng, som hafva känt synden och funnit nåd i Christo, samt vandra på helgelsens väg. Jag önskar ingenting. högre, än att jag bade eder alla här, tror jag att j skulle vara lyckliga för tid och evighet, ty:detta är ett mäktigt land på all Guds välsigpelse, -både i andelig och lekamlig måtto. För det 2:dra: vanliga dagspenningen är här i sjöstäderne af allmänt arbete 4 Daler (Dollar), jag sjelf har arbetat i 8 dagar för detsamma, och jag har lefvat ganska godt för 25 Cent om dagen. 41 Daler är 400Cent, lika med 3 rdr 36 sk. 1gs. Pigor och fruntimmer förtjena nära lika mycket som en karl, med sömnad, tvätta, stryka och laga. mat m. m, Här kan du sjelf se, att arbete är mera lönande än i Sverige., Kläder äro här ej. så dyra i anseende till dess finhet som här brukas; de äro alla Klädda som det bästa herrskap i Sverige, och alla lika, både rika och fattiga, alla arbeta fliugt, alla äro af ett stånd, den ena är lika så god som den andra, och veta ej af nigon rangordning, han må vara prest, general, president, eller en simpel arbetskarl, så är det bror om bror, syster om syster, fruntimmer; alla kunna spisa tillsammans, alla äta lika god mat, här brukas ej atrnat än finsigtadt hvetebröd, oeh kostar här i staden 3 Cent marken Svensk, 8-å 9: Cent för fläsk, 4 å 5 för salt och rökt kött, detta är i hökarebodarne och hos andra; minuthandlare med matvaror; äfven finnes åtskilliga frukter, som ej äro dyra och ganska goda till att äta, som ej finnes i Sverige, Likväl fins här alla sorters matvaror och frukter som fins i Scrige, äfvensom djur, foglar och fiskar. För det 3:dje vill jag nämna något om folknationens ekonomiska ställning, så äro de i allmänhet mycket rika i jemförelse mot Sverige, alla eniga och cj afundsjuka den ene på den andra; de säga: vi vilja snart vara den mest upplysta och maktigaste nation på hela jorden, och det kan man lätt tro så snart man ser deras eniga anda till att:genomdrifva allting i stor skala, allt med beräkning på framtiden. Då mansläser geografi, ser man. på deras framgång att ingen annan folknation har på lika kort tid bringat sig upp till välstånd, som dagligen tilltager mer och mer; de hafva snart genomskurit hela landet med kanaler och jernvägar, som gör deras bandel och kommunikationer lätta inom landet. Nya städer och manufaktorier arbetas på oupphörligt, äfvensom sjöfarten. De hafva handel och kommunikatioöer imed alla: fölknationer på hela jorden, och få således emigranter eller folk från alla håll, i synnerhet från Europa: : Här kommer hvarje vecka tusentals personer hit, och ingen blir utan sysselsättoing för den sem villsarbeta. Jag har frågat amerikanarne, buru lärge landet kan taga emot en sådan mängd med emigranter, hafva de svarat att det är utan gräns, men hvad vi för närvarande kunna beräkna är 2400 är. Afvea har jag frågat dem och sagt, som stö.sta delen af emigranterna äro Onda, omo aliserade och hyfsade mennisbor, kan icke då blifsa uppfylat med ondskor och brott? Nej, icke hör i landet, hafva de svarat; som ondskan är en följd af fattigdom och förtryck, att dan ona manmniclka.