Aftonbladet – 11 september 1848, sida 3

nernas karakter och inflytande har länge vari och är ännu, som man vet, en af de:hufvudsakligaste tvistepunkterna emellan de olika politiska meningarna bär, och majoriteten af de personer här i landet, som intressera sig för och tänka öfver allmänna angelägenheter, så vidt den kan utrönas vare sig genom pluraliteten af: de valda riksdagsmännen, genom flertalet af pressens organer eller genom de enskilda reformsällskaperna, har med en stor öfvervigt yttrat sig för den tankan, att svenska nationen i afseende på den vigtigaste af sina institutioner , nemligen representationssättet , skulle må serdeles väl af att följa den norska inrättningens enkelhet i represenlationens fördelning, icke i tvänne karaktersskilda kamrar med ömsesidigt veto, utan blott i tvänne afdelningar, med serskild pröfningsrätt af målen, men gemensam omröstningsrätt vid olika meniogar dem emellan. Lika kändt är likväl äfven, å andra sidan, att det mnorska representationssältet, jemte sina många vänner här i Sverge, har en -afgjord fiende uti partiandan bos de två så kallade första stånden, adeln och presterna, eller icke så mycket hos de sednare, som egentligen hos biskopparne och biskopsexspektanterne, hvilka utgöra största delen vid riksdagarna och alltid de ledande samt egentligen sträfva att fortplanta sin egen kasts: fördelar och vilja upphäfva sig till ett slags stat i staten. Under det meningarna äro på detta sätt delade, har det gjort oss ondt att erfara, alt vissa personer, som i många stycken äro liberalt sinnade, likväl låtit af egennyttans eller det politiska pultroneriets förespeglingar förvilla sig derhän, att de äfven instämt i ropet om vådorna af det norska representationssättet, oaktadt detta rop i sjelfva verket är så tomt på innehåll, att icke något annat skäl derför finnes alt andraga, än subjektiva tycken samt farhågor och gissningar, att det icke skall bära sig i framtiden. Till den sistnämnda fraktionen räkna vi Aftonpostens redaktion, ÅA andra sidan åter var det derföre en stor tillfredsställelse att erfara, det Kongl. Maj:t sjelf vid ett af de högtlidligaste tillfällen uttalat en tanka, hvars vigt i afseende på den ifrågavarande tvistepunktens bedömande icke kan förbises. Vi förnya sålunda uttrycket af vår önskan, att Aftonposten måtte låta oss få veta sina tankar i anlednivg af det ifrågavarande talet. An