Aftonbladet – 23 september 1848, sida 2

sidorum, för att beundra en stor mängd kuriositeter af nmaturalster, dem han likaledes hade fört med sig. Bobert fann tillfälle att tillhviska frun, att han af vissa skäl icke ville på nytt besöka benne bär, utan att han ville vänta henne i hennes förra bostad på da Gloria, i fall den symbol, som hon förtrott honom, hade någon mening, såsom han förmodade. Gracia tycktes öfverraskad och litet brydd, och var på väg att hviska svaret, just I detsamma herr Closting och d:r Thorfin återkommo. enar ni icke, berr doktor,, frågade fru Closting, pmenar ni icke det skulle vara bättre för min helsa att bo på da Gloria, åtminstone att tillbringa det mesta af min tid derstädes? Luften här i staden är mera tryckande för mig än den någonsin varit. pDet är ganska naturligts, svarade läkaren. Atmosferen på da Gloria, och synnerligen der ni bor, är säkert mera välgörande för edra nerver, än den är på någon af d.ssa osunda gator inne i staden. Det skall herr Closting säkert inse och icke vilja förmå er att lemna paviljongep. pDet förslaget låter höra sigp, svarade mannen; odu bor, der du bor, och jag flyttar äfven dit; det l var min plan, och jag hoppas, att herr Walker förI blifver vår granne för det närvarandepv, tillade han med en blick på ynglingen, som hnappt hörde hvad han sade. pJag hoppas det äfven, utropade frun, sennor Walker stadnar vid vårt piano, förmodar jag? Gör Ioi icke det, sennor Walker? Ni stadnar hos 0:s på da Gloria, och vi fortsätta vår pinnospelning ? Den unge mannen förstod nu, hvarpå talet gick !ut, och svarade, att han icke komme att länge Istadna qvar i Rio, men skulle sannolikt behålla sin I bostad ull sin afresa, emedan han icke tyckte om onödiga flyttningsbestyr. Frun sökte cn likgiltig anledning att afbryta samtalsämnet och var så artig och vänlig mot hr Walker, som hennes ställning tillät. I Sällskapet åtskiljdes efter ett par timmar. I När Robe:t tog afsked, anmärkte frun, att hon väntade hverje afton få det nöjet spela en quatrebron med honom, en indirekt inbjudning, som han antog. Hr Ciosting fann unge Walkers bekantekep och effårsförbindelsen med hans hus vigtig i flera hän seenden, och gjorde bruk af beggedera för att afsluta en ny affär; ty kort efter sin återkomst sålde han den dyrbara diamanten till hr Thomson, och fick omkrirg 22 coztos för den. Hr Thomson lade undan ädelstenen som gin en