Aftonbladet – 23 september 1848, sida 2

ehuru uppfostringens skick icke der står på semma höjd, som bos ipnebyggarna I S:t Paulo. Celestes fi!osofiska uppfostran såsom bibliothekarie i ett kloster i Buenos Ayres skall icke mycket öfverraska oss, när man i 8:t Paulo fioner seminsrier och universiteter, i hvilka professorerna drifva särskilda filosofiska systemer; t. ex. då Antonio Ildefonso Ferreira, redan vid vårt århundrades början, ötverflyttade Karts fiosofiska system på portugisiska språket. Det inteliektueila lif, som onekligen utmärker dessa provinser och röjer sig iså många former, öppnar en lika egen som ny utsigt, hvilken måste förekomma de nordiska folken på andra sidan oceanen mer eller mindre överraskande, då filosofiens anda icke är en handelsautisel. Aila de så kallade revolutionira rörelserna i Sydamerika, efter 4847, om hvilka vi förut nämnt, hafva uppenbarligen mindro sin grun. I materiella frågor, än i den andas, hvilken der utvecklat sig af sig sjelf, till och med under trycksnde former. Inbyggarne i S:t Paulo, och i sin mån deras grannar i Rio Grande, äro beryktade för gitt sköna fysiska utseende, så väl som för sin ädla karakter, hvilken visar sig vid hvarje beröring med dem, och till och med af deras bittraste fiender icke kan förnekas. Medan innvånarne i provinsen Minas Geraes äro utmärkta för en viss förkärlek för fransk lyx och efterhärmning af förfinade europeiska manår, finna vi åter i S:t Paulo och Rio Grande ett patriaskaliskt lifs enkelhet, som åtnöjer sig med solida möbler, gjorda inom Jlan!et, af landets träslag. I öfverensstämmelse med de yttre bruken och plägsederna, som rekommendera sig genom renlighet och enkelhet, möter oss ett ärligt, öppet, hjertligt väsende hos de atlvarsamma inbyggarne, Befolkningen I S:t Paulo och Rio Grande, afxomlingar af portugiser och spaniorer, skiljer sig från dessa stammar i Europa genom en mer blomstrande hy och en smärtare vext, medan den spanska grandezan bibehåller sig. Den röjer sig här som omsorg om sin egen aktning, hvaremot den, när den är en andlös bärmning el!er aktningsvärda egenskapor saknas, urartar till en löjlig stelhet. De gränsstrider, som i århundraden egt rum melJan de spanska och portugisiska provinserna och hvilka höllo vid lif det nationalhat, hvarlgenom absolutismen söker isolera det ena folket från det andra, försvunno af sig sjelfva, ju mer frihoteandan utvecklade sig hos folket. Medan spaniorer och portugiser, hvar de kommo 1 beröring, mötte hvarandra med ett visst ömsesldigt misstroende, smälte i den yppiga och gynnade