Aftonbladet – 12 september 1848, sida 2

tid med kyrkan och Capitlet sjelft har ty värr, mirabile diclu! inbegripits i tidens muvemasg: det flyttar nemligen, enligt stiftstidningens utsago, allt sitt pick och pack till en ny lokal, och har derföre ej tid med våra Apostater. Emedlertid hafva dessa synbarligen blott af ren naturinstinkt — ty annan väckelse och upplysning kan man väl ej boppas för en sådan rörelse! — sedan nägra veckor alldeles öfvergifvit sin tre om ej fyra hundraåriga tro på vår kyrkas ofelbarhet, utträdt ur stadskyrkans sköte och bildat en egen församling, hvilket är något oe hördt i sjelfva Upsala. Men det tillgick helt enkelt så, att kajorna för några veckor sedan alldeles öfvergåfvo vår gamla, ståtliga domkyrka, som det säges, af fruktan för koleran, tvilket naturligtvis blott var ett svepskäl, men som nu eger en viss sannolikhet för sig, då deras kajmän på andra ställen bandlat likaså, enligt hvad Finska och Ryska tidningar meddelat. Borta äro de cmedlertid. c — — Dagligt Allehanda har, från samma kända korrespondent, som förut skref om hrr bomullsfabrikanters tillgöranden i afseende på tullen på bomullsgarn, cn artikel i gårdagens tidning, som innehåller några mycket märkvärdiga uppgifter, jal man kan kalla dem grava anklagelser mot en regementschef och kommendant,, för både godtycke, väld och egennytta. Det påstås först i artikeln om bemälde regementschef, att han bar ett rätt och obyfsadt sätt att bete sig mot underlydande; men töljande beskrifning på en liten industri är mera besvärande nu för tiden, om den är sann; förr i verlden vet man att sådant icke just var någon sällsynihet vid vissa regementer: Hr öfversters ringa aktning för eller obekantstap med krigslsgarne, heter det, äro visserligen icke något vackert föredöme för hans underbafvande; men det exempel på hans egennytta, hvilket jag nu går att anföre, är dock af en ännu vida mera ful natur och skulle till och med för sin egen skull vara vådligt, om ej egennytta vore en sak, som en militär blott ywuerst ssllan låter. döma sig till last — en regel, från hvilken äran af alt utgöra ett undautag tillkommer hr öfversten och kommendanten. Icke nog med att ban under den sednare delen af sin majorslid ej försåg sig med någon ridhäst; äfven under de är, som han verit regementschef, har ban ej förr, än tör några få månader sedan, förskaffat sig en sådan. Det är just inköpet af denna häst, hvilket u gör den märkvärdigaste delen af pbi torien,. Hr öfversten har icke aktat för rof att under hela ofvannämnde tids förlorp begagna en af krvnans hästar. När det nu började att låta krigiskt, och hr öfversten förmodligen trodde, att hasten af detta skäl skulle komma att begagnas på ett annat håll, så ställde hr öfversten så tin, ett hästen blef kasserad, såsom oduglig till krigstjenst. Väl föreföll denna kassering nägot kvar, som kände densamma, bra kuriös; men ännu mera förundrad blef min, då hr öfversten sjelf sedermera inropade den kasserade hästen, pvilken efteråt liksom förut befunni:s vara duglig till tjenstehäst åt honom. Hvar och en, som sett hr öfverstens kolossala figur, skall troligen med mig dela den-åsigt, att ett kreatur, som kan tjena honom till ridhäst, icke kan till krigstjenst vara odugligt. — Säkert är äfven, att mänga andra hästar bordt kasseras före den ifrågavarande, så vida ej kassationen tillkommit för hr öfverstens egen nyttas skull; men denna egna nytta är egennytta, och att man ej för dess skull får begagna sin makt och myndighet, derom kan erforderlig upplysning erhållas i 33 2 kap. krigsa:tiklarne. Vidare anföres, såsom bevis på merbemälde öfverstes väld, att han em gång dömt en person, som bade stulit och sålt eit par skor, till sex dygns ljus arrest, men att deremot en förrådsvaktare , som bade låtit insläppa några. främmande hästar att beta i en till öfverstens disposition anslagen äng, blifvit straffad med 6 dygns mörk atrest och derjemte degraderad från konstapel till simpel artillerist, oaktadt karlen redan hade tjenat i 477, år. Korrespondenten gör vid allt detta ganska hårdsmälta betraktelser, Det skall bli intressant att se, hvad den utpekade regementschefen söger härom. Artikeln i Allehanda är tydligen skrifven med syftning att icke kunna med tystnad förbigås, hvilket ock synes rent af omöjligt. En cause celebre torde således blifva följden. — Såsom redan i gårdagsbladet nämndes, bar hr W. F. Dalman, i anledning af en artikel i Aftonbladet för lördagen rörande Aftonposten, begärt rum för följande reklamation: Till Redaktören af Aftonbladet! Uti M. H. tidnving för i lördags har M. H. medIdelat ätskilliga osanna och missledande uppgifter, som angå undertecknad personligen och hvilka jag -lanhåller få beriktiga. ) M. H. upppifver, att sedan jag lyckats att sistlMlidne höst få sälja en tidning (Dagligt Allehanda), Isom var i nedgåerde,, jag redan under första året efter denna försäljning dels, under någon förevärdning,, utträdde ur samma tidnings redaktion, dels uppsatt en ny tidning; äfvensom att jag, lkeort efter försäljningen, egnat min tid åt artiklars I meddelande till Dagbladet. Fanledning bäraf får jag upplysa: att jag destomindre användt något bemödande för att lyckas ,försälja Dagligt Allehanda, som jag icke åt någon n erbjudit ett sådant höp, utan tvärtom förut afsla, git mig derom gjorda fördelaktiga anbud: att köIlpeanbudet förl. höst till mig framställdes med en ilicke obetydlig grad af enträgenhet, samt icke förr tlän efter åtta dagars betänkande accepterades; att r I Degi. Alieh., som de fem föregående åren i lands-lorten haft endast 350, 4 å 500 abbonenter, under sr 2r 4947 der steg till öfver 809, hvarföre tid