Aftonbladet – 27 september 1848, sida 3

FEB vIa SAPA SIeA ME IVAMNMAIMRAUGD VUM PI IDLE SEA ALv5 SMMMN höja sig. Såsom exempel anörde talaren, att till Leipziger-messan i början af innevarande månad blifvit förde, för att afyttras, emellan 440.000 och 450,000 st. kläden och att härutaf endast 7 å 8000 st. kunnat till ytterst låga priser försäljas. Sådant vore tillståndet i Tyskland; ej bättre vore det ij Frankrike och de öfriga af revolutivnerne upprörde länderna. Föga bättre vore handelsställninger äfven i de länder, som åtminstone tills vidare blifvit förskonade ifrån att indragas uti den revoluticnära hvirfvelo. Belgien exporterade årligen kläder i svenskt mynt för omkring 8 millioner rdr bko, och linneoch hampväfnader för mer än 40 millioner rdr;, Schweiz utförer sidenvaror i svenskt mynt för mera än 3 millioner rdr; Holland raffi nadsocker till alldeles ofantliga qvantiteter, och England, jettelikt snart sagdt i all industri, exporterar bomullsgarn !och bomullsväfnader ensamt för vida mer än 20 millioner pund sterlivg, och kläden och ylleväfnader för 5 till 6 millioner pund sterl. Om det ock antoges, att tre femtedelar utaf der nu nämnde varu:xporten ifrån de sist uppräknade länderna ginge till Amerika och de andra yverldsdelarna, så återstode dock två femtedelar utaf produktionen, beräknad för afsättningen på de stater i Europa, till hvilka nu, i följd af revolutionerna, näringslösheten, osäkerheten och misstroendet alldeles intet kunde afsättas. Till Tyskland ensamt hade likväl England t. ex. under de två sista åren exporterat per medium emellan 50 och 60 millioner skålpund bomullsgarn. Ej nog således mec Tysklands och Frankrikes hopade lager, — hva skola då äfven England, Belgien, Holland ock Schweiz göra utaf sina uppstaplade, sig ständig allt mer och mer uppstaplande varumassor? Vä nedsattes tillverkningen, men den kunde dock icke minskas i samma mån som afsättningen, ty arbetaren kunde man ej låta förhunpgra, om man icke äfven i dessa länder ville framkalla revolutioner och kommunism. Hvad beträffade reciprociteten hade utskottet andragit, att, hvad England anginge, denna reciprocitet redan vunnits i så måtto, som stångjern och tjära der finge tullfritt införas, och tullen å svenska bjelkar och plankor sedan år 4842 blifvit nedsatt till en tredjedel af hvad den då utgjort. Då England sjeli i hög g:ad behöfde svenskt jern säsom råämne för sin ståltillverkning och sina manufakturer, och likaledes tjära för sin sjöfart och mångfaldiga andra behof, och det dessutom uti borttagande af tullen på dessa artiklar alldeles icke gjort någon uppoffiing, enär det icke framalstrade tjära och sjelf producerade jern till vida lägre pris, än det svenska kunde åstadkommas, så hade talaren uti denna ätgärd icke kunnat igenfinna någon afsigt alt genom reciprok uppoffring bereda Sverge någon fördel för de verkliga uppoffringar, som från vår sida gjorts till engelska handelsimtressenas förmån. Ej eller kunde talaren uti den sista successift fortgående nedsättningen uti trädvarutullen upptäcka någon sådan syfining, då samtidigt canadensiska trädvarorne, med hvilka de svenska skola konkurrera, blefvo från all tullafgift nästan helt och hålet befriade. Talaren hade föreslagit, att Rikets Ständer antingen måtte åt Kongl. Moj:t uppdraga rättigheten aw höja tullafgifterne, eller ock till honom framföra den anm ras önskan, att, derest Rikets Ständer under de påföljande 40 åren ytterligare nedsatte de nu bestämda tullafgifterne å varor, som hitintills varit införselförbud underkastade, Kongl. Maj:t då nådigst täcktes införselförbuden äterupplifva. Detta förslag hade icke vunpit det höglofl. utskottets bifall. Tal. undrade icke härpå: den tanke hade från flere båll ganska oförbehällsamt blifvit uttalad, att införselförbudens borttagarde ru och de vid denna riksdag åsatte tullafgifterno endast vore första steget för att komma till målet och vid nästföjande riksdag få de sednare ännu mera nedsatte, om icke skyddstullarDe å febiiksoch hapdtverksvaror helt och hållet borttägne. För öfrigt yrkade talaren tillförlitliga beräkningar å tullvärdet. Beklagligtvis förekommo icke spår af sådane berakningar hvarken uti det förslag, som den förlidet är förordnade tullberedningen ingirvit till Kongl. Maj:t, ej eller något symptom af en sådan elementar-insigt i ämnet uti berrar statsråders d-liberation inför Kongl. Maj:t öfver beredningens proj:kt. Utskottet hade ej eller företagit dylika säkra beräkningar. Hr BERG ansäg förbuden vara lika litet behöfliga för den ena, som den andra näringen. Degagnade dessutom icke den inhemska indaustrien. Att de mera utgöra ett skydd på papperet, än i verkligheten, derom kuude man öfvertyga sig genom besök i handelsbodarne, hvarest nästan öfverallt funnos varor till salu,. som voro till införsel förbjudne. Hr GUSTAFSSON ville icke att frågan om samtliga förbuden på en gång sku!le afgöras. Han önskade att införselförbudet mor raffineradt socker mätte försvinna, men ville dercmot aut det skulle bibebållas, hvad beträffade färdiggjorda kläder. Talaren hade icke mod atwt säga till sina kommittenter, att han röstat för sockerförbudets bibehållande och dymede!st bidragit till en beskattning på dem, måhända högre än den nu beslutade krigshjelpen. Sockerpatronerne behöfde icke bekosta skolbildning eller annan undervisoing för danpandet af skickliga arbetare i sitt yrke, utan endast använda den råa muskelkraften, som måhända ringa nog vedergälldes för insamlandet i ladorne. Hr SPÅNGBERG: Importförbudens antal hade från och med 4815 års riksdag med hvarje ny tulltaxa alltmer förminskats, men detta friare system likväl icke gagnat landet och försatt det i välstånd Erkändt vore nemligen att fattigdomen och brottsligheten, till stor del en följd af brist på sysselsättning, årligen tilltagit. Skatterne hade ökats. Endast hvad som hörde till sjeifförsvaret befunne sig sid den minsta demonstration vara till så många delar uti otjens:bart skick, att y!terligare pålagor måste ålögges innenånarne för dess iordningsställande. Det vore sålunda icke skäl att ytterligare beträda den af de s. k. frihandelsvänneine så mycket förordade bana. Dessutom borde tagos i betraktende de icke obetydliga kostnader, hvarje industriidkare finge vidkännas för bestridande af fång-, sjukoch fattigvården, de stora olägenheter, han bade att kämpa emot uti pu gällande kreditlager. Man skulle då finna, att billigheten fordrade, att detta onda först undanröjdes, innan något ytterligare försök gjordes, att än vidare ingå på ett friare gebit. Talaren ville serskildt motsätta sig förslaget com horttagande af dei bittills gällande förbudet mot införande af färdiggjorda kläder samt at nämnde artikel finge införas H.0t 25 proc. af varuvärdet. Skräddarehandtverket inom Sverige kunde icke uthärda täflan med utlänningen, utan komme att till Vär rö delen gå under. Detta yrke förskaffade Jlikväl för narvarande sysselsättning och bergning åt mins: 20,000 af Sveriges innevånare, och lemnade ej obetydligt bidrag till statens inkomster. Den bevillning, som ålägges af dem, hvilka uti hufvudstaden vunnit burskap på rättighe.en att: utöfva