Aftonbladet – 23 september 1848, sida 2

MER Till utgifvaren af Aftonbladet. Tisdagen den 42 dennes har M. H. gjort äfven min person till föremål för sina forskningar och uppgifvit, att jag blifvit dragen från Dagligt Allehanda. Af hvem och hvart jag sålunda skall hafva blifvit dragen, synes af sammanhanget, nemligen, att det skett af hr W. F. Dalman och till Aftonposten. I så få ord som dem, hvaruti jag af M. H. vid detta tillfälle omnämnes, är det verkligen svårt att sammantränga så mycken och så bastant osanning; därtill fordras en talent, värd den största möjliga uppmuntran från publikens sida. Förhållandet är, att jag aldrig blifvit dragen från Dagligt Allehandas redaktion, utan utstött därifrån, på så sätt, att uppsatser, hvaruti jag uttalade mina åsigter af franska repubiiken, så fort dess införande var härstäd:s bekant, icke emottogos, emedan de icke lära hafva öfverensstämt med bladets ägares. Mot min öfvertygelse kan jag icke skrifva; och mitt deltagande i redaktionen var sålunda i och med detsamma slut; dertill fordrades hvarken animositet, såsom Dagl. Allehanda sjelft nyss en gång yttrade (hvilken uppgifts oriktighet utgifvaren, i förbigående sagdt, bäst måste känna), ej heller någon dragning till någor annat blad. Händelsen tilldrog sig, såsom M. H. sjelf otvifvelaktigt vel), två månader innan hr Dalman lemnade Dagl. Allehandas redaktion, tre månader innan nägon Aftonpost någonsin var påtänkt, och fyra månader innan han utkom. Att kombinera mitt utträdande ur Dagl. Allehandas redaktion med en dragning till Aftonposten har således sina svårigheter; men det går dock naturligtvis an att försöka, i fall däraf i någon måtto en fördel skulle kunna beredas. De här anförda facta äro bevisliga och, såsom sagdt, af M. H. sjelf kända. Om de imedlertid genom kommentering kunna vridas till att innehålla så där ungefärligen sin egen motsats, så skall jag tåligt underkasta mig äfven det; vida mera förnärmande förvrängningar har jag fått tåla. M. H. har anmärkt, att invan man ger sig in i en tidrings-redaktion,; bör man försäkra sig om I hufvud-redaktörens äsigter, för att kunna beräkna, hvad hopp man äger att i längden blifva ense med honom. Detta är fullkomligt riktigt: man bör betrygga sig genom en dylik kännedom — så vidt nemligen den är möjlig, eller kan vara att bygga på under så pröfvande omständigheter, som några Februarii-händelser, hvilkas underbara verkan M. JH. nog sett; — eller ock bör man göra sig oberolende genom något förbehåll att icke vara underIkastad censur, utan sjelf, genom signatur, stånda det moraliska ansvaret för hvad man skrifver. Ati detta sednare vilkoret uppfylles, därför lärer imedlertid vara svårt att uttänka någon yttre garanti; domstolar, fruktar jag, kunna icke förmås att ållägga efterlefnad af ett dylikt kontrakt. Stockholm den 22 September 1848. J. P. Theorell. Jemte det red. ansett sig böra lemna rum åt of: vanstående skrift, torde dervid tillika få anmärkas, att författaren måhända synes hafva kunnat lemna de upplysningar som deruti innehållas, utan att behöfva tala om bastanta osanningar, förvrängningar, o. d. från Aftonbladets sida. Må det ursäktas, om vi härvid fästa uppmärksamheten på de facta, som ligga för allmänheten. I slutet af förra året tillkännagafs i Dagl. Allebandas prospektus, att hrr Dalman och Theorell skulle fortfara såsom medarbetare i tidningen, fastän äganderätten der) Vi tillåte oss härvid anmärka, att hr Theorell häruti irrar sig. Den ifrågavarande händelsen har intill nu varit oss obekant, och kunde under tiden emellan densamma och Aftonpostens utgifvande icke vara känd, då det, såsom begriplig! är, var omöjligt för oss att veta när Aftonposten först blef påtänktn.