Aftonbladet – 11 september 1848, sida 3

MUSIK. Sånger för mansröster, svenska armeen tillegnade, af J. P. Cronhamn. Häftet 3. Stockholm, Hirsch. Pris 4 rår bko. De båda föregående häftena af detta arbete hafva, såsom vi hört, rönt allmän framgång, och med rätta, så vidt ett företag, hvars utförande motsvarar dess syfte, och hvars gränser ingenstädes öfverskridas, är förtjent af uppmuntran och bifall. I detta häfte, såväl som de förra, har författaren sorgfälligt undvikit allt svårt, såväl för uppfattningen som utförandet, och deremot vinnlagt sig om möjligaste enkelhet, lättfattlighet och popularitet. Visserligen har ban, under sitt bemödande härom, någon gång råkat in på det hvardagliges område; men deremot har han öfverallt bibebållit sig fri från det svulstiga, sökta, öfverlastade, oaktadt i samtliga häftena ofta satser af mera kompliceradt arbete icke saknas. Satsen är ren, och vittnar ej mindre om harmonisk. skicklighet, än om speciell kännedom af denna satsarts egenheter. Genom valet af texter har författaren sörjt för omvexling, och sålunda gifvit stycken i martialisk, bacchanalisk, elegisk, till och med i erotisk styl; såsom billigt bilda de sistnämnda dock minoriteten.! Ett Par reminiscenser från de förra, häftena påträffas här och der, ehuru sällan: det är egentligen i marscherna, som förf. ej kunnat motstå frestelsen att åter anbringa ett par älsklingsfraser. Sången till H. KE. H. Kronprinsen har ståtliga rytmer och en god stämdisposition, men deremot en föga flytande melodi. Det hela skall troligen laga sig rätt bra ut i en starkt besatt kör. De vid orden fordna tider) m. im. fortlöpande åttondelarne skulle passa: för en instrumentalbas, men ej i sång, åtminstone ej vid detta moment, der. vi heldre skulle sett det af 4:sta tenoren angifna motivet imitationsvis behandladt. — Härefter följa 9:ne marscher, hvaraf den första (kavalleri-sång) visst är skäligen vanlig, men munter, rask och fytande, hvejemte dess rytm verkligen har något kavallerimessigt. Förf. har här, äfvensom 1 d:t följande, ofta med fördel anbragt den trestämmiga satsen. 1 Beväringsmarschen har förf. med nästan alltför mycken natursanning återgifvit den neivetet, som plägar utmärka beväringsungdomen. Ett rätt roligt moment förekommer i marschens sednare del, der basarne vidmakthålla: ordningen i takt och tu, under det att tenorerna sorglöst tralla på sin visa. — I sången vid en krigares graf har författaren anslagit en högtidligare ton, och gifvil en enkel, men uttrycksfull melodi, hvars effekt höjes genom väl afpassade harmonier. — Krigarens afsked till sin brud består af et litet Andante, som i en rätt nätt melodi uttrycker den marschfärdige krigsmannens kän