Aftonbladet – 14 september 1848, sida 1

UTSKOTTSBETANKANDEN. Lagutskottets Betänkande, i anledning af dels Kgl. Maj: nådiga proposilion om antagande af N STRAFFLAG, med flera tillhörande leg bestämmelser, dels ock åtskilliga särskil väckta motioner i afseende på kriminai lagstiftningen. Ed (Slut från Mårdagsbl.) Efter gällande lag straffas den, som i afsigt a -Istjäla, med våld eller list sönderbryter eller öppne skåp, kista, skrin eller annat dylikt, hvilket me lås försedt och igenläst är, lika med den, som samma afsigt bryter sig in i gård eller hus, oc således såsom för inbrott. I lagförslaget har doc den väsendtliga afvikelse härifrån ägt rum att först nämnde gerning endast blifvit betraktad såsom e försvårande omständighet vid tillgrepp, Utskotte finner likväl vädligt att i denna del göra någon af vikelse. Den, som bryter sig in i ett skåp för at Tbegå tillgrepp, visar sig lika farlig, lika dristig Isom den, hvilken gör inbrott i gård eller hus. båda fallen utöfvar han likartadt våld i enahand: lafsigt; och det hörer dessutom til! allmänhetens fö reställning, att hvad som finnes inom Jås och nyc kel tages af lagen i samma hägn. Det är brytan det af detta värn i brottslig afsigt, som i och fö! sig stämplas såsom ett brott, hvilket under alia förhällanden torde, hädanefter såsom hittills, böra a lagen lika bedömas. Enligt denna åsigt måste 11 mom. i 4 8 utgå och såsom ett nytt mom. inläggas i 6 S, den der handlar om hvad med inbrott förstås, så och huru det bestraffas skall. På sätt ofvan är anmärkt, är iteration af stöld icke i lagförslaget belagd med förhöjdt ansvar förr än den tredje gången sker, utan skall återfall brottet första resan blott såsom en försvårande omständighet anses; och stadgas vidare i 40 , att för tredje resan stöld dömes till nästa staffart öfver den, som eljest ä :gerningen följa port: för fjerde, till andra straffarten deröfver, och för femte, till fängelse i första grad,; hvaraf följer, aut det högsta straffet, som kunde ådömas, vore, för tredje gången föröfvad stöld, fyra års fängelse, och för fjerde, sex års, Det är redan nämndt att stöld är det brott, som oftast förekommer, och nödigt är derföre, att det allvarligen bestraffas. Det straff, som i förslaget bestämmes å sådant brott första gången, synes äfven vara lämpadt efter de fordringar man kan göra på allvar i bestraffaingen i förening med rättvIsa. Men deremot synes någon skonsamhet utmärka de bestämmelser, hvilka afse iteration af brottet. Om den, som en gång blifvit straffad för stöld med det högst utsatta straffet, åter begär sålant brott med de mest försvårande omständigheer, skulle han icke kunna åläggas högre straff än han förut undergått. Han hade likväl genom återallet, efter den erhållna sarningen, visat en stö:re och straffbarare förhärdelse, och således en brottsigh:t, som, derest brott och straff skola vara inotVeriga, kräfver en svårare påföljd; och cenahandal ir förhällandet vid ytterligare återfall. Rättvisan juder följaktligen ett förhöjdt straff för hvarje och ut det lagens straffhot, som visat sig overksamt, Mir strängare. I gällande Jag är ock denna åsigt ittalad: Redan vid första återfallet ökes straftet, ch Utskottet anser samma åsigt ej heller böra i 1y lag frånnädas. Med anledning häraf har Utkottet funnit att den, som andra gången begår töld, ovilkorligen bör dömas tillstraffarbete, äfvenom att straffet anå ökas med dylikt arbete på ettli r; men att straffet å den, som tredje reson gär ådant brott, skall ökas med straffarbete från två ill fyra år. Fjerde resan åter hor Utskottet anett böra beläggas med tio års straffarbete; och för!i len femte synes någon annan påföljd, än den ilag-l