Aftonbladet – 13 september 1848, sida 3

om skulle Behöfva åstädkommåä någon större sööpenliets hos oss, än boös Afhtonposten sielf?: Ivaruti är: det, som denna: ser-längren? Hvad ir det som den väsnas för? Kah man omöjigt få veta det egentliga skälet? Eller vet Atonposten det icke sjelf ? s -Har kanske förattaren af Aftonpostens artikel icke ens läst Atonbladet från de förra månaderna, utan i itt dåliga humör öfver Gud vet hvadilåtit inillningen måla på väggen framför! sig en före-tällving om dess innehåll, mot hvilken han edan går på i ullstrumporna? När sådana saker som dessa förekomma i iden; kunna de ofta få passera: obemärkta ch väcka åtminstone ej förvåning, emedan man nigång känner, att Tiden bar sin roll, som r alt försvara det stationära och -privilegieras välde quand måme; men det. är helt olika: är. man ser detsamma i Aftonpposten, som koetterar med den pretentionen, att vara libeal. . Har man då icke åtminstone fullt skäl tt kalla sådan politikus grå, lindrigast taadt? Uti det nyssnämnda bar Aftonposten således jort en oriktig framställning. Men hvad mear den vidare dermed, att Frankrike ledsnat id ouvriers-republiken: likaledes en fras, som le reaktionära begagnå? Betyder det att frans-: nännen nu ämna å nyo upphäfva det repulikanska statsskicket ? Alven detta synes behöfva en förklaring, ned full frihet för Aftonposten att i öfrigt äpsa den fransyska republiken, så mycket som ehagas. Å Aftonposten återkommer vidare till våra annärkningar härom dagen, i anledning af dess utgjutelser öm de radikale i Köpenhamnp.:Afonposten himlade. sig, såsom man. minnes, öfer den excentriska öfverdrift, som de radikale Köpenbamn pu ådågalägga, : och yttrade, bland annat, att:de gamla pålitliga fribetsvänerna Clausen, Plough, Schouw m.:fl. tilloch ned nu mera helsas såsom reaktionärer. Just letta sistnämnda påstående utgjorde utgängsounkten för Aftonpostens hela anklagelse mot le radikale. och anfördes såsom sjelfva kardiralbeviset på dessas. :orimliga öfverspändhet. vå gånger ha vi sedan anhållit, att Aftonposten ville bafva godheten att uppgifva, hvarst den selt-attBybsnämnde personer blifvit callade eller bemötte såsom reaktionärer. Var lå denna begäran af öss obillig? Om sjelfva oremissen, hvarpå hela artikeln var byggd, cke existerade, var det ej då skäl, att Aftoposten rättade sitt misstag? Och om den exiterade, hvarföre kan den ej anföras, då sådant skulle stärka Aftonpostens talan? Likväl, i tället att efterkomma vår önskan, påstår Af.onposten, att Aftonbladet ninsinuerar och dikar, och kallar oss (A, P.) belackare. Märkvärdigt är dock, att Aftovposten på samma sång å nyo upprepar sina beskyllningar mot le Padikale i: Köpenbamipy. i uten att bry sig om något bevis. Hen talar om, att de sannt iberale män, som först vågat. framträda mot bsolutismen och aristokratismen, vänligen blifa glömde, ja smädade och: nedsatte af dem, ör hvilka de röjt vägeni, Ja, sådant kan visst, vända; men låt oss då få se hvar smädelser1an mot Clausen och Schouw finnas, annortädes än i Aftonpostens inbillniog! Vidare eter det, att då desse män bidragit alt vöpna ortens (vemliger för de: gamla missbrukens ch äbsolutismens afskaffande) inrusade en kyndig radikal hop, skuffade undan dem, som dock uppbrutit porten, föraktade dem och deras läror,, etc. Detta innefattar åter n ansenlig massa af skarpa beskyllningar mot le radikale, allt utan något enda bevis. Till ttermera visso och för att göra intrycket af lenna predikan mot de radikale desto kraftiare, tillägger Aftonposten : Så har det gått fverallt, och så nu äfven i Danmark!, Det elar blott, att meningen bade slutats med imen. Vi hafva således att märka följande trenne hestridliga facta: 4:0o att Aftonposten framtällt de radikale i Köpenbamnp:i en ganska nörk dager, under åberopande af ett uppföande å deras sida mot några äldre liberåle, vilket skulle ådagalägga att Je förre bete sig, åde simpelt och hufvudlöst; 2:o att Aftenosten på inga vilkor kan förmås att bämna sällan, hvarifrån den tagit sina premisser, eburu let tyckes böra vara en angelägen sak, att visa let man icke i förargelsen för det de radikale . Köpenbamh itkej äro af samma tanke som bfton posten i, en. eller; annan, fråga, rent af tilägt dem bandlingar och, yttranden, eller: eh yffäing, som aldrig existerat, samt 3:0 ätt Aftonposten, för det vi begärt att få se någol lags verifikation för de nyssnämnda påståenlerna, deri ser en insinuåtion och ett belacande. i. Detta är välvicke; just rättvist! 2: Slutligen måste vi äften bedja att få fästa uppmärksambeten vid en citation, på ett annat ställe Aftonposten, af ett uttryck ur, Aftonbladet, men vilket, förmodligen genom ett tryckfel, fått den ärgen, som om. vi verkligen skulle, velat göra Afonposten en beskyllning, , som aldrig legat i vår fsigt. Det är i slutet på tidningen som A. P:srelaktion: gifvit en sorts serskild fingerpekning åt puMilan att don I don föragfonde artilaln har amet