Aftonbladet – 15 september 1848, sida 2

Article Image
jande, måste räknas som ett förloradt kapital, månne det icke då vore bättre att använda äfven dessa aktier till en teater på söder? — Redaktörerne i Tiden beredde sig dessutom härigenom tillfälle att ändock på ett annat sätt befordra: sitt publicistiska ändamål. Likasom man neml. känner att det finnes en lek, am kallas charade en action, såkunde hrir idsredaktörer uppföra en journal en action, och dervid sjelfve föreställa verldshändelserna. Så dant skulle säkert locka mycket folk. MMMM MMM — Vi yttrade för några dagar sedan, i anledning af diskussionerna på riddarhuset i den 5. k. skatteregleringsfrågan, att dessa sessioner förtjena att ibågkommas såsom en serskild afdelning af denna i flere hänseenden så karakteristiska riksdags historia, der, liksom genom en ödets lek, kastandans och egoismens anspråk framträdt med mera oblyghet än någonsin i sina bemödanden att motarbeta äfven de mest billiga och till sin behöflighet länge erkända reformer. De sköl och det argumentationssätt, som den reaktionära tiddarhusoch prelatstyrkan användt, för att afslå de yrkade reformerna i afseende på skatteregleringen, lemna ett talande bidrag till denna riksdags historia. Om man betraktar denna sak i och för sig sjelf, så är det nästan omöjligt att utleta nåson orsak till det motstånd, som de nyssnämnJa kotterierna utöfvat. Att låta de allmänna utskylderna från landet, likasom de öfriga, och ikasom det sker med alla andra transaktioner, beräknas i rikets allmänt gällande bytesmedel, penniogen, i stället att utgå i en ofantlig mängd olika vaturaprestationer af spanmål, vikualier, lefvande djur, fjäderfä, fisk, dagsverken och körslor m. m., är i grunden icke annat än ett steg längre fram, ifrån det råa naurtillståndet, på civilisationens bana. Då insen satte i fråga alt en afsigt här varit för handen att företrädesvis gynna det ena eller andra interesset serskildt genom förvandlingen, utan det erkändt utgjorde en gemensam önskan att göra uträkningen till penningen så samvetsgrann som möjligt, så kunde någon opposition emot ett dylikt förslag, i synnerhet en sådan opposition, som här visade sig, svårligen hafva framträdt från en församling af annan sammansättning, än det nuvarande riddarhusets och prelatståndets i vårt land. Att vidare undanrödja och för framtiden förekomma en otalig mängd enskildt krångel och obehag, genom att öfverflytta löneräntornas direkta lefverering till kronans uppbörd, och låta löntagaren erhålla sina qvartaler ur ränterierna, är en förenkling, ledande till en så oemotsäglig vinst på alla sidor, att endast en afgjordt förut fattad afsigt att streta emot hvad som helst och fasthålla det gamla, blott derföre att det är gammalt, skulle kunna gifva en klaf till de ledande personernas bandlingssätt inom de båda stånden, om man icke derjemte kunde spåra äfven några serskilda anledningar, som här gjort sig gällande. En sådan anledning ligger påtagligen i de båda ståndens instinkt att söka bibehålla sig såsom rådande makter eller kaster med politiskt inflytande i staten så länge som möjligt, och derföre visa hvad de genom sin röststyrka kupna förmå emot folkets sträfvande till enhet och allmän rätt, samt att dymedelst möjligen imponera på regeringen och draga den ifrån folket genom injagande af fruktan. Derjemte må det lemnss derhän huruvida icke en annan, åt samma håll verkande driffjeder, serskildt på riddarhuset, lig deri, att hr statsrådet Sandströmer förut varit ordförande i kommitteen, som utarbetat förslaget, och nu är chef för det departement, hvars föredragning frågan tvllhör. Hr Sandströmer har förr varit ledamot i kammarrätten; och det tros allmänt, att han redan då icke var hvad man kallar grata persona hos hr presidenten 2von Hartmavsdorif, som är chef i samma verk, Vidare fogade händelsen så, att hr Sandströmer kom att skjuta ut advokatfiskalen Printzenskjöld ifrån landshöfdingeplatsen i Jemtland. Ifrån dessa omständigheter torde man kunna förklara något af den bitterhet, som icke otydligt röjde sig hos hr THartmansdorff, men synnerligen bos hr Printzenskjöld, hvilka stodo i spetsen för motståndet på riddarhuset. — Den logik, som de båda nyssnämde talarne jemte några andre använde under diskussionerna, liknade för öfrigt. till sin karakter. helt och hållet den, som de vanligen använda, men var vid detta tillfälle kanske mera potentieradän annars. Hr statsrådet Gripenstedt skildrade Idensamma vid ett tillfälle serdeles lyckligt och träffande i få ord, då han talade om svårigheten att argumentera emot de värda ledamöIterne, emedan deras method att förskaffa sig -linkast förhämligast bestod uti all påstå saker, dem ingen bestridt, och att bestrida saker, dem ingen påstått, Man kan svårligen bättre Islå spiken på hufvudet, än hr Gripenstedt -Ihärvid gjorde. Likväl bör tilläggas ännu en -lannan taktik, som lika flitigt användes, och .jsom man äfven hufvudsakligen finner utgöra Iden .starka sidan hos vissa deklamatörer inom presteståndet, neml. att upptega och använda Isåsom bevisning, just det som skall bevisas. När man sålunda ifrån början tager för afgjord! sjelfva den sak, som är i fråga, eller som ut gör föremål för tvisten, så är det icke svår Tatt derifrån tillskapa en slutsats, hvarmed nå-Igot intryck kan: åstadkommas på ett antal per. soner, som ieke förut studerat sig in uti de under öfverläggnivg varande ämnet.

15 september 1848, sida 2

Thumbnail