I krade utanför Kastellholmen och debarkeringer -Iskedde på de nyligen hit återkomna kanonsluparne. ) Andra gardesbataljonen troddes komma att på danska fartyg transporteras till Malmö, samt derifrån marschsra till Carlskrona, hvarifrån den transporteras sjövägen hit. — I går afgick återstoden af Westmanlands regemente på ångfartyget Westmanland till hemorten, under musik och hurrarop. Ridderskapet och Adelns plenum i förrgår lvar icke mindre karakteristiskt i sitt slag, än Iden föregående dagens. Diskussionen om den såkallade skatteregleringsfrågan fortsattes -och öfverläggningen sysselsatte sig hufvudsakligen med den 20:de punkten, som innefattade en af de mera betydande delarna af förslaget, nemligen angående sjelfva uppbördssättet af de såIkallade indelta räntorna. För dem som ej tagit notis af betänkandet torde i få ord böra I rekapitulerasdet temligen allmänt kända förhållandet, att med de s. k. indelta räntorna förstås de grundskatter, å jorden på landet, som äro direkt anslagne från vissa hemman till aflöning åt vissa verk eller embetsmän. Enligt nu gällande författning skola dessa hemman antingen lösas i penningar efter den hvarje år åsatta mMarkegång, hvarom räntegifvaren äger att tillsäga före Thomze dag, eller ock skola de lefvereras in natura å det ställe, som rän!etagaren äger anvisa inom ett visst miltal från det eller de hemman, som betala räntan. Delta sält att löntagaren direkt uppbär skatterna har gifvit anledning till olägenheter, som i mer än 20 år varit öfverklagade och utgjort ett af hufvudskälen hvarföre bela skatteregleringsarbetet blifvit företaget, sedan ständerna vid flere riksdagar yttrat sig derom. Man kan lätt förstå att den omedelbara beröringen mellan de två direkt intresserade parterna ofta kan gifva anledning till obehagliga konflikter, trassel och prejerier, serdeles vid sådana tillfällen då löntagare bortsålt sin ränta för året till tredje man, hvilken velat göra en god affär på en sådan handel, och sedermera sökt att tilltvinga sig den största möjliga vinst derpå. Sålunda är det icke sällsynt, att räntegifvare få betala 3 riksdaler på tunnan spannemål utöfver det gångbara priset, för att undvika de vexationer, som forslingsskyldigheten medför, att icke tala om att hans säd kan blifva af kitslighet kasserad, då räntegifvaren sjelf är skyldig att skaffa besigtning derpå. För räntetagaren, d. v. s. löntagaren åter medför detta löningssätt den olägenheten, att han kommer i bryderi åtminstone för en tid, om räntegifvaren är insolvent eller försumlig, och ej utgör sin betalning eller lefverans på rättan tid. För att afbjelpa dessa olägenheter å båda sidor var nu i den omnämnda 20:de punkten föreslaget, att räntorna skulle, lika med annan uppbörd för kronans räkning, upptagas af krotofogdarna och ingå till ränterierna eller i statens vård och de indelte löntagarve i stället garanteras att lika med andra embets och tjenstemän utvekomma sin lön från staten. Denna förenkling synes väl så ändarmålsenlig, att man skall förundra sig huru något motstånd deremot kunde göras. Också bar förslaget blifvit antaget af Borgareoch Bondestånden, och på riddarhuset hafva många talare med stor klarhet och talang utvisat dess ändamålsenlighet, bland hvilka främst böra nämnas statsråderne brr Sandströmer och Gripenstedt, landshöfdingen Åkerman och sekreteraren i riksgäldskontoret br Stuart. Dessutom förekom här den serskilda omständigheten, att åtskillige eljest vanligen konservativa ledamöter, såsom landshöfdingen Palmstjerna, grefvarne Evik Sparre och Lagerbjelke med flere hade slutit sig närmare till utskottets förslag enligt en modifikation, framställd af den förstnämnde ledamoten baron Palmstjerna, Allt detta hjelpte likväl icke emot den styrka, som herrar von Hartmansdorff, Printzensköld och Lefren kunde mönstra; förslaget afslogs med 359 röster mot 31 efter en debatt, som räckte nära hela dagen och ända tills klockan nio på aftonen. AR — Uti en korrespondensartikel i Götheborgs Handelstidning läses följande angående ett maktpåliggande riksdagsämne: Ibland de riksdagsärenden, som i dessa dagar tagit en högst märkvärdig vändning, är frågan om det Halländska utsocknefrälsets rotering. Såsom bekant är, har den jordnaturen ifrån äldre tider varit befriad från rotering, emot en mindre penning-afgäld, och derom tillförsäkrad genom Konungabref och S.änders beslut, ansågs den för alltid derför betryggad. Men dä under gamla systemet, lgenom en tillställning, den plan genomdrefs, att ålägga den oroterade jorden en ny ständig rotering, ehuru 1809—10 årens Ständer uttryckligen förklarat att all oroterad jord skulle hädanefter endast extra-roteras, så vände nitet sig äfven till lutsocknefrälset i Halland, och ett roteringsverks uppgörande derstädes anbefalldes. Sedermera hafva så väl Rikets Ständer vid sista riksdagen, som till en del äfven Regeringen, erkänt att roteringsskylIdigheten icke kunde enses åligga detsamma; och i en proposition till Rikets Ständer vid denna riksIdag har Kongl Maj:t föreslagit att emot en ständig, Itill ?s:delar af vanliga beloppet stadgad yakans-afIgift provinsens utsockne frälsejord skulle för alltid