Aftonbladet – 14 september 1848, sida 1

OP PUIPLL PESaUu, Ar UtSBULITL I alltfanng naäa:al Clina att, efter uskottets äsigt, en fjerde grhgen föröfvad stöld ådagalägger en sädan brottsligh-t hos gerningsmarnen, alt derföre i lag ej bör stadgas ringa e straff än det om örmälte. Allvartiga straff å ifrågavarande bot äro dessutom enligt hvad u:flskotter här ofvan yttrat, både af rättvisa och nödvändighet påkallade; och deri ligger grunden till de förändringar, som utskottet föreslagit i 40 af förevarande kapitel 24 Kap. Om rån. Alt rån å någon, som genom allmän farsot, e!dsvåda, vattunöd, skeppsbrou, uppror, fiendes åt änigande eller annan sådan olycka är i nöd eller fara, rätteligen blifvit belagdt med svårare straff, än rån i allmanhet. kan icke förnekas. Då likval, etter Iden lydelse 2 mom. i 3 erhållit, tillsmvningen af Idet svårare svaffet kunde komma att bifva be:oJende deraf om den nödstälide haft mer elter minIdre svårt att sig och sin egendom värja. men. enlligt utskottets omdöme, den omstandighet att någon Irånat en i olycka och nöd stadd är tillräckligt skäl j för straffets shärpande, har utskottet anse:t omörmälte mom. bö.a till öfverensstämmelse med denna åsigt förändras; och enär det förhållande. att någon nattetid begått rån i bebodt hus, likaledes synes böra ådraga gerningsmannen det strangare straff. som berörde u sätter, antingen han inIkommit i huset genom inb ott eller ej, har utskottet i 3 mom uteslutit orden: och rånaren dit inkommit genom inb-ott. som i 23 Kap. 6 sägs,. Denna sednate forandring påkallas äfven a den, som i sistberörde Kap. blifvit föreslagen i afseende på stöld, som nattetid förofvas i bebodt hus. Enär med öppen sjö vanligen förstås öppna hafvet, men det brott, som omförmäes i 7 8 jemväl kan föröfvas i skärgård, har utskottet funnit sådant böra. uttryckas. 235 Kap. Om bedrägeri. Då flera bedrägerier af enahanda art med dem, som i 2 8 uppräknas, tilläfventyrs kuna förekomma, så och på det de må varda lika med de sednare bestraff.de, anser utskottet början af denna böra lyda sålunda: Efter 4 8 anses dessa och dylika tfalln. Att återtaga det gods man satt i annans förvar, eller för lega eller till läns utlemnat, lärer, äfven om man härvid icke går öppet tillväga, ej kunna till bedrägeri hänföras. Då likväl eu dylikt återtagande så stämplas i 40 mom. af 2 Q. är följakligen en förändring af detta mom., efier utskottets åsigt, nödig Den, som utbjuder veterligen förfalskade, för mennisko:s lif och helsa farliga lifseller läkemedel, och så!edes gör försök till de brott, som omtalas i 8:och 9 SS. torde ej kunna lemnas onäpst. För bestraffoing af dylika försök måste alltså till 3 kap hänvisas. Jemte det utskottet, med.afseende å det obetydliga ansvar, som nu är stadgadt för utgifvande af osann orlofssedel, hvarom ialas i 24 G, funnit höere ansvar derföre ej böra sättas än böter till tjugofem riksdaler, bar utskottet ansett denna förbrytelse ej vara af den beskaffenhet, att annan än mälsegande derå må tala; hvilket föranleder ett tillägg i 26 S, den der inskränker de fall, då allmän äklagare, efter förevarånde kapitel, eger utöfva sin åklagaremakt. : 27 Kap. Om åverkan. Det har ofta biifvit ifrågaställdt, huruvida åverkan eller tillgrepp af växande vilda träd bör anses och bestraffas lika med stöld: och ritsdagsfullmäktige Hans Hansson från Bohus län, Ingemund Odin från Gottland och Anders Jansson från Westmeanlands län bafva jemväl i särskilte memorial framstallt yrkande i sådan syftning. Utskottet, som vid behandlingen af förevarande kapitel, yarit nödsakadt att besvara denna fråga, inser visserligen att någon verklig skiljaktighet icke finnes emellan olofligt tillgrepp af växande skog och annan egendom, enär eganderätten kränkes Hka! mycket genom det ena, som det andre; men deti oansedt finner Utskottet betänkligt, att upphäfval. den skilnad, som våra lagar göra i denna del. Om man forskar efter grunden till denna skilnad, så synes den endast kunna härledas från en tid, då skogarna knappast voro tagna i enskild besittning, eller då tillgången på skogseffekter var så betydlig, att de ägde ringa värde emot annan egendom. Et annat förhållande har väl numera intiädt; och i följd deraf har straffet för åverkan äfven blifvit genom sednare lagar skärpt; men då, efter det hos menigheten ännu allmänt rådande bogrepp, åverkansbrottet icke är nesligt eller stämplar förbrytaren med den vanheder, som drabbar tjufven, torde det ej vara rådligt att i lagen inlägga eti bäremot stridande stadgande. Till förekommande af onförmälte brott fordras lock ett strängare ansvar än det nu bestämda, hvilket, efter hvad erfarenheten nu visat, varit föga verksamt; och af denna orsak har hr Wetterberg, 5. G., yrkat skärpning af samma ansvar, med hemtällan, om icke den, som föröfvar åverkan, bör lömas förlustig medborgerligt förtroende. Att imedlertid denna för stöld nu föreslagna påla öljd här ej kan komma i fråga, torde af det ofst anstaende vara klart; och i öfrigt synes strängare I nsvar j lämpligen kunna för ifrågavarande brott) estämmas, än det i lagförslaget utsatta, lämpadt fter de modifikationer i fribetsstraffet, som Utskot-!n et funnit nödiga. st 238 Keep. Om brott af Embetsmän,. Det af Utskottet föreslagna suspensionsstrafret ar Utskottet ansett böra tillämpas i 2, 9, 49 och 0 SS: Di det brott, som i 2 afscs, ej härrör af upp-)Y! t, utan blott af försummei!se, synes påföljden derCe r äfven skäligen kunna nedsättas; och ehuru det sig rider emot embetismannens värdighet, att för emm etsåtgärder emottaga annan ersättning än den, 1 vartill han är ovilkorligen berättigad, torde lik-5 il, om så sker, detsamma ej böra medföra för-2! st af embetet för alltid, då han i och för belö-lja ipgen ej handlat orätt och dymedelst gjort brott pt embetet. Uti 49 8 afses visserligen uppsåtliga förbrytelser, en genom vidsträcktbeten af denna kunde denj. mma att tillämpas på felaktiga åtgärder, hvilka,3n n än uppsåtliga, äro af en ringa betydenhet; ochnej i 20 S har än större omfattoing, ligzer deri en än trätklig anledning att äfven i samma 8 använda spensionsstraffet. I Då en embetsman ej synes böra straffas, derest!! n för något godt ändamål uppmanar menniskoram I sammanskott, men väl, i händelse det sker för ger en vinning, eller i egennyttig afsigt, är nödigt!om sådant varder uttryckt i 40 S, af hvars lydelsel.jy an eljest kunde hemta anledning att blottställa betsmannen för de oegennyttigaste och ädlastelSty ndlingar. . ra Sedan i 23 blifvit stadgadt, att den embetsl in, som utom erbetet begåit brott, derför hav tot I fängelse i sjelte grad, motsvarande straffarbete, äl md varder, skall mista embetet, förklaras j påtili jande , att om embetsman, för brott utom em-!de: tet, dömes till ringare straff, än nyss nämndtlam då skall han ock mista embetet, derest brottet!nac sådant, att hans embetsvärdighet eller medbor-!, MM ff TT AA PA pe AA —-—-— — VV TA mn Ä tr nit