Aftonbladet – 26 september 1848, sida 2

— — i — Högsta Domstolen bar nu till pröfning förehaft åtskilliga Rikets Ständers förslag till lagförklaringar och förändringar, hvaribland H. D. tillstyrkt bifall till följande Riks. St:s förslag : 1) Att genom kopgl. förordningen den 49 Maj 1845, angående förändring i vissa delar af lagens stadganden om giftorätt och morgongåfva, någon rubbning icke skett i makars rättigheter och skyldigbeter i bo uti de äktenskap, hvilka äro ingångna förr, än berörde författning blef till efterlefnad kungjord (den 14 September 1845). 2) Att sista momentet i kongl. förordningen den 10 Juni 1841 angående vilkorliga utmätningsresolutioner, hvilket lyder sålunda: äfvensom ett sådant behandlingssätt icke i något fall, och således ej eller i den händelse, att gäldenär emot krafvet gör invändning och målet förtby kommer att fortpgå, på sätt eljest är i allmänhet föreskrifvet. må för gäldenär medföra någon ökad kostnad utöfver den, som skolat uppstå, derest ofvanberörda utmätningsresolution icke varit gifveno — upphört att vara gällande. 3) Att en författning må utfärdas, hvarigenom stadgas att, i det exemplar af underrätts allmänna sakprotokoll om dombok, som, enligt lag, skall till vederbörande hofrätt insändas, hädanefter endast böra införes de mål och ärenden, som angå egandeeller nyttjanderätt till fast egendom, egoskilnad, delning af jord, arf eller testamentep. 4) Att med ändring af 5 2 kap. utsökningsbalken och 7 i kongl. förordningen d. 28 Juni 1798, angående vissa omständigheter uti lagsökningsoch utsökningsmål, varder dels förklaradt, att den i förstnämnde lagrum gifna föreskrift, att, enär ett hos konungens befallningshafvande anhängisgjordt utsökningsmål, såsom tvistigt, skjutes under domaren, den sökande skall taga stämning å sin vederpart inom natt och år derefter, eller vara all talan i thy mål qvitt, upphört att vara gällande; dels ock stadgadt att, om exekutor,isammanbang med målets skjutande under domaren, dömer till qvarstad, sökanden bör, inom tre månader sedan qvarstaden blifvit verkställd, instämma målet, vid äfventyr, att qvarstaden eljest förfaller, samt att, derest gäldenär af exekutor kännes skyldig att utmätning undergå, men lemnas fritt att hos domaren söka sitt igen, honom åligger att inom sex månader derefter stämma om återvinning, vid förlust af all talan i saken. 3) Om utfärdande af följande författning: har någon till försäljning emottagit varor, samt P blifvande köpeskilling lemnat förskott eller i och för uppdraget baft kostnad, njute för samma förskott och kostnad med ränta, derest förskottstagarens egendom till bans borgenärer afträdes, innan förskottet blifvit guldet, betalning utur varorna, med den rätt, som i 47 kap. 3 handelsbalken är tillagd innehafvare af lös pant. Lag samma vare, om förskott är lemnadt på grund af sådant konnoissement, som i sjölagen omtalas, ändå att varorna före konkursen ej kommit förskottsgifvaren tillhanda; dock sker härigenom icke någon inskränkning i den rätt, som i 5 kap. 75 af förutnämnde kapitel bestämmes för sjöfolks lön, frakt och skeppslega, bilbref och på bodmeri teget an. Deremot har högsta domstolen afstyrkt Kongl. Maj:ts sanktion å: