Aftonbladet – 20 september 1848, sida 2

nn nt nn dre lämpliga, såsom t. ex. den, att alla representantvalen äro bundna vid distrikterna, äfvensom att ministrarne, det kan vara ovisst huruvida det ej vore bättre, hade tillträde till Storthinget. Under betygande ännu en gång af tillfredsställelse öfver Aftonpostens förklaring, anteckna vi den emedlertid för framtiden. Man kan och bör icke underkänna den sanningen, att redaktören af Altonposten kan anses representera opinionen bos en betydande fraktion af den politiska färg, som egentligen tillhör medelvägen, men derinom likväl med sympatier i allmänhet mera åt det liberala än det konservativa. Det är således en ingalunda ovigtig sak i afseende på representationsfrågan, när den ånyo härstädes förekommer på allvar, att på förhand känna Aftonpostens tänkesätt i de förutnämnde principfrågorna. Ty det är bekant, att det är just i meningarne angående dessa, som nästan hela skiljaktigheten består emellan grunderna för regeringens representationsförslag och dem, :som reformvärnernas sällskap framställt i en petition till Konungen. Enligt det förra, eller regeringens förslag, skulle den ena kammaren dels tillsättas af, dels bestå af, den större förmögenhetens jemte vissa rangoch tjenste-kategorier, och således blifva karaktersskild från den andra; enligt reformvännernas förslag åter skulle fördelningen icke hafva en sådan grund. Enligt regeringens för-slag skulle också den ena karsmaren i många högst vigtiga fall, t. ex. i alla lagfrågor, hafva absolut veto emot den andra, så att de vigtigaste sambällsförbättringar kunde tillbakshållas för flere riksdagar. Enligt reformvännernas förslag, likasom enligt norska konstitutionen, skulle, sedan en fråga förevarit till öfverläggning i båda kamrarna och i händelse ingendera vill gå in på den andras inbjudning, hela representationen gemensamt sammanträda till ny öfverläggning och omröstning. Ått Aftonposten i båda dessa fall är af lika tanka med reformvännernas sällskap, bör således icke kunna blifva utan inflytande. Efter detta lyckliga resultat af en fråga, bör det icke förefalla underligt, om vi äfven förnya en förut gjord anhållan till Aftonposten i afseende på dess yttrande om pradikalerna i Köpenbamn,. Aftonposten innehöll neml. den 29 Augusti en mycket varm, ja nästan het artikel med titeln: Radikalerne i Köpenhamn. Uti denna artikel klagade Aftonposten, alt de gamle liberale, en Clausen och en Plough m. fl. — — som för ett par månader sedan buros på opinionens armar, de betyda numera hos det unga Köpenhamn intet, man kallar dem till och med reaktionårer konservativa, o. d. ,Denna företeelsen, hette det vidare, när pkarakteristisk icke blott för vår tid, utan för alla tider der samhället befunnit sig i eit våldsamt sjukdomstillstånd. Man vill icke veta af vanliga kurer af erfarne läkare; man tillitar och tror på charlataner. Det är mer än för)vånande, att man icke ens i det lilla Danmark vet att akta sig för dessa olycksaliga nöfverdrifter, och att man äfven der låter leda sig af dessa falska irrbloss och äflas med toma teorier på papperet, 0. S. V. Det är klart att Aftonposten här angifvit de yngre i Danmark såsom hängifne till olycksaliga öfverdrifter och ledde af falska irrblossn; och detta till den grad att de helt och bållet misskände äldre liberala och aktningsvärde män sådane som Clausen och Plough, samt slutligen, att deras beteende framhålles såsom ett karakteristiskt prof på en besinningslös exaltation. Ett sådant omdöme från Aftonposten är naturligen egnadt att hos mången af de stilla i lardena väcka stora farhågor, så mycket mera som Aftonposten vid andra tillfällen förklarat sig älska folkfribeten kanske uppriktigare an mången annan, men endast vilja bekämpa fantasterierna, och på andra ställen att den hör till dem, som veta hvad de vilja i motsats emot mera radikala reformvänner, o. s. v. Aftonposten — så torde en del af desse läsare resonera — är en sannt liberal tidning, som vet hvad den vill; men den ogillar de radikales i Köpenhamn förfarande; der ser mar således vådan af att öppna: porten för de liberala iderna. Denna slutsats har:Aftonposten också ej underlåtit att stärka i en sednare artikel, deri ban talar om Köpenhamnarne såsom en kyndig hop, som rusar in sedan porten blifvit öppnad,, m. m. Af dessa anledningar, och just i anseende till den vigt vi skänkte åt Åftonposten, anmodade vi dess redaktion att uppgifva, på hvilka handlingar af Köpenhamnarne den grundade sitt omdöme, när och hvarest Clausen och Plough blifvit kallade reaktionärer och konservativa 0. s. v. För egen del trodde vi att Aftonposten i sin värma bade kommit till sina slutsatser på grund deraf, att Clausen och Plough hade talat för Konungens rätt att nämna en del af representanterna, och att det unga Köpenhamn, opponerat sig deremot: Men då förklarade Aftonposten, till vår tillfredsställelse, att den för sin del alldeles icke tyckte om Konungens utnämningsrätt. Således kunde icke det unga Köpenhamns opposition i den punkten hafva utgjort orsaken till Aftonpostens deklamationer. Någon annan måste finnas. Det är denna, som vi skulle önska se framhållen. Saken kan väl synas till en viss grad fremmande här, men den är icke helt och hållet bagatell. Aftonposten har gjort en ganska skarp anklagelse mot den ynare seneratinnon : Känenhamny. . Det måtte sä