Aftonbladet – 13 september 1848, sida 3

nyansen, att Tiden upp!og dem medstor game man och gjorde Aftonposten sina komplimenter deröfver; Oaktadt den: varning, som Aftonposten häraf bort hetta, förekommer i gårdagens bummår åhyö et stycke af nästan samma skrot och korn, och som vi här måste citera, för att icke avses hafva gjort en be skyllning orättvist eller på måfå. Det lyder sålunda: . ; Inom ett halft år har inträffet — eller åtminåtone tydligen visat sig snart skola inträffa — hvad. hvarje klok betraktare af uppträdena i Paris sistl. vinter iosåg och förutsade; Frankrike har ledsnat vid ouvrier, republiken, eler rättare ätidtligen tagit nog mod till sig för att uttala sin dom deröf: ver. Denna företeelse har af de ytterstavsidornas representanter, äfven här, emottagits med blandade känslor. De exalterade republikanerne, som för sex månader sedan togo på hand så hederligt och bara fröjdades och lofsjöngo, utan att ge sig ringaste tid till besinnande af, -hvart allt :samman skulle bära, äro Hu Vederbörligen snopne och hafva ingen annan utväg att maskera sin snopenhet, än att öfverfalla med otidigheter de liberale, som sågo en smula längre, än näsan räcker, och ville betrakta den praktiska sidan af saken, ville göra för sig klart, hvart det skulle taga vägen med verklig frihel under ett sådant samhälstillstånd, som det i Februari i Frankrike proklamerade. Blygseln Öfver så grofva missräkningar och svedan efter den aga, lätttrogenheten sålunda erhållit, tyckes söka lindriog uti dessa oblyga beskyllningar mot de klokare f. d. vännerna. De hafva blifvit grår, de gå andras ärender, de arbeta för konservatismen, säger den ene; de hafva vändt sig emot folksfriheten, intonerar den andre.p Vi hemställa nu till hvars och ens billiga bedömande, huruvida icke detta stycke är af sådan halt, att mån kan erhålla ett precist dylikt -genom att taga en sax och klippa ut en lika lång bit, nästan bvar som helst ur Tidens långa rodomontader om Franska republiken och ae liberala eller s.. k. radikala. Vi skola icke söka efter nfotiverna till denna utgjutelse, utan blott hålla oss till saken; men det lönar mödan att påpeka den massa af misstag och förvrängningar, som hvimlar och trvänges i detta lilla ikorta stycke. Aftonposten angifver den radikala fraktionen härstädes och jemväl Aftonbladet, mot hvilket hela artikeln egentligen är riktad, såsom exalterade republikaner,. Så göra äfven det reaktionära partiets skriftställare i Tiden. Aftonposten försäkrar med salfvelse, att Frankrike numera ledsnat vid ouvrierrepublikenn, och sammanställer detta med påståendet att de förmente republikanerne härstädes för 6 månader sedan besinningslöst fröjdades och lofsjöngo, men nu äro vederbörligen snopne, och framhåller såsom motsats härtill sin egen skarpsionighet, såsom den der då kunde se längre och ville betrakta den praktiska sidan samt göra för sig klart hvart det skulle taga vägen med verklig frihet under ett sådant sambällstillstånd, som det i Februari i Frankrike proklamerade o. s. v.; och häraf hemtas vidare anledning att på andra ställen deklamera mot enkammarsystem, m. m. Alldeles så ytwra sig äfven skriftställarne i Tiden. Slutligen finner man till och med Aftonposten om sina kolleger begagna benämningen den demagogiska pressen, alldeles såsom Tiden, Biet, Morgonen m. fl. haft för plägsed. Aftonpostens nyssnämda långsynthet synes oss nog mycket påminna om anekdotenv angående pigan, som efteråt hopsamlade bitarne af ett sönderslaget porslinsfat och sade: så här skulle det hafva sutit; men det hela har derjemte det felet ätt innefatta åtskilliga oriktigheter. ! Först och främst är ingenting lättare än att, sedan någon stor providentiel bändelse inträffat, hvars utveckling i detaljer ingen mensklig skarpsinnighet kunnat beräkna, efteråt låtsa, som om man hade förutsett alltsammans ; men också kan intet anspråk gränsa närmare intill det löjliga, än detta, Sedermera utgår beskyllningen, som här göres mot; Aftonbladet, från en orättvis sammanblandning af heterogena ämnen, och från en falsk uppfattning. Det är flera gånger förut erinradt och konstateradt, att Aftonbladet omedelbart efter första underrättelsen om februarirevolutionen satte i fråga, huruvida det icke hade varit klokare handladt, i fall sådant låtit sig göra, att utropa grefven af Paris till konung i Frankrike under ett regentskap, än altproklamera republiken. Detta vill Aftonposten likväl icke höra talas. om, emedan den derigenom skulle förlora tillfället satt, mot sakens sanna förhållande, få angifva Aftonbladet såsom exalterad, republikan ; hvilket icke heller bade gått sn, om Aftonposten behbagat fästa sig vid den mening, som Aftonbladet flere gånger uttryckt; nemligen att det republikanska statsskicket icke passade för svenska nationen unz der närvarande tid. Allt detta måste naturligtvis ignoreras, för att kunna bibehålla der falska utgångspunkt, från hvilken Aftonposten sedermera deklamerar mot Aftonbladets : Lika kändt är, att Aftonbladet, både förr och långt mera än Aftonpostens redaktörer, uttalat sitt omdöme om de anspråk, som vissa demagoger i Frankrike sökt väcka hos arbetsklasserna genom overkställbara Ppostulater, och att vi ifrån början karakteriserat dessa till deras rätta beskaffenhet såsom oförenliga med friheten och allas rätt. ! När i öfrigt Aftonposten. bäruti visat sig vara. af. sammä tanka, med oss, ; hvad är då NR TREES