Aftonbladet – 19 september 1848, sida 2

fordrande af hans flykt. 13 S. Vissa fall af delaktighet straffas efter ty derom i lagen särskildt stadgadt finnes. 14 S. Har någon, efter 4, 8 eller 9 , gjort sig skyldig till straffarbete, för delaktighet i brott, som är belagdt med den i 2 kap. 25 utsatta. påföljd; varde ock den påföljd honom ådömd. (Forts.) UTRIKES. DANMARE. Konungen ankom till Sönderborg först måndagen den 44 dennes kl. YV, 42. Oaktadt flera hundrade personer, som dagen förut infunnit sig från Flensborg och Sundevit, redan återvändt, när Konungens då väntade ankomst icke skedde, var likväl en stor mängd menniskor på stranden och på bryggan, och under allmänt jubel emottogs H. M. och beledsagades genom den uppresta äreporten och de blomsterströdda gatorna till sin boning. Staden gaf en stor diner på rådstugan, der H, M. emot:ogs med mycken högtidlighet, och Konungen, som med synbar rörelse tackade för den skål som egnades honom, föreslog skålen för vårt fädernesland, det gamla Danmark! Vid Hans Maj:ts ankomst hade redan grefve Moltke-Nätschow och kammarherren Reedz ditkommit, och den sistnämnde hade mottagit en kurir från general Wrangel med ett förslag till några modifikationer i vapenstilleståndet, men hvarpå. ett afslående svar afgafs. Den preussiska officern, hvilken såsom kurir ankommit till Sönderborg, var närvarande vid festen. Genom kongl. kungörelse den 40 dennes har den, under den 4 April detta år utlofvade riksförsamlingen för hela Konungariket Danmark blifvit sammankallad till thorsdagen den ö Oktober. Ifrån alla håll på Fyen, der de svenska trupperna varit förlagda, meddelas i danska tidningar det högsta beröm öfver deras förhållande. På flera ställen hade folket vid afskedstagandet följt dem flera mil, och de mest rörande bevis af broderlighet och vänskap ömsesidigt förekommit. De från Stade hemkomna danska fångarne berömma mycket hannoveranernes och preussarnes uppförande emot dem, under fångenskapen, äfvensom innevånarnes i Stade och äfven i Altona. Deremot beklaga de sig allmänt öfver den behandling de rönt i Holstein: icke af allmogen deurstädes, hvilken de säga vara danskt sinnad, men af militär, embetsmän och borgerskapet i städerna, som synas handla i medvetandet af att vara rebeller. Ifrån hertigdömena gå underrättelsernpa till och med den 42 dennes. Man kände, genom enskilda bref från Frankfurt, att tyska nationalförsamlingen säkerligen skulle frånträda sit beslut angående inställelsen af vapenstilleståndet, så att konventionen komme att af församlingen godkännas. Detta hade föranledt en stor förändring i opinionen. Sedan det äfven utspriddes, att general Wrangel, vid genomresan af Rendsburg, besökt provisoriska regeringens medlemmar, samt yttrat det hopp, att danska regeringen skulle medgifva några modifikationer i vapenhvilans vilkor, nemligen att frågan om slesvigska och holsteinska truppernas åtskiljande under stilleståndet fick förfalla, och att de af provisoriska regeringen utfärdade dekreter i allmänhet skulle upprätthållas, dock med rättighet för nya regeringen att upphälva enskilda deribland, hade till och med många ansett, att landsförsamlingen heldre bordt nöja sig med konventionen, än skrida till beslut, som kunna tillintetgöra freden. Imedlertid hade landsförsamlingen hastat att antaga den så kallade statsgrundlagen för Slesvig Holstein, och redan om morgonen den 9 begärt den provisoriska regeringens stadfästelse derpå. Samma dag ankom hr Biemer med svar och fullmakt, att på Regeringens vägnar sanktionera den, om församlingen ville i vissa delar förändra förslaget. Dessa förän-l dringar angingo hertigens mkt att afsluta traktater med utländska makter, Lauenburgska regeringens rätt vid besättandet af öfverappellationsrätten, det suspensiva veto och ståthållarskapet, då hertigen är en främmande landsherre. Det suspensiva vetot blef harpa af landsförsamlingen antaget såsom princip, men regeringen ville blott lata det finnas, då hbertits NERE