Aftonbladet – 14 september 1848, sida 3

KAMNERSRATTENS UNDERSÖKNING OM UPPTRÄDENA DEN 48 OCH 49 MARS. j (Forts. fr. Lördagsbl.) Den 31 Augusti. Till en början -anhöll aktor, att häradshöfdingen Otter, fabrikören Sjöberg, och boktryckaren Hjerta måtte såsom måälsegande höras, i anledning hvaraf häradshöfdingen Otter upplyste: att han, som bor 4 tr. upp i huset JM 46 vid Vesterlånggetan, Jördagsaftonen den 48 Mars bemärkt en folkskara till ett antal af flera hundrade personer komma ifrån Norrmalm och begifsa sig till huset 2 9 vid Storkyrkobrinken, hvarefter han hört fönster sönderslås i granskapet, hvarjemte äfven 44 fönsterrutor hos honom blifvit inslagne, dervid en sten. träffat häradshöfdingen i panvan och förorsakat ett sår, af hvilkot han haft mycket mehn och som flere dagar nödgat honom att hålla sig inne; förklarande häradshödingen det han, mindre med afseende å den honom: tillfogade förlust, än att fredsstörarne måtte för sitt ofog blifva rättvisligen näpsta, ansåg sig böra yrka att de, som blifvit öfvertygade om att antingen hafva deltagit uti eller uppmanat till nyssomförmälte stenkastning, måtte åläggas att samtligen, eller kvilkendera det bäst gälda gitter, godtgöra värdet af de inslagne fönsterrutorna, utgörande, enligt till öfverståthållarecmbetet ingifven och ränsakningshandliogarna bifogad räkniovg, 14 rdr riksgäld. Fabrikören Sjöberg berättade att han om lördagsnatten omkring kl. 4 blifvit väckt genom skrik af späda röster semt klingandet af sönderslagna fönsterrutor, men att han sjelf icke. då kunnat förskaffa sig någon upplysning om våldsverkarne, emedan de, oaktadt omkring 100 rutor blifvit krossade, endast liksom i förbigående verkställt våldet och hvartill knappt åtgått ett par minuter; ait en uti samma hus med Sjöberg boende sekreterare Jonsson för Sjöberg omtalat, att fredssiörarne endast bestått af 30 å 40 pojkar, åtföljde af 2:ne karlir; och förklarade Sjöberg på fråga, det ban icke egde någon anledning alt misstänka arbetaren Svensson, gesällen Rosander celler sprutslagaren Sjöholm att hafva på något sätt deltagit uti nämnde våldsamheter, hvsdan han icke vilie emot dem eller andra föra någon ansvarseller crsättningstalan. Boktryckaren Hjerta förmälte att äfven hos ho nom, som är boende uti hotellet vid Brunkebergstorg, hade om lördagsnatten omkring kl. 4 sju å åua fönsterrutor blifvit utslagne, men att, då han icke egde någon kännedom om den cller dem, som föröfvat våldet; funne ban sig icke heller föranlåten att uti målet föra talan, vare sig om ansvar eller ersättnipg; hvarjemte hr Hjerta, på derom framställd fråga, förklarade, det han icke egde något skäl att misstänka bokiryckerikonstförvandten Högbesg för delaktighet i våldet, enär Hjerta; oaktadi Kabnbergs derom gjorda angifvelse, trodde sig ihågkomma aw Högberg samma natt, på sätt denne uppgifvit, hållit vakt vid Hjertas tryckeri. Sedan förenämnde målsegander på begäran fått afträda, yttrade aktor det han, oaktadt hvad nu förekommit, likväl ansåg sig efter remisshandlingarne böra vidbålla angifvelserna emot målaresrbetaren Svensson , kopparslagaregesällen Rosander, sprutslagaren Sjöholm och konstförvandter Högberg, de 3:ne förstnämnde såsom de der deltegit uti fönsterinslagningen hos fabrikör Sjöberg och den sisträmnee för det ban på lika sält förgått sig emot boktrickaren Hjerta. Samtlige tilltalsde bestridde hvad sålunda blifvit angifvet, eller ati de ens varit närvarande vid ifrågavarande .tillfällen, förklarande Högberg. ait då han den omnämnda natten hållit våkt vid hr Hjer tas tryckeri, han derigenom trodde sig hafva ådagalagt en åtminstone icke fiendtlig sinnesstömning emot hr Hjerta. ora Aktor anhöll nu, att då kändt vore det br kapten Levin blifvit söndagsaftonen i Storkyrkobrin. ken dödligt träffad af ett skott, att dess efterlemnade enka måtte, fastän omständigheterna gålro vid handen, att hans närvaro på nyssmämnde ställe endast härledt sig af en olycklig tillfällighet, likväl höras öfver hvad hon hade sig bekant om anled. ningen dertill, att hennes man kommit att blanda sig ibland den upproriska folkmassan. Enkefru Levin, som hördes i anledning bäraf, förklarade, att hon icke hade några andra upplysningar att meddela, än att kapten. Levin ifrågavarande söndsgsafton ämnat, såsom han ofta brukat, för sin hustru och en m:ll Carlsson, som hos dem då varit på besök, högt föreläsa en bok, men att då m:ll Carlson frågat huruvida ban visste om når gra vidare vroligheter tilldrogit sig, kaptenen plötsligt yttrat: att han bade lust att gå ut och se eftern, hvarefter han bor!gått utan att, vidare återkoma. :