Aftonbladet – 28 september 1848, sida 1

RR —, MAA Han var en man med en stark själ, klart förstånd och ett varmt bjerta. Han hade länge trott, att en. smed, som han, hade lika god räit att vara en mennöiska som statsministern, till hvilken kejsaren hade skänkt ett landtgods med två bundrade negrer, och hvilken brefvexlade som eu intim vän med furst Metternich — hvilket herr Wa:tling an-. såg öfverflödigt. Vår hofslagare var god republikan, trots någon, som burit kejserlig unifo:m, vare sig rysk eller brasiliansk, och var som demagog i sin krets vida farligare för despotismen, ån många författare, som iåtit sin tunga tystna af censuren och lefva i stillhet af en pension från hbofvet. Värdshusvärden, som njöt ett stort anseende såsom sådan, var äfven en tysk, f. d. sergeant vid en tysk bataljon i Rio Janeiro. Herr Bolz, såsom den korpulente värden hette, stod just på verandan, i samtal med stadens skol mästare herr Breit, bersttande honom den fördömder affären på Campo da Santa Anna i Rio Janeiro. bJa, ja, berr Breit, jag försäkrar or, att håren resa sig på mitt hufvud, nir jag tänker derpå. Jag säger er, de fördömda negrerna fördtogo elden från vår slutna fyrkant, läto falla vid sin side dåm, som icke längre kunde stå, och rusade sedan på oss, utan att gilva Oss tid att ladda igen, och afväpnade 035 — så saunt Gud är min domare! — afväpnade oss! Och hälften af vår kår lemnades på platsen, dödade med våra egna gevär och nedstuckna med våra egna bajonetter! Da fördömda negrerDe, de voro i fullkomligt raseri mot oss hvita! Ja, när jeg tävker derpå, måste jsg dricka ett glas, för att stärka mina nerverp. Farbror Bolz gjorde som han sagt, fyllde i ett glas och tömde det till miane af den örbanneden affåren på Campo da Sante Anna, då i detsamma herr Wartling ankom. Godt! har ni tänkt ut hvad ni skall skall säga? , tilltalade honom hans vän Bolz; jag är nyfiken stt böra, hvad ni skall föra till torgsn. Jag vill läsa något ur en tysk foltbok, som jea öfsersatt på portugisiska; ni får höra hvad detär. DÅr det något historiski? frågade skolmästaren, en f. d. tysk eller preussisk student i Berlin, somlt